På bilden är det en blaupunkt.
Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
En sånhär alltså (framgooglad bild]
På bilden är det en blaupunkt.
På bilden är det en blaupunkt.
-
Rolf Zetterberg
- Inlägg: 985
- Blev medlem: 13 september 2007, 19:03:17
- Ort: sverige
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
Blaupunkt hade ett eget system som heter ASU(Automatische StörUnterdruckung).Fanns som en yttre tillsats eller inbyggd i vissa modeller om jag minns rätt.
Clarions störätare hette EE-066A och passar till den aktuella Clarionradion.
Clarions störätare hette EE-066A och passar till den aktuella Clarionradion.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
Som Bjaellerud skriver så är det en vanlig 5-polig 180-graderskontakt för tillbehör såsom skivspelare, bandspelare osv.
Där jag sett denna så har bygling behövts när den inte används. TIllbehöret väljer signalkälla. Dessa kontakter kan vara kopplade för stereo. Pinout är samma som för stationära hifiprylar (minns inte om den är kopplad som "förstärkare" eller "bandspelare", d.v.s. vilket av 1+4 och 3+5 som är in respektive ut). Bygeln byglar 1-3 och 4-5.
Jag inser att jag inte har grävt tillräckligt men jag var helt övertygad om att den sexpoliga DIN-kontakten (270-graders) med bygling av två stift var kompatibel mellan Blaupunkt och Clarion, och möjligtvis kanske även t.ex. Philips om de också hade den kontakten? Faktumet att Clarion har vidareport på schemat som Rolf visar ovan är för mig en ledtråd att det var en de-facto-standard där man anslöt olika slags tillbehör.
Det är förstås fullt möjligt att "störätaruttaget" användes för bandspelare, skivspelare osv för monoapparater och den fempoliga 180-graders-kontakten tillkom ihop med stereoljud.
Anekdot-ish: Jag har en gammal Blaupunkt stereobandspelarradio för bil som är så gammal att radiodelen inte har stereodekoder, för det var inte bestämt vilket system för FM-stereo som skulle gälla. Den har tre DIN-kontakter med byglar. En 180-graders för stereoljud (och med t.ex. en portabel cd-spelare så låter det fantastiskt bra). En sexpolig för störätare osv. Men dessutom ytterligare en vars poltal jag inte minns, som är till för en automatsökningstillsats. Tuningspänningen för FM-radion passerar bygeln och drivspänningar och signalstyrkeindikator och liknande finns tillgängligt. Man monterade en pedal på golvet för att aktivera sökningen. (Om jag inte tappat bort den så har jag dessutom en sån pedal NOS). Som bonus så hänger det ut en kanske halvmeter lång kabel ur apparaten som ansluts med en mångpolig kontakt (antagligen likadan som den mångpolia i schemat Rolf visar) till en "ryggsäck" som innehåller slutsteg, switchad nätdel för tuningspänningen och relä som slår av/på matningen till hela apparaten. Även om uteffeten bara är enstaka watt så är jag helt övertygad om att ifall man skulle mäta upp en effektkub så skulle den vara i princip helt kubformad. Vad jag minns att jag fått berättat av de som faktiskt var vuxna när dessa apparater var nya så var Blaupunkts apparater ofta marknadsförda att tåla 2 ohm, dels för att driva två högtalare parallellt på monoapparaterna och dels för att driva två par för stereoapparaterna. En orsak till att "rycksäcken" behövs är att svänghjulet för bandspelaren är typ en decimeter i diameter, stort nog att det går inte att ha så stora svänghjul invid varandra på en autoreverse/dubbelkapstanmaskin. Den har också en solenoid som håller bandet i playläge, så när man slår av apparaten eller bryter matningen så skickar den ut bandet, så tryckrullen kan inte bli deformerad av att stå i playläge med strömmen avstängd - en funktion som många år senare kom på vissa toppmodeller. Detta är enda bilbandspelaren jag använt som spelat utan hörbart svaj både när det är -30 ute och när man åker på grusväg som är som en tvättbräda. Givetvis är FM-radion också överlägsen de asiatiska budgetmärkena som såldes tio år senare.
