Jag behöver ha en konstantströmsdrivare (570mA) till lysdioderna som jag skall montera i min båt. Jag googlade en del men hittade inget schema på en regulator som använder sig av PWM. Då jag har brist på ström är jag inte intresserad av att bränna bort effekten i en transistor eller liknande... Så jag satte mig ner och ritade ett schema.
En PNP-transistor (max 1,2A konstant) med en förstärkning på 25ggr driver lysdioden. Denna drivs i sin tur med 35mA från en NPN-transistor med 50ggr hfe, dvs knappt en mA i styrsignal behövs. Strömmen går sedan via en spole på 100µH och en kondensator på 2200µF som jämnar ut strömmen till lysdioden. Efter lysdioden passerar den en resistor på 0,41 ohm innan den går till jord/minus. En operationsförstärkare/komperator jämför detta spänningsfallet (som ju är proportionellt mot strömmen) med en referensspänning på 1,25v som delas i en variabel spänningsdelare (sån att jag kan ställa in önskad ström). Komperatorn driver sen en indikationslysdiod och transistorn som ger ström till lysdioden.

Eftersom kretsen kommer att utsättas för en hel del vibrationer och mekaniska stötar körde jag alla IC-kretsar ytmonterade, dessa ska tydligen klara det bättre på grund av deras lägre massa. Till en början lyckades jag hålla det rent och strukturerat...

Men sedan kom ju alla dessa 5sot-23 kapslarna som gör att varje löd-ö på experimentkortet måste delas in i 2 eller 3 bitar, och då börjar det bli rörigt...

Och efter lite labbande och modifierande så var det bara ett stort skatbo..

Första testet utan spole, bara med kondensatorer gick inte så bra. Strömmen till lysdioden varierade med inspänningen och den magiska röken trillade ur vissa kretsar... (Fast den var nog inte så magisk, kretsarna fortsatte att fungera.)
Den övre linjen är signalen till transistorn (från komperatorn) och den undre är strömmen (spänningsfallet över 0,41ohms motståndet).

Men med spolen på plats så såg allt mycket bättre ut, närmast perfekt.

När jag ökade inspänningen blev spikarna lite värre, men lysdioden fick fortfarande exakt lika mycket ström.

Vid 15 volt in var det inte lika fint, men det fungerade i alla fall.

Alltså fungerar det så långt som att lysdioden alltid får exakt rätt ström, oberoende av lysdiodens temperatur och kretsens inspänning.
Problemet:
Det jag behöver hjälp med är att när jag höjer inspänningen så minskar inte inströmmen som den borde, utan den ligger kvar på exakt samma. Jag tror att det bränns bort som värme i pnp-transistorn.. På sista bilden kan man tydligt se att signalen till transistorn går bara upp till 2,5 volt, inte till 5 volt som jag vill. Detta gör att transistorn öppnar halvt och därmed blir varm.. Kan det vara så också att frekvensen (runt 3kHz) är så hög att det bildas onödig värme i transistorerna?
Om det skulle hjälpa att sänka frekvensen, hur gör jag då det?
Jag lade nu till en hysteres till komperatorn genom att koppla en 160kohm resistor mellan in+ och utgången. Detta gjorde att jag, som jag ville, fick en fin fyrkantsvåg från komperatorn till transistorn. Men ändå så minskar inte inströmmen när jag ökar spänningen... Jag är rätt säker på att det fortfarande är PNP-transistorn som bränner upp det till värme...
På bilden nedan syns högst uppe signalen från komperatorn till NPN-transistorn och där nere syns hela kretsens strömförbrukning. Strömförbrukningen mäts med en 2.2ohm 10w resistor. Som synes så är genomsnittsströmmen alltid 545mA (1,20v/2.2ohm) eftersom genomsnittsspänningen alltid är 1,20 volt trots att duty cyclen varierar... (strömmen till lysdioden är ca 750mA)
Vid runt 5 volt inspänning:

Ca 12 volt inspänning:

Detta problem övergår mitt förstånd... Är det någon som kan hjälpa mig?
Mvh. Daniel



