Flussmedel.
Den firma som sålde dessa olödbara DIN-kontakter, vad anger de i databladet(eller i produktinfon) för dem. Att de är avsedda att tennlöda på anslutningsledningar?
Vad säger de när du reklamerar och anger att det inte går att tennlöda fast anslutningsledningar?
Hemska DIN kontakter
-
MadModder
- Co Admin
- Inlägg: 32440
- Blev medlem: 6 september 2003, 13:32:07
- Ort: MadLand (Enköping)
- Kontakt:
Re: Hemska DIN kontakter
Vissa butiker kallar de här burkarna med halvsegt flussmedel för lödfett/lödpasta. Men lödpasta betyder generellt det man använder till ytmonterade komponenter vid varmlufts- eller ugnslödning, och innehåller en blandning av flussmedel och tenngryn. Små gryn. Nästan som pulver.
Re: Hemska DIN kontakter
Det som används för reflowlödniing heter väl tennpasta eller lodpasta (som lätt blir lödpast)? Lödpasta var åtminstone förr något som användes för grovlödning. Är nog bäst att benämna det tennpasta / fluxpasta så det tydligt framgår vilken typ av material som avses. I rådande begreppsförvirring är lödpasta alldeles för tvetydigt.
Re: Hemska DIN kontakter
Det finns ju dock fluss avsett för elektronik i geleform.
Det som man har när man löder rör och plåt kallas väl ofta lödfett f.ö ? ..Jag har en tub sådant jag använt när jag lödit stålplåt, där står det uttryckligen att det inte ska användas för elektronik.
Det som man har när man löder rör och plåt kallas väl ofta lödfett f.ö ? ..Jag har en tub sådant jag använt när jag lödit stålplåt, där står det uttryckligen att det inte ska användas för elektronik.
-
SeniorLemuren
- Inlägg: 9086
- Blev medlem: 26 maj 2009, 12:20:37
- Ort: Kristinehamn
Re: Hemska DIN kontakter
Så här säger AI:
Viktiga steg vid lödning av DIN-kontakt i rostfritt stål
Mekanisk rengöring: Rugga upp ytan på kontaktörat lätt med ett fint sandpapper, en nålfil eller en glasfiberborste precis innan du löder. Detta hjälper flussmedlet på traven.Applicera rätt fluss: Lägg på en mycket liten droppe Z-fluss eller motsvarande rostfritt mjuklödningsfluss direkt på kontaktörat.Förtenna först ("Tinning"): Värm örat med lödkolven och för på lite lödtenn tills det flyter ut och täcker ytan i ett blankt, tunt skikt. När örat väl är förtennat kan du använda vanligt elektroniklödtenn för att fästa kabeln.Tvätta NOGA (Kritiskt!): Syra-baserade flussmedel är kraftigt korrosiva. Om du inte tvättar bort resterna kommer syran att äta upp kabeln, lödningen och plasten i DIN-kontakten över tid. Tvätta direkt efter lödningen med isopropanol (elektronikrengöring) och en tandborste, eller vatten om flussmedlet är helt vattenlösligt.
Viktiga steg vid lödning av DIN-kontakt i rostfritt stål
Mekanisk rengöring: Rugga upp ytan på kontaktörat lätt med ett fint sandpapper, en nålfil eller en glasfiberborste precis innan du löder. Detta hjälper flussmedlet på traven.Applicera rätt fluss: Lägg på en mycket liten droppe Z-fluss eller motsvarande rostfritt mjuklödningsfluss direkt på kontaktörat.Förtenna först ("Tinning"): Värm örat med lödkolven och för på lite lödtenn tills det flyter ut och täcker ytan i ett blankt, tunt skikt. När örat väl är förtennat kan du använda vanligt elektroniklödtenn för att fästa kabeln.Tvätta NOGA (Kritiskt!): Syra-baserade flussmedel är kraftigt korrosiva. Om du inte tvättar bort resterna kommer syran att äta upp kabeln, lödningen och plasten i DIN-kontakten över tid. Tvätta direkt efter lödningen med isopropanol (elektronikrengöring) och en tandborste, eller vatten om flussmedlet är helt vattenlösligt.