Det känns lite som att bilstereo hamnade i en slags mörk tidsålder under början av 80-talet, när tillverkare som Blaupunkt redan i mitten av 70-talet visat att det kan låta riktigt bra i en bil men mer eller mindre ingen annan hakade på. Konkurrenterna gjorde toppmodeller i början 80-talet som lät rätt bra, men det som folk i allmänhet hade i bilar, både som eftermarknadsgrejer och som originalmonterade grejer, var ärligt talat bedrövligt. Eftermarknadsgrejerna blev väl genomgående rätt bra omkring 1990, medan originalmonterade grejer blev väl till slut rätt bra efter att bilstereotävlingarna på 90-talet satt mer fokus på ljudkvalitet. Som exempel så fanns Volvo 850 från början att köpa med rätt usla originalanläggningar, visserligen inte så dåliga att man blev lyssningstrött, men ändå rätt trist ljud. Mitt intryck är att när de gjorde faceliften till C70/S70/V70 så blev oroginalanläggningarna i princip alltid att betrakta som bra (och för C70 alltid utmärkt - tror att det inte gick att köpa C70 med mindre anläggning än den med separat Apline-OEM-slutsteg på 4*60W, flervägshögtalare i hatthyllan, trevägssystem fram med 8" bas samt mellanregster i dörrarna och diskant på instrumentpanelen och billigaste stereon var en hygglig OEM från Mitsubishi medan den dyrare modellen var OEM från Alpine).
Sorry för wall-of-text, tycker det är ett trevligt ämne att infodumpa/diskutera
Där jag sett denna så har bygling behövts när den inte används. TIllbehöret väljer signalkälla. Dessa kontakter kan vara kopplade för stereo. Pinout är samma som för stationära hifiprylar (minns inte om den är kopplad som "förstärkare" eller "bandspelare", d.v.s. vilket av 1+4 och 3+5 som är in respektive ut). Bygeln byglar 1-3 och 4-5.
Jag inser att jag inte har grävt tillräckligt men jag var helt övertygad om att den sexpoliga DIN-kontakten (270-graders) med bygling av två stift var kompatibel mellan Blaupunkt och Clarion, och möjligtvis kanske även t.ex. Philips om de också hade den kontakten? Faktumet att Clarion har vidareport på schemat som Rolf visar ovan är för mig en ledtråd att det var en de-facto-standard där man anslöt olika slags tillbehör.
Det är förstås fullt möjligt att "störätaruttaget" användes för bandspelare, skivspelare osv för monoapparater och den fempoliga 180-graders-kontakten tillkom ihop med stereoljud.
Anekdot-ish: Jag har en gammal Blaupunkt stereobandspelarradio för bil som är så gammal att radiodelen inte har stereodekoder, för det var inte bestämt vilket system för FM-stereo som skulle gälla. Den har tre DIN-kontakter med byglar. En 180-graders för stereoljud (och med t.ex. en portabel cd-spelare så låter det fantastiskt bra). En sexpolig för störätare osv. Men dessutom ytterligare en vars poltal jag inte minns, som är till för en automatsökningstillsats. Tuningspänningen för FM-radion passerar bygeln och drivspänningar och signalstyrkeindikator och liknande finns tillgängligt. Man monterade en pedal på golvet för att aktivera sökningen. (Om jag inte tappat bort den så har jag dessutom en sån pedal NOS). Som bonus så hänger det ut en kanske halvmeter lång kabel ur apparaten som ansluts med en mångpolig kontakt (antagligen likadan som den mångpolia i schemat Rolf visar) till en "ryggsäck" som innehåller slutsteg, switchad nätdel för tuningspänningen och relä som slår av/på matningen till hela apparaten. Även om uteffeten bara är enstaka watt så är jag helt övertygad om att ifall man skulle mäta upp en effektkub så skulle den vara i princip helt kubformad. Vad jag minns att jag fått berättat av de som faktiskt var vuxna när dessa apparater var nya så var Blaupunkts apparater ofta marknadsförda att tåla 2 ohm, dels för att driva två högtalare parallellt på monoapparaterna och dels för att driva två par för stereoapparaterna. En orsak till att "rycksäcken" behövs är att svänghjulet för bandspelaren är typ en decimeter i diameter, stort nog att det går inte att ha så stora svänghjul invid varandra på en autoreverse/dubbelkapstanmaskin. Den har också en solenoid som håller bandet i playläge, så när man slår av apparaten eller bryter matningen så skickar den ut bandet, så tryckrullen kan inte bli deformerad av att stå i playläge med strömmen avstängd - en funktion som många år senare kom på vissa toppmodeller. Detta är enda bilbandspelaren jag använt som spelat utan hörbart svaj både när det är -30 ute och när man åker på grusväg som är som en tvättbräda. Givetvis är FM-radion också överlägsen de asiatiska budgetmärkena som såldes tio år senare.
