Förlåt mitt oengagerade svar förut, YD1150.YD1150 skrev:När tar ni med olinjäriteter m.m. i utgångstransformatorns järnkärna?
Jungfrukurvan...
Transformatorer är inte så olinjära som många vill mena.
Detta är min teori (jag vet alltså inte):
Jungfrukurvan är bara teoretiskt aktuell, den genomgås aldrig.
Vad som händer är att vid alla signalstyrkor (men vi börjar med små) så magnetiseras järnet med en liten hystereskurva.
Denna hystereskurva har en lutning motsvarande nykurvan, men den har alltid en hysteres dvs den går upp vid -H1 och ner vid +H1 och där den går upp och ner är den tämligen "rak" (läs linjär).
När man sedan krämar på i magnetisk flödestäthet (B) så blir bredden maximalt +/-Hc samtidigt som den är spikrak på vardera sidan om H=0.
Vid starkare magnetisering är alltså allt som händer att hysteresförlusterna ökar men lutningen på hystereskurvan ökar (och därmed permeabiliteten) samtidigt som passagerna genom +/-Hc är mycket raka.
Summa summarum, transformatorer är mycket mer linjära än vad nykurvan helt felaktigt antyder.
MVH/Roger