Flaskfyllning
Men alla rymmer dock 33cl...zeus skrev:De flaskor som har 33cl har inte alltid samma storlek, en del är fylda redan efter x cm och andra efter x-1 eller x+1 cm.
Bäst är nog en våg eller att man först fyller en annan flaska och från den fyller nästa flaska.
För att inte få skum låter mqn det rör som fyller på gå ända ner till botten av flaskan.
För mycket öl kan ha gjort mig vimsig, skyller alla stavfel och liknade på det.
Höjden på vätskan spelar ingen roll.
Den biten är nog inte så knepig trots allt. Man kör igenom vatten, ev med lite rengöringsmedel tills det är rent. Har du aldrig tvättat en "siburator"?vikingen skrev:Tänk på det att det kanske inte är så lämpligt med en vanlig vattenpump, roligt att diska den varje gång
Jag har sett en flaskfyllare någonstans som hade en vakuumpump och en återvinnigsbehållare, ska se om jag kan hitta den.
Mikael
- grapetonix
- Inlägg: 293
- Blev medlem: 14 juli 2004, 17:20:50
- Skype: grapetonix
- Ort: Hägersten, Stockholm
Re: Flaskfyllning
Låter misstänkt det där... du är säker på att det bara är svagdricka och lättöl?salle skrev:Hej alla glada ....och ni andra oxå
Har en kompis som har ett litet bryggeri där han bla brygger svagdricka o lättöl
Något jag har använt som nivåvakt är faktiskt A/D convertern på en PIC.
Mäter spänningen över en resistor på några kiloohm bara. Slutterminalen från denna går ner i kärlet och en till terminal går från kärlet till jord.
Titta i butikerna så ska ni få se hur mycket nivån varierar i olika flaskor, det gäller allt från öl till läsk, vatten, schampo, diskmedel osv.
Så frågan är hur de stora aktörerna inom "tappningsbranschen" agerar?
Givare har jag svårt att tro är en bra lösning, allt från glas till reflektioner, skum osv kommer att påverka.
Vägning inte heller bra, dyrt, relativt långsamt (måste stabilisera sig), kräver ofta årlig kröning.
Båda alternativen ovan blir också kladdigt, grejerna måste tåla vätska.
Det bästa förslaget jag sett bland svaren och det mest verklighetsnära (som förmodligen används av tappare runt om i världen, därav nivåvariationerna) är nog tidsstyrd dosering med en magnetventil eller dyl (tidsstyrningen ställs in manuellt beroende på vätskans viskositet, densitet, skumningsbenägenhet osv)
Det finns säkert någon text i livsmedelslagen eller konsumentköplagen som säger hur mycket mängden får avvika från det som står på etiketten,
så exakt på ml behöver det inte vara.
Så frågan är hur de stora aktörerna inom "tappningsbranschen" agerar?
Givare har jag svårt att tro är en bra lösning, allt från glas till reflektioner, skum osv kommer att påverka.
Vägning inte heller bra, dyrt, relativt långsamt (måste stabilisera sig), kräver ofta årlig kröning.
Båda alternativen ovan blir också kladdigt, grejerna måste tåla vätska.
Det bästa förslaget jag sett bland svaren och det mest verklighetsnära (som förmodligen används av tappare runt om i världen, därav nivåvariationerna) är nog tidsstyrd dosering med en magnetventil eller dyl (tidsstyrningen ställs in manuellt beroende på vätskans viskositet, densitet, skumningsbenägenhet osv)
Det finns säkert någon text i livsmedelslagen eller konsumentköplagen som säger hur mycket mängden får avvika från det som står på etiketten,
så exakt på ml behöver det inte vara.
Det är olika pga av att flaskorna är olika stora.
När pappa jobbade på spendrups rörde det sig om max någon ml fel, det var väldigt hårda regler.
Själv har jag nu doserare för sprit på väggen. De fungerar se att ett tomrum fylls med sprit, när man sen trycker för sprit låser man inloppet till tomrummet och exakt volym kommer ut. Se www.barkonsult.se för bilder.
När pappa jobbade på spendrups rörde det sig om max någon ml fel, det var väldigt hårda regler.
Själv har jag nu doserare för sprit på väggen. De fungerar se att ett tomrum fylls med sprit, när man sen trycker för sprit låser man inloppet till tomrummet och exakt volym kommer ut. Se www.barkonsult.se för bilder.