Det känns lite som att bilstereo hamnade i en slags mörk tidsålder under början av 80-talet, när tillverkare som Blaupunkt redan i mitten av 70-talet visat att det kan låta riktigt bra i en bil men mer eller mindre ingen annan hakade på. Konkurrenterna gjorde toppmodeller i början 80-talet som lät rätt bra, men det som folk i allmänhet hade i bilar, både som eftermarknadsgrejer och som originalmonterade grejer, var ärligt talat bedrövligt. Eftermarknadsgrejerna blev väl genomgående rätt bra omkring 1990, medan originalmonterade grejer blev väl till slut rätt bra efter att bilstereotävlingarna på 90-talet satt mer fokus på ljudkvalitet. Som exempel så fanns Volvo 850 från början att köpa med rätt usla originalanläggningar, visserligen inte så dåliga att man blev lyssningstrött, men ändå rätt trist ljud. Mitt intryck är att när de gjorde faceliften till C70/S70/V70 så blev oroginalanläggningarna i princip alltid att betrakta som bra (och för C70 alltid utmärkt - tror att det inte gick att köpa C70 med mindre anläggning än den med separat Apline-OEM-slutsteg på 4*60W, flervägshögtalare i hatthyllan, trevägssystem fram med 8" bas samt mellanregster i dörrarna och diskant på instrumentpanelen och billigaste stereon var en hygglig OEM från Mitsubishi medan den dyrare modellen var OEM från Alpine).
Sorry för wall-of-text, tycker det är ett trevligt ämne att infodumpa/diskutera
-
Bjaellerud
- Inlägg: 1590
- Blev medlem: 28 februari 2016, 16:01:33
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
Det lär finnas standarder när det gäller DIN kontakterna att finna. Jag har en liten bok som heter något om mixrbyggboken eller så, i den finns listor med standarder för DIN resp XLR kontaktr etc.
Men jag orkar inte leta fram den nu hi hi...
Men den 5 poliga 180 graders, var i början med, eller fanns med, tre stift.
Då för LF in och LF ut, och mikrofon.
När den var 5 polig tillkom stift 4 och 5, som satt emellan stift 1 och 2, samt mellan stift 2 och tre.
Den 270 gradiga sexpoliga, hade strömmatning till tillbehör, och de tär ju vad som gäller för den här störätaren, den har ett stift för 12 V, på bandspelare kunde det vara 6 V eller 9 v fär matning med extern strömkälla.
Men aldrig mikrofon på den 6 poliga 270 grader.
Sen tillkom 8 poliga dels med de nya stiften i U form dels med dem cirkulärt.
Så det är en djungel.
Så har vi mini DIN, finns i många former.
Nå skall man igång med något äldre gäller ju att ta reda på vilka stift man skall använda.
För byggen av elektronik kan DIN kontakterna användas med fördel tycker jag.
de verkar inte ha problem med glapp, förtennade stift fungerar bra.
Dock verkar det finns skitfabrikat av DIN kontakter som smälter vid lödning.
Men skräp kommer ju alltid ut på marknaden, Och i många fall förstör förtroendet för originalen.
Nu måste jag gå ut i förrådet och se om min gamla störätare är den typ som vi fick schema till här på forumet....
Kallt men man blir nyfiken.
(konstigt att stavningskontrollen ger rött för störätare???)
Roysan
Men jag orkar inte leta fram den nu hi hi...
Men den 5 poliga 180 graders, var i början med, eller fanns med, tre stift.
Då för LF in och LF ut, och mikrofon.
När den var 5 polig tillkom stift 4 och 5, som satt emellan stift 1 och 2, samt mellan stift 2 och tre.
Den 270 gradiga sexpoliga, hade strömmatning till tillbehör, och de tär ju vad som gäller för den här störätaren, den har ett stift för 12 V, på bandspelare kunde det vara 6 V eller 9 v fär matning med extern strömkälla.
Men aldrig mikrofon på den 6 poliga 270 grader.