Re: Hemska DIN kontakter
Är det är svårlött bruksr blyat tenn hjälpa, krävs det mer så är Stay-clean från Harris ett flussmedel överlägset (var noga med att inte spilla och tvätta rent för att undvika korrosion).
-
Quetzalcoatl
- Inlägg: 61
- Blev medlem: 19 maj 2023, 15:34:47
Re: Hemska DIN kontakter
Jag förstår att jag fram tills nu haft tur med dessa kontakter.
Det är första gången jag stött på det här problemet.
Det verkar, nu när jag tittat närmare på det, att kontakterna antingen är avsedda för krimpning, eller KAN krimpas.
Min förutfattade mening var nog att krimp-delen av stiftet i så fall borde varit lite längre.
Skickar med lite bilder. Kontakten jag lött på ska bli del av en C64 videokabel. I andra ändan kommer en SCART eller några RCA hanar sitta. Jag har byglat Audio IN med GND. Den andra byglingen, mellan Audio OUT och CVBS kommer kapas vid finish.
Varför byglingen är där handlar om att det är smidigare att löda kabel på de här stumparna från nedklippta motståndsben, än direkt på de motsträviga kontaktbenen.
Det är första gången jag stött på det här problemet.
Det verkar, nu när jag tittat närmare på det, att kontakterna antingen är avsedda för krimpning, eller KAN krimpas.
Min förutfattade mening var nog att krimp-delen av stiftet i så fall borde varit lite längre.
Skickar med lite bilder. Kontakten jag lött på ska bli del av en C64 videokabel. I andra ändan kommer en SCART eller några RCA hanar sitta. Jag har byglat Audio IN med GND. Den andra byglingen, mellan Audio OUT och CVBS kommer kapas vid finish.
Varför byglingen är där handlar om att det är smidigare att löda kabel på de här stumparna från nedklippta motståndsben, än direkt på de motsträviga kontaktbenen.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
-
MadModder
- Co Admin
- Inlägg: 32440
- Blev medlem: 6 september 2003, 13:32:07
- Ort: MadLand (Enköping)
- Kontakt:
Re: Hemska DIN kontakter
Det där är lödkoppar. Stift för crimpnimg är lösa och stoppas in i kontaktdonet efter att man monterat kabeln.
Det är ju helt omöjligt att använda ett crimp/rullpressverktyg när stiften är ingjutna.
Det är ju helt omöjligt att använda ett crimp/rullpressverktyg när stiften är ingjutna.
Re: Hemska DIN kontakter
Förutom beläggningen i detta fallet så tycker jag den typen är mycket bättre än de som bara har små rör, eller ännu värre, bara små pinnar, eller öglor.
-
SeniorLemuren
- Inlägg: 9086
- Blev medlem: 26 maj 2009, 12:20:37
- Ort: Kristinehamn
Re: Hemska DIN kontakter
AI igen: Varför det är en mycket dålig idé för DIN-kontakterÄven om det fungerar mekaniskt för att få tennet att fastna, skapar metoden tre enorma problem i en elektronik- eller ljudkontakt:Extremt korrosivt: Kopparsulfat är ett salt. För att det ska bita på rostfritt blandas det nästan alltid med en syra (t.ex. saltsyra eller svavelsyra). Det är en extremt aggressiv kemikaliecocktail.Kortslutningsrisk: Eftersom det är en flytande vätska/saltlösning kommer den att rinna ut och lägga sig mellan de tätt sittande stiften i DIN-kontakten. När vattnet avdunstar lämnar det efter sig ett ledande saltlager som drar åt sig fukt från luften. Det leder till krypströmmar, ärg och kortslutning mellan stiften.Det går inte att tvätta bort: Vätskan sugs in i kabelns kardeler under isoleringen via kapillärkraft. Du kan inte skölja rent inuti en färdiglödd kabel, vilket gör att kabeln kommer att ärga sönder och ruttna inifrån under isoleringen inom några månader.
