Jo, men övertoner på elnätet är ett annat problem. Det är faktist ett rätt stort problem - speciellt ute i industrin där man har mycket fasvinkelstyrningar. Problemen går att lösa, men bra nätfilter är rätt dyra prylar. Alla övertoner tenderar till att skapa värme i transormatorer (på grund av ökade virvelströmsförluster och i viss mån också högre hysteresförluster) och en ökad termisk belastning på induktiva komponenter är tyvärr inte alltid medräknad vid konstruktionen och därför kan man få problem.
En bra länk om problemet:
http://www.akademiskahus.se/fileadmin/r ... _elnat.pdf
Övertoner för att ändra vågländ på lasrar är en annan teknik och något helt annat... Det man gör då är att man frekvensdubblar (eller i vissa fall andra multiplikationsförhållanen). Det mest kända exemplet är väl frekvensdubblade CO2 lasrar men OPO används till många andra tillämpningar också.
"När en intensiv laserstråle passerar genom ett material, växelverkar strålens elektriska fält med
materialets inre elektriska fält. Om denna växelverkan är linjär påverkas inte ljusets frekvens. Om
växelverkan är olinjär kan t.ex. en överton bildas som ger upphov till dubblering av laserfrekvensen
(halvering av laservåglängden). Detta kan ske med upp till 80% verkningsgrad. Frekvensdubbling är en
fix våglängdskonvertering från längre till kortare våglängd.
På motsvarande sätt kan två längre våglängder genereras där summan av frekvenserna är lika med den
ursprungliga laserfrekvensen. Denna process kallas parametrisk generation och har allmänt låg
verkningsgrad. Om konverteringen förstärks med hjälp av en optisk resonator kan användbar effektivitet
nås. Detta kallas Optisk Parametrisk Oscillation (OPO). Genom att välja utbredningsriktning i den optiskt
olinjära kristallen kan man nästan godtyckligt välja vilka våglängder som laserstrålen ska konverteras till.
Både kontinuerlig och pulsad laserstrålning kan våglängdskonverteras med optiskt ickelinjära kristaller"