Sen tillkom 8 poliga dels med de nya stiften i U form dels med dem cirkulärt.
Så det är en djungel.
Så har vi mini DIN, finns i många former.
Nå skall man igång med något äldre gäller ju att ta reda på vilka stift man skall använda.
För byggen av elektronik kan DIN kontakterna användas med fördel tycker jag.
de verkar inte ha problem med glapp, förtennade stift fungerar bra.
Dock verkar det finns skitfabrikat av DIN kontakter som smälter vid lödning.
Men skräp kommer ju alltid ut på marknaden, Och i många fall förstör förtroendet för originalen.
Nu måste jag gå ut i förrådet och se om min gamla störätare är den typ som vi fick schema till här på forumet....
Kallt men man blir nyfiken.
(konstigt att stavningskontrollen ger rött för störätare???)
Roysan
-
Bjaellerud
- Inlägg: 1590
- Blev medlem: 28 februari 2016, 16:01:33
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
Jo det var den störätaren jag har liggande.
dvs EE-066A.
Då tackar jag Rolf Zetterberg för schemat.
Kul att ha men kanske inte så troligt att det blir använt i framtiden.
Den kommer nog att bli liggande läääänge. Kanske skall lägga upp den på TRADERA kanske finns någon med vetensbil som vill ha en till sin veteranradio.
Vore intressant at prova den på kortvågsmottagaren.
Där är det ju populärt med DSP noise recuktion.
Men en rent analog brusreducering kan funka bättre.
Med tanke på att störätaren har en likadan 270 graders DIN jack, gör att det går att seriekopplat två störätare.
På så sätt kan man få bukt med nutidens ännu kraftigare störningar.
(ett skämt bara)
Kul att det fanns kunskap och intresse, och jag fick igång radion efter tips om att den var förberedd för störätare, något som jag hade förträngt.
Roysan
dvs EE-066A.
Då tackar jag Rolf Zetterberg för schemat.
Kul att ha men kanske inte så troligt att det blir använt i framtiden.
Den kommer nog att bli liggande läääänge. Kanske skall lägga upp den på TRADERA kanske finns någon med vetensbil som vill ha en till sin veteranradio.
Vore intressant at prova den på kortvågsmottagaren.
Där är det ju populärt med DSP noise recuktion.
Men en rent analog brusreducering kan funka bättre.
Med tanke på att störätaren har en likadan 270 graders DIN jack, gör att det går att seriekopplat två störätare.
På så sätt kan man få bukt med nutidens ännu kraftigare störningar.
(ett skämt bara)
Kul att det fanns kunskap och intresse, och jag fick igång radion efter tips om att den var förberedd för störätare, något som jag hade förträngt.
Roysan
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
Ja, viss standard fanns. Framförallt den fem/trepoliga (där den trepoliga också användes för stereo för skivspelare) var rätt standardiserad, men även där fanns ett par varianter. Alla använde pin 3+5 för uppspelning men t.ex. Philips och UHER använde pin 1+4 för mikrofon och 3+5 för linjenivå vid inspelning, medan andra använde alltid 3+5 som utgång och enbart 1+4 som ingång. Fördelen med att göra som Philips, UHER med flera (Luxor?) är att man behövde bara parallellkoppla alla sina bandspelare så kunde man kopiera i valfri riktning och spela in från annan signalkälla via förstärkare utan att ha någon omkopplare eller flytta kablar eller liknande. Det enda man behövde hålla reda på var att dra ur kablar till monoapparater när man körde stereoljud
Lite lustigt faktiskt är att Philips och UHER verkar ha haft åtminstone delvis samma pinout på 5-polig 270-graders DIN för fjärrkontroll och nätadapter. Batteriminus kommer ut på en av de nedre pinnarna och loopas via brytjack tillbaka in i bandspelaren om ingen kontakt är ansluten, annars så tar bandspelaren in minusmatning på den andra nedre pinnen, antingen via strömbrytare från batteri-minus (för strömbrytare på mikrofon osv) eller från nätadapter, och spänningen är -7,5V (plusjordat, det var germaniumtransistorer som gällde när kontakterna började användas och germaniumtransistorer var vanligtvis PNP och plusjordade kretsar). Minst en av de två tillverkarna körde också från början högtalarutgång via samma DIN-kontakt men bytte senare till att ha vanlig DIN-högtalarkontakt.
