Hej, jag behöver kunna växla mellan 3 x stereoingångar i ett kommande audioprojekt.
Vill inte ha mekaniska reläer, kommer att styra med uC och letar därför efter en digitalt styrd analog ingångsmux för audio.
Hittade denna förträffliga MAX4910:
http://www.mouser.com/ds/2/256/MAX4910- ... 104150.pdf
Jag skulle dock vilja ha något som är lättare att handlöda (helst hålmonterat eller SO) och undrar därför om någon har ett bra förslag?
Kraven på ljudkvalitet är blygsamma och behöver bara 2 st så priset kvittar nästan, SE och enkel matning vore en stor fördel.
Söker ingångsväljar-IC för audio
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
På signalnivåer i så fall - är det utgångar som driver hörlurar så är det mer tveksamt. sedan kan den behöva negativ spänningsnivå på VEE om signalen man matar inte har en DC-offset i sin signal väl högre än största negativa svinget som kan förekomma i nyttosignalen.
Om jag minns rätt så drar det ingen större ström på VEE utan är till för att det inte skall börja leda i någon PN-övergång i kretsen ingångspinnar och i switchar och skapa distorsion.
Om jag minns rätt så drar det ingen större ström på VEE utan är till för att det inte skall börja leda i någon PN-övergång i kretsen ingångspinnar och i switchar och skapa distorsion.
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Tack, skall ta en titt.YD1150 skrev:Tittat på en vanlig CMOS 4052 ?
@xxargs: Det är linjenivåer på ingång till förstärkare, alltså inga strömmar att tala om.
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
en sak att tänka på om du har DC-nivåer på signalen - är att hålla dessa på samma nivå i alla grenar även när det är bortkopplat - annars får du mer eller mindre fula knäppar när du växlar mellan ingångarna
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Därav är det kanske enklast att växelspänningskoppla allt för att undvika likspänning i huvudtaget om det går.
Den klassiska CMOS-kretsen jag brukar nämna är 4066UB. Just med beteckning UB är den icke buffrad och passar någorlunda till analoga signaler. Vad jag lagt på minnet gäller det att hålla nere spänningsfallet över FET-brytaren för att minska distorsionen.
Sedan har det skrivits en hel del om audiobrytare redan på forumet.
Analog switch för 24V matningspänning och högt headroom?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =8&t=70768
analog ljud-switch utan knäppljud?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=69053
Tips på bra switchar för audio?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=38893
Signaljord i audio-switch - bästa alternativet?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=25275
Den klassiska CMOS-kretsen jag brukar nämna är 4066UB. Just med beteckning UB är den icke buffrad och passar någorlunda till analoga signaler. Vad jag lagt på minnet gäller det att hålla nere spänningsfallet över FET-brytaren för att minska distorsionen.
Sedan har det skrivits en hel del om audiobrytare redan på forumet.
Analog switch för 24V matningspänning och högt headroom?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =8&t=70768
analog ljud-switch utan knäppljud?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=69053
Tips på bra switchar för audio?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=38893
Signaljord i audio-switch - bästa alternativet?
http://elektronikforumet.com/forum/view ... =2&t=25275
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Observera att du även kan göra en ingångsväljare med transistorer som kortsluter mot jord. Den signal som ska fram har då en öppen transistor. Jag har för mig att detta har används i en del kommersiella förstärkare.
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Tack för all info, skall läsa på om det här med knäppljud men annars verkar ju 4052 kunna funka bra.
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Japp men tyvärr lär det dröja, bara planering i nuläget.
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Att få bort DC-knäppar vid omslag är icke trivialt även om det inte är detta man tänker på först vid en switchmatris-design.
Problemet är att ev. tankemiss på detta problem är något som sedan alltid hörs när man senare använder prylen och ingen åhörare missar det och man får skämmas över denna designmiss var enda jäkla gång!, då det är nästa omöjligt att 'fixa' och dölja denna designmiss helt i efterhand utan omfattande modifikation och som i inledningen i designprocessen ofta är längst ned i prioritetslistan och inte såg det som avgörande vattendelaren när det handlade om att välja designlösning för sin switchmatris!
Att sätta tex. DC-blockerande konding på alla signalvägar till 4066, 4052 etc. eller andra analogswitchar baserad på mosfet etc. kan ge väldigt oväntade effekter som tex. distorsion kort efter omslag vid starka signaler (trumslag) och beror på att bias-spänningen blir odefinerad och flyter runt tills det hamnar i någon kant, och när det kommer en stark signal så distar det när det likriktar fram en ny bias-spänning närmare mitten mellan VCC och VSS och det går rent efter ett tag - tills man kopplar till en ny utgång och då bias har ändrats enligt tidigare resonemang - så får man en DC-knäpp när den nya utgången med sin konding på utgången och sin DC-bias-nivå kopplas in och det åter igen distar en stund...