Re: Hemska DIN kontakter
Jo man får svar från AI som man frågar.
Man kan inte blanda koppasulfat med en stark syra om det ska bli någon kopparplättering värd namnet.
Det fungerar att elektroplättera de flesta exotiska metaller men givet måste man ta hänsyn till metallens egenskaper.
Det är snarlikt kemin att legera två metaller.
I fallet med rostfritt är det en legering av flera metaller som gör att det finns en mängd fallgropar och när evt. plätteringen lyckas vet man inte varför om man inte har viss grundkemi med sej.
Exempelvis är allt rostfritt inte lika legerat och kan kräva lite olika behandling för bäst resultat.
Bland det viktigaste när man lär sej gaslöda, att få saker att kemiskt binda ihop, det som kallas att diffundera metallerna, är att använda rätt flussmedel och lödtenn vid rätt temperatur relativt metallerna man vill sammanfoga.
Att mura med tenn som inte flyter ut, ej diffunderar, är bortkastat tenn och duger inte som tillförlitlig långvarig varken mekanisk eller elektrisk förbindelse.
Det är vettigt med att man tar reda på sådant i förväg, innan man påbörjar lödning mha random flussmedel. Det sparar tid i långa loppet och man slipper gör usla arbeten i onödan.
Av någon anledning gäller inte det när man istället för gaslöder använder lödpenna och är hobbyist. Finns inget behov att lära sej om fluss, temperatur och lödmaterial. Bara kleta på med lödtennet och inte ens veta hur en god lödning ska se ut.
Fungerar dåligt och ser ut sopigt men duger kanske för eget bruk.
Det finns mycket att vinna på att löda även vanlig koppartråd på bra sätt och kan man det kan man höja ribban efter hand.
Pushar för att lära sej lite om hur lödning fungerar så att man förstår lödverktygens roll liksom tar reda på varför det finns olika typer av fluss och lödtenn,
Rstfritt består i huvudsak av järn som ofta går bra att löda utan större problem med milda flussmedel och de flesta typerna av lödtenn.
Det är i huvudsak att det finns krom som del av legeringen av rostfritt som ger lödproblem då krom bildar en hårt skyddande kromoxid-yta.
Den skyddande ytan gör att rost, järnoxid utvecklas ytterst långsamt, då syre inte kan nå järnet.
Den ytan skyddar också mot diffundering utifrån, dvs det blir ingen lödning värd namnet att försöka löda på oxid.
Oxid-ytan syns inte så väl men det är i princip som att försöka löda på riktigt rostig järnyta.
Ett sätt att underlätta lödning är att ersätta kromoxiden med koppar genom elektroplättering.
Det kräver två steg:
1. Etsa bort kromoxiden genom syrabad eller elektrolys
2. Diffundera koppar mot järn, genom elektrolys.
Finns andra sätt att belägga en yta med god bindning av annan metall men detta är nog enklaste stegen och kan göras rätt snabbt och enkelt på labbänken.
En viss grad av plättering sker om man går direkt på steg 2 utan mer än simplare ytlig rengöring/slipning men sådan plättering går ofta pilla bort i tunna flak i efterhand och ofta syns det att det inte är en jämn koppar-beläggning. Det sker då ingen bra kemisk bindning då oxidlagret skyddar mot direkt kemisk förbindelse och elektriska förbindelsen är reduceras till mikrotungor av tillfällig förbindelse. Sådan mikro-förbindelser avslöjas om man mäter övergångsresistans.
