Var mopederna förr otroligt driftssäkra, eller hade vi bara tur?

[thomas_gbg]

Mopeder var inte så bra som ni antyder. Min första Puch Florida ärvde jag från min bror, sådan med pedaler. De hade ju en sorts ram bestående av två plåthalvor som var ihopsvetsade. Den sprack i ramen vid infästningen för svinggaffeln bak. Växlade genom att vrida handtaget på styret. Alltid elände med wirejustering och dåliga wires och frusna wires.
Men sedan sparade jag till en ny moppe, en Puch Florida från 1966 med massvis av chrom, den var mycket tillförlitlig. Helchromad tank, helchromad stänkskärm. Trimmad för blixtacc stod det i annonserna. Fotväxlad, 3 växlad med cric-crac-låda. Gick som en dröm.

Det jag tänker idag: Vi levde med våra mopeder, vi småtrimmade dem och fick ett mekaniskt intresse för mopeder, bilar maskiner osv. I mitt fall la det i alla fall grunden till ett genuint mekaniskt intresse som jag behållit genom hela livet. Tycker fortfarande som 76-åring att det är löjligt att lämna in bilen för att byta bromsskivor och belägg. Tack för moppen

Håller helt med dig att handväxel var inget vidare. Det fanns ingen känsla när man växlade, utan varje växling var en plåga.

[Klas-Kenny]

Anledningen till driftsäkerheten var väl enkelheten med rätt stora marginaler. Det krävs inte så mycket för att kräma ur 1 hk ur en 50cc tvåtaktsmotor, det finns alltså gott om marginal för att ställa till det utan att något allvarligt händer.

Lite kinkigare på typ en modern 50cc motocross, där man krämar ur det tiodubbla (utan att överdriva) på samma cylindervolym.

[GastonDeVille]

En gammal Rabeneick moped jag och lillebror köpte för en spottstyver rasslade och dånade tills framhjulslagret pajade och hjulet hamnade på sniskan så att det var svårt att köra rakt fram.
Framhjulet gned mot styrgaffeln och bromsade upp framfarten men om man ryckte till med rätt knyck så hamnade den rätt och rakt fram och då gick det ett tag till.
Det var något fel på motorn så man fick inte ut full effekt speciellt i uppförsbackarna så det gick att ordna med en vajer till choken som man drog i och vips hade man fullt drag.
Att den höll var ett mirakel.

[TomasL]

Anledningen till driftsäkerheten var väl enkelheten med rätt stora marginaler. Det krävs inte så mycket för att kräma ur 1 hk ur en 50cc tvåtaktsmotor, det finns alltså gott om marginal för att ställa till det utan att något allvarligt händer.

Lite kinkigare på typ en modern 50cc motocross, där man krämar ur det tiodubbla (utan att överdriva) på samma cylindervolym.

Dessutom var väl de flesta byggda för betydligt mer effekt, ute i övriga Europa, fanns det inga sådana gränser som 1 hk och 30km/h

[cinc]

Så är det. Sachsmotorerna fanns med effekter upp till 4.3 hk. vid 7250 rpm. från fabrik.

[Glenn]

FS1:an var slidmatad men efterföljare ex DT:n var reed-ventil försedda.

Suzuki k50 hade också reedventil.

Ja, i sverige, den motsvarande modellen som såldes i norge (AS50?) var slidmatad, men suzuki lyckades inte få den att uppfylla svenska mopedkrav, den slidmatade är tydligen mycket trimvänligare också.

Det finns en del K50 med den norska motorn i sverige, olagligt förstås.

[cinc]

En kompis till mig, ifrån 08-området, säger att en Rusch var det häftigaste man kunde ha på den tiden.
Ligger det någon sanning i det?

En del tyckte nog det
Jag har några ungdomskompisar från Bromma som åkte på dessa.
Det enda som jag gillade från gubbarna i city som gjorde dessa mopeder var deras s.k. "NIX-lås". Väldigt bastanta saker.

[Glenn]

En kompis till mig, ifrån 08-området, säger att en Rusch var det häftigaste man kunde ha på den tiden.
Ligger det någon sanning i det?

Det ansågs väl så ja. Och dom är väldigt eftertraktade idag.

Då måste man definiera "häftigast" och tiden först.

Googlade uppgifter:
Svenskbyggd med Viktoria sen ZU-motor.
Byggdes mellan 1952 och 1977.
Ca 1500st totalt.

Skulle gärna haft en idag pga det troligtvisa stora värdet men att köra på.. Nja

Tror inte det var någon revolutionerande förr heller när det gäller körning utan det var nog mest beroende på exklusiviteten.

Mja.

Rusch tillverkades av bröderna östholm, som hade en MC-verkstad och även tävlade och byggde tävlings-MC.

Jag är ingen expert på rusch men har läst några reportage, dom byggde ramarna från scratch med hårdlödna rör precis som dom byggde sina MC, sen kunde kunden specificera typ allt, så det finns väl knappt två likadana.

Sen fattade dom väl tidigt att ungdomarna ville ha motorcyklar som var mopedklassade, inte cyklar med motor. Det fattade ju alla andra med fast senare.

Dom var dyra men ansågs som väldigt bra.