En väg kan via typ 1MOhm-motstånd mata på en VCC/2-virtuell jord till respektive in och utgång på switchkretsen för att få biasnivån att hamna i mitten mellan VCC och VSS, men istället får man risk för överhörning mellan in och utgångarna via dessa bias-motstånd om inte VCC/2-källan som matar dessa motstånd är ytterst lågimpediv och om man har krav uppemot 70-100 dB isolation så börjar det hela bli väldigt knepigt att få till.
Att ha en separat VCC/2 för varje in/utgång på matrisen för att minska överhörningen är heller inte bra då även 1 mV i skillnad mellan dessa för att det är spridning på motstånden eller kretsen som matar - ger DC-knäppar och pop vid omslag
Slutsats av detta är att filosofin att undvika DC-vägar och bara AC-koppla är heller ingen bra strategi när det gäller undvika pop och knäppar när man har halvledar-switchelement som strömbrytare, utan här får man köra hjärnan på högvarv och tänka ut en bra design, och jag för min del skulle överväga och utforska signaldistrubitionen som varierande strömmar med strömgeneratorer och strömstyrda ingångssteg istället för att arbeta på spänningsvariation som designfilosofi då en strömstyv matning (modulerad strömgenerator) genom en halvledardiod eller en olinjär mosfet knappt påverkas av dess olinjaritet spänningsmässigt eftersom man arbetar på just strömvariation och inte spänningsvariation som signalbärare, då om en strömmodulation skall påverkas så måste ström ledas av en annan väg än till målet, inte av vilka hinder den måste passera i form av spänningsfall över motstånd eller olinjära element....
På tex tandberg-förstärkaren i en rad inlänkade trådar bak-över så skickar man förstärkt signal från LP-skivspelare genom en 1N4148-diod med bara 75 µA framledningsström och definitivt i dess krokiga område där strömmen i sin tur var modulerad via en konding från en relativt strömstyv förstärkarsteg och togs emot av en strömstyrd förstärkare och när man sedan skulle bryta signalen - polvände biasströmmen så att dioden blockerade med typ 12 Volt backspänning (och höga spänningen minskar också kapacitansen i dioden) och den vägen spärrade signalen...
lite sådana lösningar kanske ger bättre resultat på ljudet i omkopplingsfasen än att bara ta en näve 4052/4066 och typkoppling 1A för att lösa problemet...
Problemet är att ev. tankemiss på detta problem är något som sedan alltid hörs när man senare använder prylen och ingen åhörare missar det och man får skämmas över denna designmiss var enda jäkla gång!, då det är nästa omöjligt att 'fixa' och dölja denna designmiss helt i efterhand utan omfattande modifikation och som i inledningen i designprocessen ofta är längst ned i prioritetslistan och inte såg det som avgörande vattendelaren när det handlade om att välja designlösning för sin switchmatris!
Att sätta tex. DC-blockerande konding på alla signalvägar till 4066, 4052 etc. eller andra analogswitchar baserad på mosfet etc. kan ge väldigt oväntade effekter som tex. distorsion kort efter omslag vid starka signaler (trumslag) och beror på att bias-spänningen blir odefinerad och flyter runt tills det hamnar i någon kant, och när det kommer en stark signal så distar det när det likriktar fram en ny bias-spänning närmare mitten mellan VCC och VSS och det går rent efter ett tag - tills man kopplar till en ny utgång och då bias har ändrats enligt tidigare resonemang - så får man en DC-knäpp när den nya utgången med sin konding på utgången och sin DC-bias-nivå kopplas in och det åter igen distar en stund...
En väg kan via typ 1MOhm-motstånd mata på en VCC/2-virtuell jord till respektive in och utgång på switchkretsen för att få biasnivån att hamna i mitten mellan VCC och VSS, men istället får man risk för överhörning mellan in och utgångarna via dessa bias-motstånd om inte VCC/2-källan som matar dessa motstånd är ytterst lågimpediv och om man har krav uppemot 70-100 dB isolation så börjar det hela bli väldigt knepigt att få till.
Att ha en separat VCC/2 för varje in/utgång på matrisen för att minska överhörningen är heller inte bra då även 1 mV i skillnad mellan dessa för att det är spridning på motstånden eller kretsen som matar - ger DC-knäppar och pop vid omslag
Slutsats av detta är att filosofin att undvika DC-vägar och bara AC-koppla är heller ingen bra strategi när det gäller undvika pop och knäppar när man har halvledar-switchelement som strömbrytare, utan här får man köra hjärnan på högvarv och tänka ut en bra design, och jag för min del skulle överväga och utforska signaldistrubitionen som varierande strömmar med strömgeneratorer och strömstyrda ingångssteg istället för att arbeta på spänningsvariation som designfilosofi då en strömstyv matning (modulerad strömgenerator) genom en halvledardiod eller en olinjär mosfet knappt påverkas av dess olinjaritet spänningsmässigt eftersom man arbetar på just strömvariation och inte spänningsvariation som signalbärare, då om en strömmodulation skall påverkas så måste ström ledas av en annan väg än till målet, inte av vilka hinder den måste passera i form av spänningsfall över motstånd eller olinjära element....