Är det ingen som fastnar för den där pulsgivande flödesmätaren från elfa?
Jag tycker att det verkar mest praktiskt, en liten manick som tar liten plats och ger en lättbearbetad (mha mikrokontroller) signal med god mätnoggrannhet :)
Sen nån slags elektriskt styrd strypventil som samma mikrokontroller stänger när rätt mängd runnit igenom.
Flödesmätaren vad ju om än inte billig så iallafall överkomlig i pris och enligt databladet ger den 5700 pulser/liter vilket är c:a 1 puls per 0.02 cl, mer än väl den upplösning på 0.5cl du ville ha.
Jag har ingen aning om vad man skall ha för ventil-pump m.m. men själva vätskemängdsmätningen känns klart enklast med en mikrokontroller och den pulsgivande flödesmätaren.
Jag tycker att det verkar mest praktiskt, en liten manick som tar liten plats och ger en lättbearbetad (mha mikrokontroller) signal med god mätnoggrannhet :)
Sen nån slags elektriskt styrd strypventil som samma mikrokontroller stänger när rätt mängd runnit igenom.
Flödesmätaren vad ju om än inte billig så iallafall överkomlig i pris och enligt databladet ger den 5700 pulser/liter vilket är c:a 1 puls per 0.02 cl, mer än väl den upplösning på 0.5cl du ville ha.
Jag har ingen aning om vad man skall ha för ventil-pump m.m. men själva vätskemängdsmätningen känns klart enklast med en mikrokontroller och den pulsgivande flödesmätaren.
Senast redigerad av pagge 27 december 2004, 17:29:25, redigerad totalt 1 gång.
Jag vet från en flaskfyllningsmaskin att ett sätt är att ha en kolvpump som i ett slag ger den önskade mängd. Detta fungerar såklart bara på vätska utan kolsyra, jag skulle inte lita på någon form av flödesmätning när det kan finnas bubblor med i spelet.
Jag vill föreslå vägning. Att göra en våg är inte så svårt, den behöver ju bara att vara relativt exakt inom ett visst område. Ett sätt kan vara att ha en elektromagnet som stöter bort en magnet samt en ljusbrygga som ställer nivån. En uppslagstabell kan få den väldig exakt.
När magneten som sitter till vågplattan trycks ner bryts ljusstrålen och det driver ytterligare ström till den bortstötande elektromagnet. Därmed kan vikten direkt avläsas av spänningen till elektromagneten. Det är alltså ljusstrålens brytning som styr spänningen till elektromagneten.
Om vågplattan är på en fjädrande arm och bara aktiverar elektromagneten när en tomflaska (eller mer) "landar" på plattan kommer det att dra minimalt med ström.
En bra stark magnet kan hittas i en gammal hårddisk t.ex. och elektromagneten kan man linda själv, se bara till att ha en mjukjärn-kärna.
Läs tomflaskans vikt, räkna ut vad full-vikten ska bli och fyll på till det är uppnådd. Enkel match för en PIC med A/D.
Vågen kan också göras med strain-gauges eller liknande.
Jag vill föreslå vägning. Att göra en våg är inte så svårt, den behöver ju bara att vara relativt exakt inom ett visst område. Ett sätt kan vara att ha en elektromagnet som stöter bort en magnet samt en ljusbrygga som ställer nivån. En uppslagstabell kan få den väldig exakt.
När magneten som sitter till vågplattan trycks ner bryts ljusstrålen och det driver ytterligare ström till den bortstötande elektromagnet. Därmed kan vikten direkt avläsas av spänningen till elektromagneten. Det är alltså ljusstrålens brytning som styr spänningen till elektromagneten.
Om vågplattan är på en fjädrande arm och bara aktiverar elektromagneten när en tomflaska (eller mer) "landar" på plattan kommer det att dra minimalt med ström.
En bra stark magnet kan hittas i en gammal hårddisk t.ex. och elektromagneten kan man linda själv, se bara till att ha en mjukjärn-kärna.
Läs tomflaskans vikt, räkna ut vad full-vikten ska bli och fyll på till det är uppnådd. Enkel match för en PIC med A/D.
Vågen kan också göras med strain-gauges eller liknande.