Hej
Jag försöker renovera en batteripacke med 18650 celler, kopplade 2S2P tror jag det heter.
De enskilda cellerna testades för att se om några fortfarande är användbara.
Först urladdning över 20 ohms motstånd tills spänningen sjunkit ner till 2.5V. Jag vet, det kanske var i minsta laget.
Det märkliga är att om cellen får ligga till sig ett tag stiger spänningen upp till ca 4.2V igen!
Så ska det väl inte gå till. Den borde väl ligga kvar på 2.5V och om man börjar ladda med några tiondels ampere så ska spänningen gradvis öka upp till 4.2V igen.
Vad är det som händer?
Cellen har inget eget inbyggt skydd. Jag har skalat den plåtren och kollat.
Tacksam för svar.
Är min 18650 cell död?
Re: Är min 18650 cell död?
När du mäter spänningen efter att du tagit bort motståndet så har du ingen belastning på batteriet.
Re: Är min 18650 cell död?
Slitna batterier har hög inre resistans och då kan man få verkan att utan belastning så visar den spänningen motsvarande laddningsgraden med belastning betydligt lägre spänning.
Att gamla laptopbatterier snabbt går i botten fast de är nyladdade är just av verkan att batterierna har hög inre resistans och skulle hålla spänningen mycket bättre om lasten var 1/5-del av vad laptopen drar...
och nej, när batterierna har nått det stadiet så finns inget som kan göras för att återställa dem.
---
En av flera mekanismerna att det blir så är att elektrolyten i gränsskiktet mot de aktiva partiklarna bildar en film med delvis nedbruten elektrolyt (solid electrolyte interphase - SEI-lager) - i början är det viktig mekanismen för jonerna att gå in och ur partiklarna då den halv nedbrutna elektrolyten går fram och tillbaka till icke nedbryten elektrolyt i processen som en förmedlare genom gränsskiktet - men då och då oxideras/reduceras elektrolyten lite för långt och kan inte gå tillbaka igen och då blir en rest som med tiden och antal cyklerna börja proppa igen porerna istället för att förmedla joner och batteriet får allt mindre aktiv yta att reagera och därmed allt högre inre resistans.
Den här skadliga nedbrytning/oxideringstakten påverkas också starkt av spänningspotentialen - hög laddningsspänning aka hög laddningsstatus och i kombination med värme (typisk miljö i en laptop...) under lång tid forcerar den här skadliga nedbrytningen och är också en av orsakerna varför långtidslagring av LiIon/LiPol inte skall göras vid full laddning utan ungefär halva laddningsstatusen (3.7 Volt i regel) då det händer mycket i området från 4 Volt och uppåt när det gäller nedbrytningstakten av elektrolyt.
Vissa laptop (tex lenovon jag har) kan man i bios/program justera vilken maxladdning batteriet skall ha och jag satte det vid 85% när laptopen var ganska så ny - och uppenbarligen har det inte varit till skada eftersom laptopen har i stort sett samma drifttid på batteri idag som den hade för 3 år sedan.
Det man slutligen kan fundera på är vad det är för magiska grepp Samsung har lyckats med sin elektrolyt eftersom i deras S4 (och uppåt?) telefoner har en max polspänning på 4.35 Volt vid laddning och där vid dom spänningsnivåer borde stressa elektrolyten ännu mera med snabb åldring - men synbarligen verkar batterierna hålla...
Att gamla laptopbatterier snabbt går i botten fast de är nyladdade är just av verkan att batterierna har hög inre resistans och skulle hålla spänningen mycket bättre om lasten var 1/5-del av vad laptopen drar...
och nej, när batterierna har nått det stadiet så finns inget som kan göras för att återställa dem.
---
En av flera mekanismerna att det blir så är att elektrolyten i gränsskiktet mot de aktiva partiklarna bildar en film med delvis nedbruten elektrolyt (solid electrolyte interphase - SEI-lager) - i början är det viktig mekanismen för jonerna att gå in och ur partiklarna då den halv nedbrutna elektrolyten går fram och tillbaka till icke nedbryten elektrolyt i processen som en förmedlare genom gränsskiktet - men då och då oxideras/reduceras elektrolyten lite för långt och kan inte gå tillbaka igen och då blir en rest som med tiden och antal cyklerna börja proppa igen porerna istället för att förmedla joner och batteriet får allt mindre aktiv yta att reagera och därmed allt högre inre resistans.
Den här skadliga nedbrytning/oxideringstakten påverkas också starkt av spänningspotentialen - hög laddningsspänning aka hög laddningsstatus och i kombination med värme (typisk miljö i en laptop...) under lång tid forcerar den här skadliga nedbrytningen och är också en av orsakerna varför långtidslagring av LiIon/LiPol inte skall göras vid full laddning utan ungefär halva laddningsstatusen (3.7 Volt i regel) då det händer mycket i området från 4 Volt och uppåt när det gäller nedbrytningstakten av elektrolyt.
Vissa laptop (tex lenovon jag har) kan man i bios/program justera vilken maxladdning batteriet skall ha och jag satte det vid 85% när laptopen var ganska så ny - och uppenbarligen har det inte varit till skada eftersom laptopen har i stort sett samma drifttid på batteri idag som den hade för 3 år sedan.
Det man slutligen kan fundera på är vad det är för magiska grepp Samsung har lyckats med sin elektrolyt eftersom i deras S4 (och uppåt?) telefoner har en max polspänning på 4.35 Volt vid laddning och där vid dom spänningsnivåer borde stressa elektrolyten ännu mera med snabb åldring - men synbarligen verkar batterierna hålla...
