Tatuerings maskin.
Konstruktionen är ju en "elektromagnetisk summer" och frekvensen bestäms till stor del av massan som vibrerar och till liten del av inställningen.
Detta betyder att det helt enkelt inte går att ändra en hel del av dessa parameter utan en fysisk ombyggnad.
Jämnare hastighet kan faktisk göras med lite elektronik, detta kan dels ta hand om att kärna blir mättat och dels se till att kontaktpunkterna inte blir slitna samt ge ut pulser med rätt frekvens.
Men att variera frekvensen mer än marginellt är inte möjligt helt enkelt pga. den mekaniska resonans som finns och som inte går att ändra elektrisk.
Detta betyder att det helt enkelt inte går att ändra en hel del av dessa parameter utan en fysisk ombyggnad.
Jämnare hastighet kan faktisk göras med lite elektronik, detta kan dels ta hand om att kärna blir mättat och dels se till att kontaktpunkterna inte blir slitna samt ge ut pulser med rätt frekvens.
Men att variera frekvensen mer än marginellt är inte möjligt helt enkelt pga. den mekaniska resonans som finns och som inte går att ändra elektrisk.
Det är inget som hindrar att man kör med en liten elmotor med excenter typ motsvarande eltandborstar och slimad design - Men det är inte sådant den som skall gå och tatuera sig förväntar sig se - det skall vara steampunk ala slutet av 1800-talet
!
---
Har man problem med magnetisk klibbning så beror det på järnmaterialets remanens (kvarvarande magnetfält när det är noll ström i lindningen) - även väldigt mjukt järn blir en smula magnetiserat, speciellt nu när det är pulserande likstöm i spolarna och kärnan magnetiseras hårt till nära mättning hela tiden. Om den rörliga ankaret lägger sig mot statorn (spolarnans magnetiska polskor) rent metalliskt eller med väldigt liten luftgap så kan den kvarvarande remanensen skapa ett så stort magnetisk flöde att den nästan suger fast ankaret av kvarvarande remanensen och påverkar takten av den orsaken -
Det enda sättet att minska detta - då det är närmast omöjligt att hitta magnetmaterial med ingen remanent hysteres alls - är att se till att skapa lite avstånd mellan ankaret och statorn med antingen mekaniska stopp eller ickemagnetiska mellanlägg ala papper, fiber, plastkiva. Att polvända strömmen vid varje brytning är också ett sätt att minska kvarvarande magnetiseringen då det sas. jobbar hela tiden som en avmagnetiserare under drift.
Magnetiska luftgap och dess mått är en mycket viktig designparameter när man dimensionerar drosslar med järn och ferritkärnor för att inte få för högt magnetisk flöde i magnetmaterialet och därmed kärnmättnad (och stora utstyrningen också resulterande i kvarvarande remanens)
Det bästa man kan skaffa i järnväg med minsta möjliga hysteres är just transformatorplåt - kvarvaran remanensen och följdaktligen ommagneticerinsförlusterna som blir när remanensen polvänds 100 ggr i sekunden i en trafo, tillsamman med eddyströmmarna (virvelströmmarna i plåten) är den delen som värmer järnkärnan - och det vill man ha så lite som möjligt av i en trafo...
---
Nu misstänker jag att tatuerare är så inkörda på sådana maskiner och lärt sig alla mindre önskade egenskaper och kanske tom. gjord några till en dygd, att det inte är lätt att göra nya med helt ny design med stora innovationer i.
Men det är klart - PIC-styrd brytare via H-brygga och PWM-reglering av strömmen samt växlar polaritet på spolen varje gång och med snubberkretsar som laddar ur spolen fort igen (traditionellt så är det gnistan i brytaren som laddar ur magnetfältet ur spolen igen - och det går ganska fort då spänningen säkert är över 100 Volt när det 'brinner' mellan brytarspetsarna), så kanske kan man få en över tiden stabilt system och fortfarande alla justermöjligheter man är van vid.
Det är inget som hindrar att man behåller spolar/ankare, kontaktfjäder och kontaktskruven och övriga uteseendet som den är - men man slipper brännande av kontakterna som gör att det går ojämt beroende på att brytaren bränner bort och skapar nya kontaktpunkter hela tiden...
Med PWM-styrning så kan man styra strömmen genom spolen och därmed dragkraften så att man inte behöver ha olika spolar för olika typ av arbeten - vem vet - det kanske är en affärside! - jag tror att man måste behålla den traditionella utförandet i stort för att tatueraren skall acceptera verktyget, det handlar om att göra en varsam förbättring...