Vid elektrolys behöver man först lösa kromoxid men om man använder fel elektrolyt kan man få sexvärt krom i elektrolyten vilket är mycket giftigt. Är man osäker, börja med en elektrolyt innehållande NaOH, skölj sedan i vatten och ta nästa bad i kopparsulfat.
NaOH kan för vissa rostfria material vara otillräckligt. Man kan då använda svag HCl under omröring i stället för elektrolys. När det slutar bildas bubblor är ytligt krom upplöst. När det gäller små metallytor kan man bara fukta med saltsyran.
För att lägga på syra använder jag ett nylonstraps som klipps upp 5 mm på längden så det bildas en springa som kan hålla lite syra att måla med. Låt verka en stund, skölj i vatten och gör om tills det slutar bubbla.
Det är inget komplicerat men bra om man vet vad som fungerar i olika sammanhang.
Kromoxid återbildas i luft så fortsätt efter första badet direkt med kopparsulfat-elektrolysen för att skydda ytan.
Kör med låg spänning, 1-1.5V. Börja med 30 sekunder i badet, kontrollera tills ytan är tydligt kopparfärgad och jämnt belagd.
Tjockare lager går bra att lägga på men ger inte bättre lödegenskaper. Rätt utfört går det inte gnida bort kopparytan med finger.
Nu är det åter samma problem. Koppar oxiderar i luft. Då kopparskiktet är tunt bör man därför förtenna omgående även om nybildad kopparoxid är rätt så lätt att lösa med det vanliga flussmedlet avsett för kopparlödning.
Denna processen i två steg används även industriellt när man vill belägga lödytor på exempelvis rostfria ytor med den skillnaden att man ofta belägger med fosforkoppar som steg 2. Då behålls lödbarhet längre i luft och denna fosfor är i sej ett slags flussmedel som senare underlättar lödning.
Är man hobby-lödare så är det så mycket enklare att lära sej använda rätt verktyg och t.ex. inte använda flussmedel som ej fungerar på rostfritt och löda rostfritt med. Det misslyckas att få god förbindelse och lödningarna får usel kvalitet.
Det är så mycket enklare att använda rätt flussmedel för rätt metall. Räcker ju med att man kan läsa innantill på flussmedelburken.
Det finns en mycket god anledning att det står på beskrivningen av flussmedlet om det är avsett för rostfri metall.
Är inte rostfritt med i beskrivningen, är det god chans att det blir usla lödjobb på rostfria material och vilket ju blir rätt uppenbart om man ändå försöker löda med fel lödtenn och flussmedel.
Har man höga krav på lödningen, arbetar mot medicin eller flyg-kunder, så bör man även använda bättre lödtenn att förtenna och löda med mot rostfritt.
Vanligen är det lödtenn med några procent silver typ n96Ag4. Det är alltså när man löder med fluss avsett för rostfritt på rostfri yta, inte när man löder på kopparplätterad yta. Smälttemperaturen är ca 220C men flussmedel med fosfor typ S26 är optimalt betande vid 300C vilket ger bästa spetstemperatur. https://soldersandfluxes.co.uk/product/ ... ess-steel/
När man våglöder industriellt med denna typ av lödtenn och flussmedel är temperaturen ca 260C på lödbadet men man förvärmer rätt bra för att flussmedlet ska fungera väl.
När man använder flussmedel med starka syror som S26 innehåller, löder man en kabel med sådant flussmedel finns risk att flussmedlet kryper in under kabelisoleringen och blir kvar där trots IPA-tvätt. Följden kan bli att kabeln fräts upp efter någon tid.
Därför använder man gärna i detta fallet flussmedlet endast vid förtenning av den rostfria pinnen och sedan tvättar väl innan man löder fast kabeln.
Man kan inte blanda koppasulfat med en stark syra om det ska bli någon kopparplättering värd namnet.
Det fungerar att elektroplättera de flesta exotiska metaller men givet måste man ta hänsyn till metallens egenskaper.