På tex tandberg-förstärkaren i en rad inlänkade trådar bak-över så skickar man förstärkt signal från LP-skivspelare genom en 1N4148-diod med bara 75 µA framledningsström och definitivt i dess krokiga område där strömmen i sin tur var modulerad via en konding från en relativt strömstyv förstärkarsteg och togs emot av en strömstyrd förstärkare och när man sedan skulle bryta signalen - polvände biasströmmen så att dioden blockerade med typ 12 Volt backspänning (och höga spänningen minskar också kapacitansen i dioden) och den vägen spärrade signalen...
lite sådana lösningar kanske ger bättre resultat på ljudet i omkopplingsfasen än att bara ta en näve 4052/4066 och typkoppling 1A för att lösa problemet...
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Ja, det låter ju ingalunda trivialt och, får jag erkänna, stundtals väl över mitt huvud...
I min applikation är klickljud vid omkoppling inte kritiskt, mest eftersom jag inte kommer att växla ingång mer än någon gång i månaden.
EDIT: Tänkte sätta en digitalt styrd volymkontroll mellan ingångsväljaren och förstärkardelen. Undrar om det funkar att dra ner volymen helt under själva ingångsväxlingen för att på så vis undvika knäppljud.
I min applikation är klickljud vid omkoppling inte kritiskt, mest eftersom jag inte kommer att växla ingång mer än någon gång i månaden.
EDIT: Tänkte sätta en digitalt styrd volymkontroll mellan ingångsväljaren och förstärkardelen. Undrar om det funkar att dra ner volymen helt under själva ingångsväxlingen för att på så vis undvika knäppljud.
Re: Söker ingångsväljar-IC för audio
Fast klickljuden blir desamma även om man har en mekanisk omkopplare, så det torde räcka att ha samma DC-nivå på alla valbara ingångar.
Jag tror för övrigt på varianten med transistor som kortsluter de ingångar som inte ska höras. Tänk på att ha såpass mycket basström att bassströmmen i sig är starkare än signalen du ska kortsluta! Ena halvperioden på insignalen kortsluts via transistorverkan, andra halvperioden kortsluts genom bas-kollektor-diodsträckan (om man har emittern till jord). Även här behöver det givetvis vara rätt DC-nivå (=0V, d.v.s. ingångskonding och lagom motstånd mot jord).
Om du väljer 4066 eller liknande så tror jag att riktigt hög ingångsimpedans på efterföljande steg ger bäst ljud.
För att röra till det så måste du också fundera på om du ska ha break-before-make eller make-before-break på omkopplingen.
För transistorvarianten så tror jag det kvittar, antingen blir det tyst ett kort ögonblick eller så mixas signalerna ett kort ögonblick.
För 4066-lösningen har det mer betydelse, en högohmig ingång kan glida iväg. ytterligare en 4066-switchfunktion kan kanske användas för att koppla in en lite mer lågohmig belastning under omkopplingsögonblicket. Den kan också användas som en kort "muting" som minskar/hejdar klickljud.
Jag är osäker på hur en 4066 eller liknande reagerar på "felaktiga" logiknivåer. Om den tål att ha "fel" nivå ett kort ögonblick och ifall det leder till att ledandet "släpper" sakta, om än med distortion, så kan kanske "muting"-funktionen styras med nån krets som gör att "mutingen" släpper med viss tröghet (någon/några millisekunder för logiknivån att gå från "dämpat" till "ljud på"-läget).
Jag tror för övrigt på varianten med transistor som kortsluter de ingångar som inte ska höras. Tänk på att ha såpass mycket basström att bassströmmen i sig är starkare än signalen du ska kortsluta! Ena halvperioden på insignalen kortsluts via transistorverkan, andra halvperioden kortsluts genom bas-kollektor-diodsträckan (om man har emittern till jord). Även här behöver det givetvis vara rätt DC-nivå (=0V, d.v.s. ingångskonding och lagom motstånd mot jord).
Om du väljer 4066 eller liknande så tror jag att riktigt hög ingångsimpedans på efterföljande steg ger bäst ljud.
För att röra till det så måste du också fundera på om du ska ha break-before-make eller make-before-break på omkopplingen.
För transistorvarianten så tror jag det kvittar, antingen blir det tyst ett kort ögonblick eller så mixas signalerna ett kort ögonblick.
För 4066-lösningen har det mer betydelse, en högohmig ingång kan glida iväg. ytterligare en 4066-switchfunktion kan kanske användas för att koppla in en lite mer lågohmig belastning under omkopplingsögonblicket. Den kan också användas som en kort "muting" som minskar/hejdar klickljud.
Jag är osäker på hur en 4066 eller liknande reagerar på "felaktiga" logiknivåer. Om den tål att ha "fel" nivå ett kort ögonblick och ifall det leder till att ledandet "släpper" sakta, om än med distortion, så kan kanske "muting"-funktionen styras med nån krets som gör att "mutingen" släpper med viss tröghet (någon/några millisekunder för logiknivån att gå från "dämpat" till "ljud på"-läget).
