Det verkade definitivt som ett roligt miniprojekt, så jag letade reda på lite skrot och satte igång
Superkondensatorer är ganska coola, de bygger på principen att om man har en laddad yta i en vätska med joner så kommer joner med motsatt laddning att fastna på ytan strax utanför så blir det också ett lager med joner av samma laddning som ytan. Man kan tänka att dessa joner fastnat på de joner som sitter på ytan typ... Detta kallas elektriskt dubbellager eller joniskt dubbellager. Det krävs dock en del energi för att ordna joner på det viset, så har man väl gjort det har man lagrat en del energi. Ganska enkel förklaring så om någon är intresserad kan jag försöka förklara bättre
Den största begränsningen för denna typ av kondensator är att om spänningen är för stor kommer jonerna inte bara fastna på ytan utan också reagera, och man får elektrolys istället. Det kan också hända att metallen i ytan joniseras och sticker iväg som joner. Därför begränsas spänningen man kan ladda kondensatorn av materialet i elektroderna och elektrolyten.
Men nu till bygget
Som elektroder valde jag nickel... eller så nära nickel jag kunde hitta... två 5-kronor (är 25% nickel och 75%koppar) och lödde på sladdar på dessa. Sen var det dags att fixa aktivt kol. Kolet är till för spisfläktar och ser ut som små korvar, det leder ström ganska bra för att vara en kolbit (267 ohm): Men för att fungera i kondensatorn behöver det malas ner till pulver... Det var ganska svårt eftersom det var sjukt hårt, blev inte så himla bra malt egentligen... Sen var det dags att limma ihop hela klumpen med epoxylim. De två sidorna isolerades med ett par lager hushållspapper. så hela klumpen består av: 5krona - aktivt kol - hushållspapper - aktivt kol - 5krona Nu är det bara att hälla på elektrolyt (1M NaOH) och se om den fungerar överhuvudtaget. Kan mäta redan nu att den är lite kortsluten... 67ohm mellan elektroderna... Så bra fungerade hushållspapper. Borde ha tagit en tunn kartongbit eller något sånt istället, pappret pressades nog sönder av klämmorna. Dock om man får ett par Farads kapacitans så kan man ju se att den fungerar i princip även om det är 67 ohm mellan elektroderna som försöker ladda ur den. Får återkomma om någon timme när den är ordentligt indränkt i elektrolyt och jag mätt lite på den