Det är snarlikt kemin att legera två metaller.
I fallet med rostfritt är det en legering av flera metaller som gör att det finns en mängd fallgropar och när evt. plätteringen lyckas vet man inte varför om man inte har viss grundkemi med sej.
Exempelvis är allt rostfritt inte lika legerat och kan kräva lite olika behandling för bäst resultat.
Bland det viktigaste när man lär sej gaslöda, att få saker att kemiskt binda ihop, det som kallas att diffundera metallerna, är att använda rätt flussmedel och lödtenn vid rätt temperatur relativt metallerna man vill sammanfoga.
Att mura med tenn som inte flyter ut, ej diffunderar, är bortkastat tenn och duger inte som tillförlitlig långvarig varken mekanisk eller elektrisk förbindelse.
Det är vettigt med att man tar reda på sådant i förväg, innan man påbörjar lödning mha random flussmedel. Det sparar tid i långa loppet och man slipper gör usla arbeten i onödan.
Av någon anledning gäller inte det när man istället för gaslöder använder lödpenna och är hobbyist. Finns inget behov att lära sej om fluss, temperatur och lödmaterial. Bara kleta på med lödtennet och inte ens veta hur en god lödning ska se ut.
Fungerar dåligt och ser ut sopigt men duger kanske för eget bruk.
Det finns mycket att vinna på att löda även vanlig koppartråd på bra sätt och kan man det kan man höja ribban efter hand.
Pushar för att lära sej lite om hur lödning fungerar så att man förstår lödverktygens roll liksom tar reda på varför det finns olika typer av fluss och lödtenn,
Rstfritt består i huvudsak av järn som ofta går bra att löda utan större problem med milda flussmedel och de flesta typerna av lödtenn.
Det är i huvudsak att det finns krom som del av legeringen av rostfritt som ger lödproblem då krom bildar en hårt skyddande kromoxid-yta.
Den skyddande ytan gör att rost, järnoxid utvecklas ytterst långsamt, då syre inte kan nå järnet.
Den ytan skyddar också mot diffundering utifrån, dvs det blir ingen lödning värd namnet att försöka löda på oxid.
Oxid-ytan syns inte så väl men det är i princip som att försöka löda på riktigt rostig järnyta.
Ett sätt att underlätta lödning är att ersätta kromoxiden med koppar genom elektroplättering.
Det kräver två steg:
1. Etsa bort kromoxiden genom syrabad eller elektrolys
2. Diffundera koppar mot järn, genom elektrolys.
Finns andra sätt att belägga en yta med god bindning av annan metall men detta är nog enklaste stegen och kan göras rätt snabbt och enkelt på labbänken.
En viss grad av plättering sker om man går direkt på steg 2 utan mer än simplare ytlig rengöring/slipning men sådan plättering går ofta pilla bort i tunna flak i efterhand och ofta syns det att det inte är en jämn koppar-beläggning. Det sker då ingen bra kemisk bindning då oxidlagret skyddar mot direkt kemisk förbindelse och elektriska förbindelsen är reduceras till mikrotungor av tillfällig förbindelse. Sådan mikro-förbindelser avslöjas om man mäter övergångsresistans.
Vid elektrolys behöver man först lösa kromoxid men om man använder fel elektrolyt kan man få sexvärt krom i elektrolyten vilket är mycket giftigt. Är man osäker, börja med en elektrolyt innehållande NaOH, skölj sedan i vatten och ta nästa bad i kopparsulfat.
NaOH kan för vissa rostfria material vara otillräckligt. Man kan då använda svag HCl under omröring i stället för elektrolys. När det slutar bildas bubblor är ytligt krom upplöst. När det gäller små metallytor kan man bara fukta med saltsyran.
För att lägga på syra använder jag ett nylonstraps som klipps upp 5 mm på längden så det bildas en springa som kan hålla lite syra att måla med. Låt verka en stund, skölj i vatten och gör om tills det slutar bubbla.
