Ja, viss standard fanns. Framförallt den fem/trepoliga (där den trepoliga också användes för stereo för skivspelare) var rätt standardiserad, men även där fanns ett par varianter. Alla använde pin 3+5 för uppspelning men t.ex. Philips och UHER använde pin 1+4 för mikrofon och 3+5 för linjenivå vid inspelning, medan andra använde alltid 3+5 som utgång och enbart 1+4 som ingång. Fördelen med att göra som Philips, UHER med flera (Luxor?) är att man behövde bara parallellkoppla alla sina bandspelare så kunde man kopiera i valfri riktning och spela in från annan signalkälla via förstärkare utan att ha någon omkopplare eller flytta kablar eller liknande. Det enda man behövde hålla reda på var att dra ur kablar till monoapparater när man körde stereoljud
Lite lustigt faktiskt är att Philips och UHER verkar ha haft åtminstone delvis samma pinout på 5-polig 270-graders DIN för fjärrkontroll och nätadapter. Batteriminus kommer ut på en av de nedre pinnarna och loopas via brytjack tillbaka in i bandspelaren om ingen kontakt är ansluten, annars så tar bandspelaren in minusmatning på den andra nedre pinnen, antingen via strömbrytare från batteri-minus (för strömbrytare på mikrofon osv) eller från nätadapter, och spänningen är -7,5V (plusjordat, det var germaniumtransistorer som gällde när kontakterna började användas och germaniumtransistorer var vanligtvis PNP och plusjordade kretsar). Minst en av de två tillverkarna körde också från början högtalarutgång via samma DIN-kontakt men bytte senare till att ha vanlig DIN-högtalarkontakt.
Håller med om att DIN-kontakter aldrig glappar. Har också stött på de där plasten har dålig värmetålighet. Det hjälper en hel del att ansluta dem i en annan kontakt när man löder även om det kanske inte skyddar helt mot deformering.
Provkör din störätare på radion du fick igång, kanske?
En orsak till att DIN-kontakter nog fick dåligt rykte är väl dels det här med signalnivåer och kopiering osv men också diverse inkompatibla användningar av samma kontakttyp och också allmänt röriga varianter av tillbehör. T.ex. så hade UHER minst två olika nätadaptrar till sina bärbara rullbandspelare där jag tror att båda åtminstone gick att använda som nätadapter men laddarna eller åtminstone kabeln till laddarna var olika beroende på om man använde blyack eller NiCd-batteri. Tror de hade olika färg, typ ena röd och den andra beige, och satte man fel i en kombination så stekte man batteripacket (när det nått full laddning). Förutom redan nämnda knasigheter så känns det allmänt lite som att avståndet till Västtyskland avgjorde hur dumt DIN-kontakter användes. Västtyska och Nederländska bilstereo använde 8-polig din för signal mellan stereo och slutsteg, med fempolig kopplad så att 1+4 samt 3+5 var vänster/höger fram/bak, 2 signaljord och mittpinnen styrsignal för att slå på slutsteg. Motsvarande styrsignal fanns även ofta på en kabelsko på stereon så man kunde använda vanlig adapter avsedd för 5-polig DIN för hemmastereo. Men Volvo skulle vara speciella och använde sexpolig DIN med exakt samma signaler men annan pinout. Detta överlevde åtminstone under rätt många år, tror den kom på tidigt 80-tal eller sent 70-tal och överlevde åtminstone till nedläggningen av C70 gen 1 2005. Clarion använde faktiskt pin 3+5 för signal och 2 för signaljord samt skärmen för chassijord. Andra japaner såsom t.ex. Pioneer använde pin 1 eller om det var 5 för signaljord och 2 samt 4 eller om det var 5 för signalen. Makalöst dumt.
Fast dumheterna upprepas ju även för andra kontakter. Jag förstår i princip varför signaljord och mikrofon bytte plats på fyrapolig 3,5mm teleplugg, sannolikt för att isolera höger hörlur från mikrofonsignalen, men det är irriternade för användaren dels eftersom det under en övergångsperiod skapade inkompatibilitet (och jag tror jag aldrig såg adaptrar säljas) och sen detta byte så passar inte ett modernt headset alls i äldre apparater som enart förväntar sig hörlurar, om man inte har tur nog att jordblecket är särdeles stort.
Ja, det fanns kompatibilitetsproblem på andra kontakter även förr. Jag har stött på 6,3mm mono-telehonor vars signaljord inte ger kontakt mot något alls mot en stereoplugg. Otroligt dumt.
När jag ändå klagar över användning av olika kontaktdon så har vi också klassikern att använda RCA-kontakter för högtalare som förekom på stereoanläggningar med relativt klen uteffekt. Misstänker dock att åtminstone vissa av dessa fall hade stark nog signal att steka en felaktigt inkopplad annan apparat om den fick smaka på högtalarsignal.
Största dum-klassikern är väl ändå "japan-DC-pluggarna" där man körde plusjordat fram till nån gång för kanske tre decenier sen och sen bara bytte till minusjordat men fortsatte använde samma kontaktdon. Misstänker att plus på ringen och minus på mitten från början kom från att bilar nog ofta var plusjordade och adaptrar för att köra t.ex. en transistorradio från bilens elsystem skulle ha lett till kortis om ringen nuddat metalldelar i bilen. Men när de bytte till att ha minus på ringen så var inredningen i nästan alla bilar, även de några år gamla, i stort sett helt av isolerande material. Ett fåtal saker såsom nyckeln, synliga bultar för t.ex. bilbältet, skenor för att justera framstorlarna osv var av åtkomlig metall men resten var av plast eller liknande, så det var inte mycket vinst att göra detta byte.
Sen har vi ju alla gamla datorer med olika inkompatibla pinout på kantkontakter, D-SUB- och DIN-kontakter. En höjdare är att vissa nätdelar till C64 har så klen plast på de fyra faktiskt bestyckade pinnarna på den egentligen sjupoliga kontakten att de kan utan nämnvärt motstånd tryckas in i ett sexpoligt uttag, och om man gör just det på en C64 (eller VIC 20) så steker man diverse grejer. Jag har en VIC 20 där nån envist försökt detta så länge att en 74xx06 (eller är det 74xx07, sexdubbel inverterare) blivit så varm att den genom glasfiberkortet värmt upp botten av skalet så att plasten deformerats.
Just ja, Commodores åttabitarsdatorer, Västtyska & co videogrejer före SCART samt Volvo bilstereo använde sexpolig DIN men alla tre har signaljord på olika pinnar, så det går inte att använda kablar avsedda för en av dessa till någon av de andra två trots att kablarna i sig är rakt kopplade. Eller går och går, det går kanske men det blir säklerligen inget vidare med skärm kopplad till en av signalerna istället för jord. PC-tangentbord är också värda att nämna ; de har signajord på annan pinne än ljudgrejer så man måste hålla reda på om en kabel med 5-polig 180-graders DIN är till för tangnetbord eller ljud. Tumregeln är väl att om kontakten är gjuten och beige är den för tangentbord, annars för ljud, men det finns undantag.
Kanske detta hade passat bättre i "en j-ligt grinig tråd" (eller vad den heter)
