$tiff har naturigtsvis helt rätt, men man kan även uttrycka det så här :
- En större konding (kan ofta delas av flera kretsar) om 1-10 uF (elektrolyt oftast, värdet inte speciellt kritiskt). Denna är till för att glätta (jämna ut) spänningen *in* till PIC'en (eller vad det nu är för krets. D.v.s ta bort lågfrekventa störningar, oftast 50 Mhz "nätbrum".
- En mindre (ofta en till varje digital IC i kretsen) 100 nF vanligt värde, keramisk konding p.g.a deras goda högfrekventa egenskaper och låga pris. För att ta bort högfrekventa störningar som genereras *innifrån* kretsen. D.v.s för att (t.ex) PICen inte skall störa *andra* kretsar.
Även detta är så klart en förenkling. Om man t.ex använder ADC'n i PICen, så kan det ställa speciella krav om man vill ha en störningsfri 10-bitars upplösning...
EDIT : *Mhz* ?? He he, det var visst lite sent...