Håller med om att DIN-kontakter aldrig glappar. Har också stött på de där plasten har dålig värmetålighet. Det hjälper en hel del att ansluta dem i en annan kontakt när man löder även om det kanske inte skyddar helt mot deformering.
Provkör din störätare på radion du fick igång, kanske?
En orsak till att DIN-kontakter nog fick dåligt rykte är väl dels det här med signalnivåer och kopiering osv men också diverse inkompatibla användningar av samma kontakttyp och också allmänt röriga varianter av tillbehör. T.ex. så hade UHER minst två olika nätadaptrar till sina bärbara rullbandspelare där jag tror att båda åtminstone gick att använda som nätadapter men laddarna eller åtminstone kabeln till laddarna var olika beroende på om man använde blyack eller NiCd-batteri. Tror de hade olika färg, typ ena röd och den andra beige, och satte man fel i en kombination så stekte man batteripacket (när det nått full laddning). Förutom redan nämnda knasigheter så känns det allmänt lite som att avståndet till Västtyskland avgjorde hur dumt DIN-kontakter användes. Västtyska och Nederländska bilstereo använde 8-polig din för signal mellan stereo och slutsteg, med fempolig kopplad så att 1+4 samt 3+5 var vänster/höger fram/bak, 2 signaljord och mittpinnen styrsignal för att slå på slutsteg. Motsvarande styrsignal fanns även ofta på en kabelsko på stereon så man kunde använda vanlig adapter avsedd för 5-polig DIN för hemmastereo. Men Volvo skulle vara speciella och använde sexpolig DIN med exakt samma signaler men annan pinout. Detta överlevde åtminstone under rätt många år, tror den kom på tidigt 80-tal eller sent 70-tal och överlevde åtminstone till nedläggningen av C70 gen 1 2005. Clarion använde faktiskt pin 3+5 för signal och 2 för signaljord samt skärmen för chassijord. Andra japaner såsom t.ex. Pioneer använde pin 1 eller om det var 5 för signaljord och 2 samt 4 eller om det var 5 för signalen. Makalöst dumt.
Fast dumheterna upprepas ju även för andra kontakter. Jag förstår i princip varför signaljord och mikrofon bytte plats på fyrapolig 3,5mm teleplugg, sannolikt för att isolera höger hörlur från mikrofonsignalen, men det är irriternade för användaren dels eftersom det under en övergångsperiod skapade inkompatibilitet (och jag tror jag aldrig såg adaptrar säljas) och sen detta byte så passar inte ett modernt headset alls i äldre apparater som enart förväntar sig hörlurar, om man inte har tur nog att jordblecket är särdeles stort.
Ja, det fanns kompatibilitetsproblem på andra kontakter även förr. Jag har stött på 6,3mm mono-telehonor vars signaljord inte ger kontakt mot något alls mot en stereoplugg. Otroligt dumt.
När jag ändå klagar över användning av olika kontaktdon så har vi också klassikern att använda RCA-kontakter för högtalare som förekom på stereoanläggningar med relativt klen uteffekt. Misstänker dock att åtminstone vissa av dessa fall hade stark nog signal att steka en felaktigt inkopplad annan apparat om den fick smaka på högtalarsignal.
Största dum-klassikern är väl ändå "japan-DC-pluggarna" där man körde plusjordat fram till nån gång för kanske tre decenier sen och sen bara bytte till minusjordat men fortsatte använde samma kontaktdon. Misstänker att plus på ringen och minus på mitten från början kom från att bilar nog ofta var plusjordade och adaptrar för att köra t.ex. en transistorradio från bilens elsystem skulle ha lett till kortis om ringen nuddat metalldelar i bilen. Men när de bytte till att ha minus på ringen så var inredningen i nästan alla bilar, även de några år gamla, i stort sett helt av isolerande material. Ett fåtal saker såsom nyckeln, synliga bultar för t.ex. bilbältet, skenor för att justera framstorlarna osv var av åtkomlig metall men resten var av plast eller liknande, så det var inte mycket vinst att göra detta byte.