Det är inget komplicerat men bra om man vet vad som fungerar i olika sammanhang.
Kromoxid återbildas i luft så fortsätt efter första badet direkt med kopparsulfat-elektrolysen för att skydda ytan.
Kör med låg spänning, 1-1.5V. Börja med 30 sekunder i badet, kontrollera tills ytan är tydligt kopparfärgad och jämnt belagd.
Tjockare lager går bra att lägga på men ger inte bättre lödegenskaper. Rätt utfört går det inte gnida bort kopparytan med finger.
Nu är det åter samma problem. Koppar oxiderar i luft. Då kopparskiktet är tunt bör man därför förtenna omgående även om nybildad kopparoxid är rätt så lätt att lösa med det vanliga flussmedlet avsett för kopparlödning.
Denna processen i två steg används även industriellt när man vill belägga lödytor på exempelvis rostfria ytor med den skillnaden att man ofta belägger med fosforkoppar som steg 2. Då behålls lödbarhet längre i luft och denna fosfor är i sej ett slags flussmedel som senare underlättar lödning.
Är man hobby-lödare så är det så mycket enklare att lära sej använda rätt verktyg och t.ex. inte använda flussmedel som ej fungerar på rostfritt och löda rostfritt med. Det misslyckas att få god förbindelse och lödningarna får usel kvalitet.
Det är så mycket enklare att använda rätt flussmedel för rätt metall. Räcker ju med att man kan läsa innantill på flussmedelburken.
Det finns en mycket god anledning att det står på beskrivningen av flussmedlet om det är avsett för rostfri metall.
Är inte rostfritt med i beskrivningen, är det god chans att det blir usla lödjobb på rostfria material och vilket ju blir rätt uppenbart om man ändå försöker löda med fel lödtenn och flussmedel.
Har man höga krav på lödningen, arbetar mot medicin eller flyg-kunder, så bör man även använda bättre lödtenn att förtenna och löda med mot rostfritt.
Vanligen är det lödtenn med några procent silver typ n96Ag4. Det är alltså när man löder med fluss avsett för rostfritt på rostfri yta, inte när man löder på kopparplätterad yta. Smälttemperaturen är ca 220C men flussmedel med fosfor typ S26 är optimalt betande vid 300C vilket ger bästa spetstemperatur. https://soldersandfluxes.co.uk/product/ ... ess-steel/
När man våglöder industriellt med denna typ av lödtenn och flussmedel är temperaturen ca 260C på lödbadet men man förvärmer rätt bra för att flussmedlet ska fungera väl.
När man använder flussmedel med starka syror som S26 innehåller, löder man en kabel med sådant flussmedel finns risk att flussmedlet kryper in under kabelisoleringen och blir kvar där trots IPA-tvätt. Följden kan bli att kabeln fräts upp efter någon tid.
Därför använder man gärna i detta fallet flussmedlet endast vid förtenning av den rostfria pinnen och sedan tvättar väl innan man löder fast kabeln.
Re: Hemska DIN kontakter
Kontakterna Du fått tag i är dessvärre av ytterligt låg kvalitet. Det är de allra billigaste med stift av bleckplåt. Syns tydligt på bilderna var skarven är. Antar ändarna på stiften ser ut som en stjärna där de hopvikta flikarna Möts.
Kan Du få tag på kontakter från t.ex. Hirchmann så är de av en helt annan kvalitet. Solida stift och lätta att löda. Finns andra också som är bra. Kan Du se dem före köp så titta på stiftändarna, "stjärna" så är det billig bleckplåt.
Kan Du få tag på kontakter från t.ex. Hirchmann så är de av en helt annan kvalitet. Solida stift och lätta att löda. Finns andra också som är bra. Kan Du se dem före köp så titta på stiftändarna, "stjärna" så är det billig bleckplåt.
