Du har nog träffat på 90 graders och 110 graders rör, vinkeln mäts från framsidan sett
diagonalt över skärmen. Är den så kallade avböjningsvinkeln.
Det finns en elektronkanon i röret (sitter längst bak där röret är som tunnast)
Sen sitter avböjningsspolarna på "halsen" som ska böja av elektronstrålen med
hjälp av ett (noga räknat så är det två, horisontellt och vertikalt) magnetfält.
Med hjälp av dem så kan man styra elektronstrålen till rätt ställe.
Elektronstrålen böjs +/-45 grader i ett 90-graders rör, diagonalt räknat.
Är väl (?) lättare att kompensera för distorsion i bilden med ett 90-rör än ett för 110.
90-rören kräver mindre effekt till avböjningen också.
Förr fanns det svartvita rör med 70 graders avböjningsvinkel, de var ännu längre.
Skuggmasken finns bara i färgbildrör inte i svartvita.
Finns säkert fler på forumet som har hållit på med äldre apparater än vad jag har gjort.
Gamla bildrör!
Re: Gamla bildrör!
Bildröret innehåller som sagt bly och i övrigt finns det kadmium och fosforer. Så allt glassplitter skall betraktas som miljöfarligt och inget damm får bli kvar i bostaden.
Kan du dela röret med t.ex glasskärare och sedan torka rent med skyddshandskar så borde du kunna använda det ganska riskfritt.
Kan du dela röret med t.ex glasskärare och sedan torka rent med skyddshandskar så borde du kunna använda det ganska riskfritt.
Re: Gamla bildrör!
Frontglaset verkar bruka vara mycket stabilare än baksidan, så hammartricket verkar gå rätt bra att göra om man vill ha bort baksidan.
Re: Gamla bildrör!
panelglaset har låga halter bly (~3.5% ) utan använder istället hög andel barium som strålningskärmning av röntgenstrålarna (under drift), men den är tjock och står för största delen av CRT-rörets vikt - detta för att blyglaset ger 'fel' färgton med dom använda fluoriserande lysämnena -medans det som är på baksidan - själva 'tuben' som håller sidorna och elektronkanonen har hög andel bly (17-20%) i form av blyoxid i glasmassan, också som strålningskydd för röntgen under drift.
Sedan är det knappast lim i vanlig bemärkelse som limmar ihop rören utan mer som påminner om 'flytande' glas liknande glaspulver utrörd med en smula vattenglas som sedan härdas med tid och värme till något som väldigt mycket påminner om ren glas - för skall man ha dom vakumnivåer som man har i ett radio och TV-rör ( ~1e-10 mBar) så får limmet inte avge några som helst gaser eller vattenånga vare sig under slutdelen av tillverkning eller dess livslängd efteråt då mängden kvarvarande gas och hur bra getterna fungerar bestämmer till stor del CRT-rörtes totala livslängd då det är kvarvarande gaserna, joniseras av elektronstrålen när den sveper genom volymen och de skapade positiva jonerna rusar mot den lilla punkten i katodstråle-kanonen som avger elektroner och förgiftar så småningom emissionsmaterialet där med till hög fart accelererade tunga molekyler som bombar sönder emisionsmaterialet (olika metalloxider på katoden eller glödtråden som också agerar katod). När röret tappar ljusstyrka, framförallt i de mörkare partierna till en början pga. ändrad Gamma-värde och det börja bli svårt att ställa skärpan på den svepta strålen (då mittpunkten som skall avge mest elektroner är sönderbombad och elektronerna som kommer ut ifrån katoden lyser då in från 'sidan' omkring punkten som är förgiftad i en mycket större cirkel och avbildas på skärmen som en oskarp punkt som inte går att få skarp hur man än rattar spänningen på fokuseringselektroderna).
Sedan är det knappast lim i vanlig bemärkelse som limmar ihop rören utan mer som påminner om 'flytande' glas liknande glaspulver utrörd med en smula vattenglas som sedan härdas med tid och värme till något som väldigt mycket påminner om ren glas - för skall man ha dom vakumnivåer som man har i ett radio och TV-rör ( ~1e-10 mBar) så får limmet inte avge några som helst gaser eller vattenånga vare sig under slutdelen av tillverkning eller dess livslängd efteråt då mängden kvarvarande gas och hur bra getterna fungerar bestämmer till stor del CRT-rörtes totala livslängd då det är kvarvarande gaserna, joniseras av elektronstrålen när den sveper genom volymen och de skapade positiva jonerna rusar mot den lilla punkten i katodstråle-kanonen som avger elektroner och förgiftar så småningom emissionsmaterialet där med till hög fart accelererade tunga molekyler som bombar sönder emisionsmaterialet (olika metalloxider på katoden eller glödtråden som också agerar katod). När röret tappar ljusstyrka, framförallt i de mörkare partierna till en början pga. ändrad Gamma-värde och det börja bli svårt att ställa skärpan på den svepta strålen (då mittpunkten som skall avge mest elektroner är sönderbombad och elektronerna som kommer ut ifrån katoden lyser då in från 'sidan' omkring punkten som är förgiftad i en mycket större cirkel och avbildas på skärmen som en oskarp punkt som inte går att få skarp hur man än rattar spänningen på fokuseringselektroderna).
