$tiff skrev:Lustig lösning om man börjar räkna på det; effektutvecklingen i motståndet och spänningen över densamma.
"Vanliga" kolytskiktsmotstånd är specade till 300V (arbetsspänning). Û för 230VAC är ca 325V. Det bör således bli överslag direkt och allt bör brinna upp. Om inte så bör det börja ryka när det utvecklas drygt tre watt i motståndet för att få en lysis att jobba på halvfräs (10mA).
Mycket märklig lösning!
Det är lite större marginaler än så, att det är specat till 300 betyder ju inte att det slår över vid 301V... Jag (och många andra) använder vanliga ½W motstånd över kondensatorn i teslaspolen, uppåt 2000V per motstånd utan problem.
Effekten är ju en annan sak...
Det finns ett problem med att sätta en kondensator som strömbergränsare och det är problemet med övertoner. Vi testade en koppling som skulle superbra på pappret och i simuleringsprogram, men där vi skulle använda kretsen var övertonshalten så hög att den framräknade strömmen inte alls stämde. bara en liten varning
Övertoner är otäcka och går ej att bortse från. Borde man kanske utöka filtret till något liknande ett bandpassfilter för att komma från övertonerna? Att bygga ett rent lågpassfilter borde väl inte heller duga av liknande anledningar.
Nog detta problem som är orsaken till att man ofta använder induktiva ballaster trots att dessa är dyrare, tyngre och ger sämre verkningsgrad.. Vi fick ge upp kapacitiv strömbegränsning och bita i sura äpplet och sätta i en induktor istället..
Jag känner igen det från en tidigare tråd, tror jag. Vad var det i för sammanhang, bengt-re? I närheten av industriprylar te.x frekvensomriktare och stöddiga switch-nätdelar finns det ofta en del kul på nätet.
För att klara av spikar borde ett vanligt transientskydd duga, men övertonet är lurigare.
Jag plockade sönder ett litet indikeringsblock med led som sitter i industrin, och den innehåller en ytmonterad(!) konding, likriktare, 275V transientskydd och sex resistorer i serie.
Tre i serie före kondingen, två i serie före led:en och en ser ut att sitta tvärs över led:en. Lite lurigt varför, men det kan ju vara för att "äta" energi från övertoner kanske?
Kul koppling... antagligen något sådant. Oftast bäst när man ser en fiffig koppling att rita av den så att man kan klura i lugn och ro på hur de har tänkt.
Nje, det vi skulle ha strömbegränsaren till var en "vanlig" kvicksilverlampa för växtodling. En bekant som kom över ett större parti jättebilligt och ville bygga billiga armaturer till dem. Fast blev halvdyra reaktorer från lysrör istället. Hittade en som hade precis lagom induktans för att ge perfekt ström. De är lite kinkiga kvicksilverlampor då de tappar livslängd av både för hög och för låg ström samt att de ändrar framspänningsfallet beroende på sin temperatur..
Byt ut zenerdioden till en vanlig diod. Zenerdioden gör ingen nytta. Ersätt 10 ohms-motståndet med en metalltråd och sätt ett 1000 ohms motstånd i serie med C1 (470nF) för att begränsa stötströmmen vid inkoppling. Strömmen genom lysdioden blir snarare 10 mA.
En vanlig polypropylenkonding funkar bra va?
tänkte leka lite....
Synd att de är så stora då man börar komma upp i högre värden (1uF) Blir svårt att få plats med den.
En fundering bara: borde det inte vettigare med en mindre konding? enligt formeln V/(1/(2pifC)) blir ju strömmen nästan lika många mA som kondingen är nF. Borde man inte köra 220nF eller liknande för att få ner strömmen till ca 22mA (peak). Säg 330nF eftersom effektivvärdet är /sqrt(2).
Som jag visar blir medelströmmen c:a 10 mA med kondensator på 470 nF. Lämplig konding är en X2-kondensator från Evox Rifa med typbeteckning PHE840M som finns på Elfa. Du kan givetvis minska på kapacitansen så långt du vill om du är nöjd med hur lysdioden lyser. Kondensatorer blir ganska stora när både kapacitansen och spänningståligheten är höga. Ett sätt att halvera kapacitansen är att helvågslikrikta i stället för halvvågslikrikta. Då behövs fyra dioder i stället för en. Men dom är ju väldigt små. Den stora fördelen med kopplingen är att ingen komponent blir varm.
Såg i allt om elektronik för något år sedan om hur man kunde använda en LR8 som konstantströmsgenerator för drivning av en lysdiod från 230V.
Vad som behövdes var en likriktarbrygga (eller diod), en LR8, två kondingar och ett motstånd och lysdioden.
För er som inte vet vad LR8 är så är det en spänningstab som klarar 450V spänningsfall mot 30-35V som är vanligast
Går kanske att kombinera tillsammans med en kapacitiv späningsdelning för att få ner förlusteffekten men samtidigt ta bort effekter av övertoner etc.