Sen har vi ju alla gamla datorer med olika inkompatibla pinout på kantkontakter, D-SUB- och DIN-kontakter. En höjdare är att vissa nätdelar till C64 har så klen plast på de fyra faktiskt bestyckade pinnarna på den egentligen sjupoliga kontakten att de kan utan nämnvärt motstånd tryckas in i ett sexpoligt uttag, och om man gör just det på en C64 (eller VIC 20) så steker man diverse grejer. Jag har en VIC 20 där nån envist försökt detta så länge att en 74xx06 (eller är det 74xx07, sexdubbel inverterare) blivit så varm att den genom glasfiberkortet värmt upp botten av skalet så att plasten deformerats.
Just ja, Commodores åttabitarsdatorer, Västtyska & co videogrejer före SCART samt Volvo bilstereo använde sexpolig DIN men alla tre har signaljord på olika pinnar, så det går inte att använda kablar avsedda för en av dessa till någon av de andra två trots att kablarna i sig är rakt kopplade. Eller går och går, det går kanske men det blir säklerligen inget vidare med skärm kopplad till en av signalerna istället för jord. PC-tangentbord är också värda att nämna ; de har signajord på annan pinne än ljudgrejer så man måste hålla reda på om en kabel med 5-polig 180-graders DIN är till för tangnetbord eller ljud. Tumregeln är väl att om kontakten är gjuten och beige är den för tangentbord, annars för ljud, men det finns undantag.
Kanske detta hade passat bättre i "en j-ligt grinig tråd" (eller vad den heter)
Lite lustigt faktiskt är att Philips och UHER verkar ha haft åtminstone delvis samma pinout på 5-polig 270-graders DIN för fjärrkontroll och nätadapter. Batteriminus kommer ut på en av de nedre pinnarna och loopas via brytjack tillbaka in i bandspelaren om ingen kontakt är ansluten, annars så tar bandspelaren in minusmatning på den andra nedre pinnen, antingen via strömbrytare från batteri-minus (för strömbrytare på mikrofon osv) eller från nätadapter, och spänningen är -7,5V (plusjordat, det var germaniumtransistorer som gällde när kontakterna började användas och germaniumtransistorer var vanligtvis PNP och plusjordade kretsar). Minst en av de två tillverkarna körde också från början högtalarutgång via samma DIN-kontakt men bytte senare till att ha vanlig DIN-högtalarkontakt.
Håller med om att DIN-kontakter aldrig glappar. Har också stött på de där plasten har dålig värmetålighet. Det hjälper en hel del att ansluta dem i en annan kontakt när man löder även om det kanske inte skyddar helt mot deformering.
Provkör din störätare på radion du fick igång, kanske?
En orsak till att DIN-kontakter nog fick dåligt rykte är väl dels det här med signalnivåer och kopiering osv men också diverse inkompatibla användningar av samma kontakttyp och också allmänt röriga varianter av tillbehör. T.ex. så hade UHER minst två olika nätadaptrar till sina bärbara rullbandspelare där jag tror att båda åtminstone gick att använda som nätadapter men laddarna eller åtminstone kabeln till laddarna var olika beroende på om man använde blyack eller NiCd-batteri. Tror de hade olika färg, typ ena röd och den andra beige, och satte man fel i en kombination så stekte man batteripacket (när det nått full laddning). Förutom redan nämnda knasigheter så känns det allmänt lite som att avståndet till Västtyskland avgjorde hur dumt DIN-kontakter användes. Västtyska och Nederländska bilstereo använde 8-polig din för signal mellan stereo och slutsteg, med fempolig kopplad så att 1+4 samt 3+5 var vänster/höger fram/bak, 2 signaljord och mittpinnen styrsignal för att slå på slutsteg. Motsvarande styrsignal fanns även ofta på en kabelsko på stereon så man kunde använda vanlig adapter avsedd för 5-polig DIN för hemmastereo. Men Volvo skulle vara speciella och använde sexpolig DIN med exakt samma signaler men annan pinout. Detta överlevde åtminstone under rätt många år, tror den kom på tidigt 80-tal eller sent 70-tal och överlevde åtminstone till nedläggningen av C70 gen 1 2005. Clarion använde faktiskt pin 3+5 för signal och 2 för signaljord samt skärmen för chassijord. Andra japaner såsom t.ex. Pioneer använde pin 1 eller om det var 5 för signaljord och 2 samt 4 eller om det var 5 för signalen. Makalöst dumt.
