Koppla in valfri musikmaskin på grammofoningång

[SM7CZR]

Denna radio har DIN-uttag för bandspelare. Både in och utgång. 5-polig om det är stereo. 3-polig om det är mono.
stift 1 & 4 utsignal. stift 3 & 5 insignal. Jord stift 2 (mittstift).
Ingångskänsligheten (ungefär som Line) är samma på bandsp.-ingången som grammofoningång.
Du väljer bara rätt tangent.
En bild om du tänker använda bandsp.uttaget:

[jonnorberg]

Grammofoningången har även en RIAA-EQ i signalkedjan vilket gör den oanvändbar till Linjekällor.

[SM7CZR]

Var har du fått det ifrån?

[tobiasr]

Det fungerade klockrent att koppla in på DIN-kontakten, nu strömmas det musik till den gamla radion och det låter fantastiskt!

Tack för hjälpen!

[danei]

SM7CZR: Det är standard på grammofoningångar. Jag har konverterat en stereo med grammofon ingång genom att koppla förbi för förförstärkaren. Men det är nog inte så lätt på den här.

[SM7CZR]

danei!
Detta är en 60-talsradio och den har ingen förförstärkare.
Jag skrev i tidigare inlägg att bandsp.-ingång och gram.-ingång har ungefär samma känslighet!
Har jobbat med såna apparater då jag var ung och apparaterna var nya.

[Rolf Zetterberg]

Jovisst är det så.SM7CZR har helt rätt.
Tobiasr,vad är det för modellnummer på den där?Den ser i mina ögon ut som en ombyggd TV-apparat eftersom det sitter knappar och tangenter till höger...
Påminner lite om norska B6N13A(schema finns på nätet),och då är det EL84or med en liten trafo till 800 ohm.
Rattarna ser svenska ut.

[danei]

Var det en annan typ av pickupp då eller hur löste man det? Hur vet man vilken standard det är på ingången?

[Nerre]

Sitter förförstärkaren i grammofonen då alltså? Eller måste man ha en separat?

För RIAA-kompenseringen användes väl redan på 50-talet? Och en grammofonpickup har väl aldrig haft så hög utnivå, det är ju snarare mik-nivå?

[HUGGBÄVERN]

Var det en annan typ av pickupp då eller hur löste man det? Hur vet man vilken standard det är på ingången?

På gamla tider hade man emellanåt keramiska pickuper vilka hade en inbyggd kompensering, dvs pickupen dämpar diskant mer än bas.
Sedan fanns det på sten(kake)åldern olika typer av inspelningskurvor.

[Rolf Zetterberg]

Den absolut vanligaste pickupen på 50 och 60-talen var kristallpickupen som hade en relativt rak(nåja,kanske inte med dagens ögon)frekvensgång bara man anslöt den till en högohmig(500k till 2M) ingång.Utspänningen var hög,kanske 0,5volt eller så.Var kurvan inte så rak,ja då hade man ju tonkontrollerna eller "klangtangenter".Ska man få ut en rak kurva ur en kristallpickup,då får man labba med kondingar och motstånd som då blir unika för varje pickup.
Keramiska var bara ett fåtal engelska och någon enstaka Philips.De kom också senare.
Var det en transistorradio med lägre impedans på ingången så klämde man dit seriemotstånd.
RIAA kurvan kom mycket riktigt på 50-talet,men det var bara de dyra stereoförstärkarna som fick ett RIAA-steg så man kunde ansluta magnetiska pickuper.

[danei]

Så ingången har en rak frekvens kurva och rätt spännings nivå men fel impedans.
Trevligt att lära sig något nytt.

[SM7CZR]

Den första pickup-modellen efter 78-varvs vevgrammofon med "ljuddosa" var en tung modell av magnetisk pickup.
Undertecknad fick ofta äran att byta "gummibussning" i dessa modeller då gummit torkat. Resultatat blev annars att "ankaret" slog mot sidan på den ena magnetpolen. Denna pickup lämnade tillräcklig utspänning för samtida radiomodeller. Man hade ganska blyga krav på ljudstyrka. Sedan kom keramiska och kristallpickup-er.
De hade också hög utspänning, men ett annat frekvensomfång (mera diskant).
Jag ser att Rolf har förklarat detta mycket bra under tiden jag var borta från tråden.
Det hände mycket under dessa år med radioapparaterna.
Så småningom kom stereosändningarna igång och det satsades lite mera på själva ljudkvalitén än tidigare.
Förförstärkarna kom i samband med finare och dyrare anläggningar där man också fick upp ögonen för tonarmarnas balans och även för nåltryck som skulle minimeras då LP-skivorna blev allt vanligare.

/Ingvar

[MiaM]

Knapparna till höger påminner mycket om en ombyggd TV-apparat.

Jag har själv sett såndär 800ohm-kontakt, den klarar dessutom två utgångar. Då jag sett den har den suttit på en Philips radio som enbart hade externa högtalare, en rätt stor låta med bashögtalare (tror det var 8") och två små satelliter med 4"-element. Mono, men separata slutsteg för basen och mellanregister/diskant, dessutom glimlampa märkt "fideliskop" som blinkade som klippindikator. Matad med en modern ljudkälla lät den riktigt bra!


Den här trådens gamla radio med 800-ohm-högtalare förtjänar nog att provlyssnat med FLAC-filer från nån skiva med bra kvalitet eller liknande. Högtalarna kanske är medelmåttiga men det kan också med lite tur vara riktigt bra ljud.

OBS för övrigt den antika och ovaliga 5-poliga IEC-kontakten som sitter under bananuttagen för grammofon.

Eftersom det är stereo kan det vara läge att prova att det verkligen finns två högtalare i lådan, prova "volumbalanse"-ratten uppe till vänster och se om ljudet flyttas. Annars kan nog en trafo 800-4/8 ohm + en till högtalare vara en bra idé.

[Rolf Zetterberg]

Orsaken till att Philips tog fram den här speciella 800 ohms-kontakten är att det kan bli rejält höga spänningar över en sådan högtalare(vilket det inte blir på en vanlig lågohmig).Kollar man riktigt noga,så ser man att man också använder riktig nätkabel!I vissa svenskbyggda Philips kan det t.o.m ligga full anodspänning på högtalaren,så visst ska man vara lite försiktig med att peta även på högtalaren i såna här apparater.
Tre stift i kontakten var det nog mest för att ha ett extra stift till en diskanthögtalare,då ofta via en 82n konding.Om det var tänkt för annat vet jag inte.
Lite om Fideliscope:
http://elektronikforumet.com/forum/post ... =2&t=56050
IEC-kontakten var vanlig på Philips skivspelare under några år,men försvann så småningom då DIN-standarden tog över.Fanns nästan bara på Philips grejor,vad jag minns.