---
Har man problem med magnetisk klibbning så beror det på järnmaterialets remanens (kvarvarande magnetfält när det är noll ström i lindningen) - även väldigt mjukt järn blir en smula magnetiserat, speciellt nu när det är pulserande likstöm i spolarna och kärnan magnetiseras hårt till nära mättning hela tiden. Om den rörliga ankaret lägger sig mot statorn (spolarnans magnetiska polskor) rent metalliskt eller med väldigt liten luftgap så kan den kvarvarande remanensen skapa ett så stort magnetisk flöde att den nästan suger fast ankaret av kvarvarande remanensen och påverkar takten av den orsaken -
Det enda sättet att minska detta - då det är närmast omöjligt att hitta magnetmaterial med ingen remanent hysteres alls - är att se till att skapa lite avstånd mellan ankaret och statorn med antingen mekaniska stopp eller ickemagnetiska mellanlägg ala papper, fiber, plastkiva. Att polvända strömmen vid varje brytning är också ett sätt att minska kvarvarande magnetiseringen då det sas. jobbar hela tiden som en avmagnetiserare under drift.
Magnetiska luftgap och dess mått är en mycket viktig designparameter när man dimensionerar drosslar med järn och ferritkärnor för att inte få för högt magnetisk flöde i magnetmaterialet och därmed kärnmättnad (och stora utstyrningen också resulterande i kvarvarande remanens)
Det bästa man kan skaffa i järnväg med minsta möjliga hysteres är just transformatorplåt - kvarvaran remanensen och följdaktligen ommagneticerinsförlusterna som blir när remanensen polvänds 100 ggr i sekunden i en trafo, tillsamman med eddyströmmarna (virvelströmmarna i plåten) är den delen som värmer järnkärnan - och det vill man ha så lite som möjligt av i en trafo...
---
Nu misstänker jag att tatuerare är så inkörda på sådana maskiner och lärt sig alla mindre önskade egenskaper och kanske tom. gjord några till en dygd, att det inte är lätt att göra nya med helt ny design med stora innovationer i.
Men det är klart - PIC-styrd brytare via H-brygga och PWM-reglering av strömmen samt växlar polaritet på spolen varje gång och med snubberkretsar som laddar ur spolen fort igen (traditionellt så är det gnistan i brytaren som laddar ur magnetfältet ur spolen igen - och det går ganska fort då spänningen säkert är över 100 Volt när det 'brinner' mellan brytarspetsarna), så kanske kan man få en över tiden stabilt system och fortfarande alla justermöjligheter man är van vid.
Det är inget som hindrar att man behåller spolar/ankare, kontaktfjäder och kontaktskruven och övriga uteseendet som den är - men man slipper brännande av kontakterna som gör att det går ojämt beroende på att brytaren bränner bort och skapar nya kontaktpunkter hela tiden...
Med PWM-styrning så kan man styra strömmen genom spolen och därmed dragkraften så att man inte behöver ha olika spolar för olika typ av arbeten - vem vet - det kanske är en affärside! - jag tror att man måste behålla den traditionella utförandet i stort för att tatueraren skall acceptera verktyget, det handlar om att göra en varsam förbättring...
- prototypen
- Inlägg: 11105
- Blev medlem: 6 augusti 2006, 13:25:04
- Ort: umeå
Maskiner med motor finns redan, rotaey kallas dom. Många tatuerare kör med dom men justermöjligheter är färre, tatuerare tycker oftast att den gamla versionen ger fler möjligheter. Tex man kan ha olika springs coils sen kan man vrida kontaktskruven upp och ner och på så sätt justera gapet mellan skruven och spring, nålen kan ställas in på snabba korta slag eller långa långsamma som använder vid skuggning.
Ska kolla up det där med PWM-styrnin, inte säker på vad det är än
Ska kolla up det där med PWM-styrnin, inte säker på vad det är än

Ja varför inte 
Så nu har jag lagt en bit tjock aluminiumfolie på själva järn kärnan av spolen där armaturen och coilen möts för att förhindra ''Magnetic stickage'' som jag pratade om tidigare.
Också om någon har bättre tips på hur man kan förhindra detta skriv dem, annars skriv gärna om ni tror alubiten gör jobbet.

Så nu har jag lagt en bit tjock aluminiumfolie på själva järn kärnan av spolen där armaturen och coilen möts för att förhindra ''Magnetic stickage'' som jag pratade om tidigare.
Också om någon har bättre tips på hur man kan förhindra detta skriv dem, annars skriv gärna om ni tror alubiten gör jobbet.
- prototypen
- Inlägg: 11105
- Blev medlem: 6 augusti 2006, 13:25:04
- Ort: umeå
möjligen smula virvelström pga. den varierande magnetfälten - men tror inte att det har någon större betydelse här - kör du med många tunna blad så hålls även denna nere då aluminiumfolie spontanoxiderar ytorna och leder ström dåligt mellan lagren även om de ligger hårt packade..
Det intressanta är återkopplingen från dig om du tycker att det blir någon förbättring, du är ju bäst skickad att bedömma detta eftersom du är yrkesman sas.
många av oss tekniker är som moog - kan skapa synthen men kan inte spela och bedömma om det ger rätt känsla
skall man gå vidare med polvändning av strömmen vid varje brytning så blir det genast lite mer knepingt och kräver elektronik i någon form.
Det intressanta är återkopplingen från dig om du tycker att det blir någon förbättring, du är ju bäst skickad att bedömma detta eftersom du är yrkesman sas.
många av oss tekniker är som moog - kan skapa synthen men kan inte spela och bedömma om det ger rätt känsla

skall man gå vidare med polvändning av strömmen vid varje brytning så blir det genast lite mer knepingt och kräver elektronik i någon form.