Fast dumheterna upprepas ju även för andra kontakter. Jag förstår i princip varför signaljord och mikrofon bytte plats på fyrapolig 3,5mm teleplugg, sannolikt för att isolera höger hörlur från mikrofonsignalen, men det är irriternade för användaren dels eftersom det under en övergångsperiod skapade inkompatibilitet (och jag tror jag aldrig såg adaptrar säljas) och sen detta byte så passar inte ett modernt headset alls i äldre apparater som enart förväntar sig hörlurar, om man inte har tur nog att jordblecket är särdeles stort.
Ja, det fanns kompatibilitetsproblem på andra kontakter även förr. Jag har stött på 6,3mm mono-telehonor vars signaljord inte ger kontakt mot något alls mot en stereoplugg. Otroligt dumt.
När jag ändå klagar över användning av olika kontaktdon så har vi också klassikern att använda RCA-kontakter för högtalare som förekom på stereoanläggningar med relativt klen uteffekt. Misstänker dock att åtminstone vissa av dessa fall hade stark nog signal att steka en felaktigt inkopplad annan apparat om den fick smaka på högtalarsignal.
Största dum-klassikern är väl ändå "japan-DC-pluggarna" där man körde plusjordat fram till nån gång för kanske tre decenier sen och sen bara bytte till minusjordat men fortsatte använde samma kontaktdon. Misstänker att plus på ringen och minus på mitten från början kom från att bilar nog ofta var plusjordade och adaptrar för att köra t.ex. en transistorradio från bilens elsystem skulle ha lett till kortis om ringen nuddat metalldelar i bilen. Men när de bytte till att ha minus på ringen så var inredningen i nästan alla bilar, även de några år gamla, i stort sett helt av isolerande material. Ett fåtal saker såsom nyckeln, synliga bultar för t.ex. bilbältet, skenor för att justera framstorlarna osv var av åtkomlig metall men resten var av plast eller liknande, så det var inte mycket vinst att göra detta byte.
Sen har vi ju alla gamla datorer med olika inkompatibla pinout på kantkontakter, D-SUB- och DIN-kontakter. En höjdare är att vissa nätdelar till C64 har så klen plast på de fyra faktiskt bestyckade pinnarna på den egentligen sjupoliga kontakten att de kan utan nämnvärt motstånd tryckas in i ett sexpoligt uttag, och om man gör just det på en C64 (eller VIC 20) så steker man diverse grejer. Jag har en VIC 20 där nån envist försökt detta så länge att en 74xx06 (eller är det 74xx07, sexdubbel inverterare) blivit så varm att den genom glasfiberkortet värmt upp botten av skalet så att plasten deformerats.
Just ja, Commodores åttabitarsdatorer, Västtyska & co videogrejer före SCART samt Volvo bilstereo använde sexpolig DIN men alla tre har signaljord på olika pinnar, så det går inte att använda kablar avsedda för en av dessa till någon av de andra två trots att kablarna i sig är rakt kopplade. Eller går och går, det går kanske men det blir säklerligen inget vidare med skärm kopplad till en av signalerna istället för jord. PC-tangentbord är också värda att nämna ; de har signajord på annan pinne än ljudgrejer så man måste hålla reda på om en kabel med 5-polig 180-graders DIN är till för tangnetbord eller ljud. Tumregeln är väl att om kontakten är gjuten och beige är den för tangentbord, annars för ljud, men det finns undantag.
Kanske detta hade passat bättre i "en j-ligt grinig tråd" (eller vad den heter)
-
Bjaellerud
- Inlägg: 1590
- Blev medlem: 28 februari 2016, 16:01:33
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
Och Wellers lödkolvar hade 180 graders DIN plugg.
Så det gick att stoppa in en mikrofon i transformatorn...
Minns GB förstärkare, med rör, väldigt gamla saker.
De hade högtalarkontakter som skulle ha gått att tvinga in i ett amerikanskt vägguttag.
det går att köra högtalare på 110 V eller 220 V, men bara en gång, och de låter mycket.
Jag har även UHER bandspelare, och de har en del kopplingar ja, på DIN jackarna.
Men förr fick man ju lov att löda sina sladdar själv, minns inte a tt det fanns förärdiga DIN sladdar till exvis stereogrejer, som SENTEC .
RCA kontakterna är klena, men användes i Amerikanska radiosändare som antennjack.
