Låten Bridge over troubled water med Simon och Art Garfunkel kommer jag ihåg som att man stod mitt i orkestern och lyssnade. Det var också skillnad på skivorna, om man spelade en CD-4 skiva (formatet CD-4) och förstärkaren, skivspelaren och nålen korrekt justerad, fick man en otrolig rymd i ljudet då det var helt separata ljudkällor. Formatet SQ var lite ”fattigare” i separationen men var helt OK att lyssna på.
Jag har kvar demonstrationsskivan som farsan spelade ofta, ett av spåren på den var en bongotrumma som ”gick omkring” i rummet och spelade, Från att höra bongotrumman spela i alla högtalarna till att trumman vandrade över till en högtalare för att långsamt trumma vidare till nästa. Lite surrealistiskt
Dock var inte farsans musiksmak samma som min, det var mycket Barbara Streisand, Chicago och Hugo Montenegro. Min första LP var Made in Japan med Deep Purple.
Det ska bli kul att få igång denna förstärkare och lyssna på skivorna som farsan köpte in och de som jag själv fått tag på.
Dilemmat är att jag inte har fyra likadana högtalare, vilket är ett litet måste för att få upplevelsen. Farsans uppsättning var inte helt optimal då Sonab-högtalarna var lite basfattiga och Bose 501’orna det motsatta.