På en DRAKE radiostation, sändare och mottagare skulle de sammankopplas med fem, RCA sladdar.
Kunde bli fel.....
DC kontakten ja, visst var det en typ med plasthylsa som sköts in när man satt in pluggen....
Ja nu skall vi väl inte bli en kontakttråd, men det är roligt att gnälla lite.....
Den värsta kontakt jag monterat, var en sladdkontakt till en TV-kamera, som skulle se ner i en flytande stålsmälta, man ville se när stålet kokade.
Allt inlindat och isolerat med asbets.
Dvs jobbet på en högst obekväm plats.
Kontakten omkring 35 mm i diameter, fyra fem koaxar, och en massa trådar, skulle in och det tog timmar att löda den.
För att sen finna att ringarna hade jag glömt.....
Gör om och gör rätt.....
Roysan
Så det gick att stoppa in en mikrofon i transformatorn...
Minns GB förstärkare, med rör, väldigt gamla saker.
De hade högtalarkontakter som skulle ha gått att tvinga in i ett amerikanskt vägguttag.
det går att köra högtalare på 110 V eller 220 V, men bara en gång, och de låter mycket.
Jag har även UHER bandspelare, och de har en del kopplingar ja, på DIN jackarna.
Men förr fick man ju lov att löda sina sladdar själv, minns inte a tt det fanns förärdiga DIN sladdar till exvis stereogrejer, som SENTEC .
RCA kontakterna är klena, men användes i Amerikanska radiosändare som antennjack.
På en DRAKE radiostation, sändare och mottagare skulle de sammankopplas med fem, RCA sladdar.
Kunde bli fel.....
DC kontakten ja, visst var det en typ med plasthylsa som sköts in när man satt in pluggen....
Ja nu skall vi väl inte bli en kontakttråd, men det är roligt att gnälla lite.....
Den värsta kontakt jag monterat, var en sladdkontakt till en TV-kamera, som skulle se ner i en flytande stålsmälta, man ville se när stålet kokade.
Allt inlindat och isolerat med asbets.
Dvs jobbet på en högst obekväm plats.
Kontakten omkring 35 mm i diameter, fyra fem koaxar, och en massa trådar, skulle in och det tog timmar att löda den.
För att sen finna att ringarna hade jag glömt.....
Gör om och gör rätt.....
Roysan
Re: Schema elle reptips CLARION bilradio RE-323C
100V linjehgtalare tål iofs 110V AC 
Fram till nån gång kring slutet av 50-talet / början av 60-talet så var kontakter för högtalare och skivspelarsignal likadana som 220V-nätkontakter fast ett extra stift i mitten (platt för den ena och runt för den andra av dessa två användningar). Det var ju en och annan som upptäckte att det var dåligt att ansluta 220V både till högtalare och pickuper...
Färdiga DIN-kablar tror jag alltid funnits att köpa sen tidernas begynnelse. Men det var ju ofta bara dels de vanligaste och de som var specifika för en tillverkare. Specialare som att koppla signal mellan Volvo och Pioneer bilstereo utan att ha ett mellanled med RCA-kontakter fick man löda själv, eller anlita nån att löda.
Ja, RCA sitter/satt ofta internt för antennsignaler även i modern hemelektronik, typ t.ex. en rf-modulator kan ha en RCA-kontakt internt för att leda signal till en separat tuner osv. Har även sett en slags "mini-RCA".
Fram till nån gång kring slutet av 50-talet / början av 60-talet så var kontakter för högtalare och skivspelarsignal likadana som 220V-nätkontakter fast ett extra stift i mitten (platt för den ena och runt för den andra av dessa två användningar). Det var ju en och annan som upptäckte att det var dåligt att ansluta 220V både till högtalare och pickuper...
Färdiga DIN-kablar tror jag alltid funnits att köpa sen tidernas begynnelse. Men det var ju ofta bara dels de vanligaste och de som var specifika för en tillverkare. Specialare som att koppla signal mellan Volvo och Pioneer bilstereo utan att ha ett mellanled med RCA-kontakter fick man löda själv, eller anlita nån att löda.
Ja, RCA sitter/satt ofta internt för antennsignaler även i modern hemelektronik, typ t.ex. en rf-modulator kan ha en RCA-kontakt internt för att leda signal till en separat tuner osv. Har även sett en slags "mini-RCA".
