Hej!
Här kommer en enkel fråga som säkert ni flesta kan svara på.
Jag ska ha en flottör som styr ett relä. När nivån i en tunna är tillräckligt hög så att flottören släpper igenom ström ska ett relä dras och en pump ska starta.
Min fråga nu är nu - måste strömmen begränsas med något motstånd eller liknande?
Se bilden, ska den röda boxen fyllas med något eller sköter reläet det på egen hand?
Reläet är ett 66-E-70G-30 Bil-reläer 12 V/DC 30 A 1 NO, Conrad: 840629
Behövs ingen begränsning i manöverspolen krets.
Detta är ett 30A relä, hoppas du har en relativt bra marginal till motorns ström i huvudkretsen. Där är det mer känsligt. Jag utgår ifrån att din motor är en likströmsmotor.
Motstånd behövs inte, men jag kan inte se något om en frihjulsdiod i reläets datablad så en sådan diod skulle jag ha kopplat in för säkerhets skull. En frihjulsdiod är valfri diod som kopplas parallellt med spolen, med katoden på det ben som dina 12V kommer in.
Motorn kommer inte bli problem, Den är på 4A och reläet på 30A, så det är ju breda marginaler.
Du släpper spänning på reläets spole. Så långt, allt bra. Men när du slår ifrån spänningen kan man likna det vid ett expriment i fysiken. Att röra en magnet framför en spole, då genereras en spänning. Det är vad som händer i reläet när det går ifrån, järnkärnan rör sig snabbt bort ifrån spolen, då skapas en spänning av motsatt polaritet, och den kan även vara betydligt högre än matningspänningen. Detta kallas mot-EMK. Något sm kan skada exempelvis elektronik i kretsen.
Om man då lägger en frihjulsdiod över spolen så kommer energin i motsatt riktning bli kortsluten och därmed urladdad. En frihjulsdiod kommer även att snabba på tiden för reläet att bryta.
Men i ditt fall har du ingen elektronik inkopplad, så jag tycker inte att du behöver någon frihjulsdiod. Mden det kan inte skada! Som bos skriver, ser han ingen enligt specifikationen. Det är nämligen ganska vanligt att tillverkaren lägger in en sådan.
En fundering är hur länge ska pumpen gå?
Ska den gå till vattennivån sjunkit så att flottören kontakt bryter. Blir det vågor på vattenytan kan flottören slå till från pumpen väldigt snabbt och väldigt ofta. Isåfall är det inte bra för kontakten i flottören inte heller relät eller pumpen. Frihjulsdioden kan då göra att kontakten i flottören får ett längre liv.
Det finns två lösningar på problemet. En timer som bestämmer hur länge pumpen ska gå. En hållkrets som har ett tillslag och ett frånslag från flottören eller en extra switch placerad förslagsvis ovanför flottören.
Prins Valiant> En frihjulsdiod kommer även att snabba på tiden för reläet att bryta.
Det är inte rätt. En frihjulsdiod gör att strömmen genom relät inte bryts så snabbt, strömmen går genom spolen och dioden en stund. Strömmen minskar av effektförlusten i dioden. Spänningsfall i diod är ofta 0,7 V.
Om man inte har diod höjs spänning tills ett överslag sker, i luft eller i en halvledare, kan vara 1000-tals Volt, då tar den upplagrade energin i spolen slut mycket snabbare.
det är vad som händer i reläet när det går ifrån, järnkärnan rör sig snabbt bort ifrån spolen, då skapas en spänning av motsatt polaritet, och den kan även vara betydligt högre än matningspänningen. Detta kallas mot-EMK. Något sm kan skada exempelvis elektronik i kretsen.
Om man då lägger en frihjulsdiod över spolen så kommer energin i motsatt riktning bli kortsluten och därmed urladdad. En frihjulsdiod kommer även att snabba på tiden för reläet att bryta.
Det är en totalt felaktig beskrivning på vad som händer.
Strömmen genom en spole (induktor) kan inte ändras momentant, så den ström som går genom spolen vill fortsätta gå även då man bryter den.
Eftersom strömmen fortsätter att gå så får man en spänning som stiger över reläspolen.
Frihjulsdioden ger en väg för strömmen att gå -> spänningen blir inte flera hundra volt
Nja Swech, jag anser inte jag har fel. I mitt jobb använde vi även elektriska stora lamellbromsar, d.v.s. en spole som drog ett ankare, så att lamellbromsen lättade. Har gjort otaliga studier och utskrifter med snabbskrivare av spänningar i sådana när kontaktorn släpper. Polariteten skiftar, spänningen klättrar snabbt, för att därefter sjunka exponentiellt. Matningsdonets design är viktig, både för hur högt spänningen kommer att stiga samt hur snabbt bromsen kommer gå till. Frihjulsdioder används, för att ta död på denna energi, då oftast i serie med ett väl avvägt effektmotstånd. Det räcker ju inte med att mot-emk kan snurra baklänges genom dioden, energin måste omvandlas till värme i motståndet. Först när en stor del av energin har förbrukats kommer ankaret att åter börja stänga lamellbromsen, för att åter skapa en ny mindre spänningstopp då ankaret rent fysiskt förflyttas i förhållande till spolen. Utan bra frihjulsdiod med motstånd är falltiden för en sådan lamellbroms oftast ca 400mS, men med bra urladdningskrets blir det mindre än 200mS!
Samma gäller för små spolar i små reläer.
https://www.elprocus.com/freewheeling-o ... functions/
Det är energin i spolen det främst handlar om
Inte energi som skapas av ankaret.
Annars skulle man inte behöva frihjulsdioder över switchtrafos och liknande induktorer som saknar rörliga delar
Sedan naturligtvis om man har en bjässe till ankare så kan den inverka också
Swech
det är vad som händer i reläet när det går ifrån, järnkärnan rör sig snabbt bort ifrån spolen, då skapas en spänning av motsatt polaritet, och den kan även vara betydligt högre än matningspänningen. Detta kallas mot-EMK. Något sm kan skada exempelvis elektronik i kretsen.
Om man då lägger en frihjulsdiod över spolen så kommer energin i motsatt riktning bli kortsluten och därmed urladdad. En frihjulsdiod kommer även att snabba på tiden för reläet att bryta.
Det är en totalt felaktig beskrivning på vad som händer.
Strömmen genom en spole (induktor) kan inte ändras momentant, så den ström som går genom spolen vill fortsätta gå även då man bryter den.
Eftersom strömmen fortsätter att gå så får man en spänning som stiger över reläspolen.
Frihjulsdioden ger en väg för strömmen att gå -> spänningen blir inte flera hundra volt
Vi kan inte bortse från den fysiska lagen om energins oförstörbarhet. Energi kan bara omvandlas mellan olika former t.ex lägesenergi, värmeenergi, rörelseenerg etc.
De alternativ som finns i det här fallet är väl att skapa höga spänningar, värme, magnetfält och rörelse.
Kortsluter man spolen med en diod kommer väl strömmen att gå runt i spolen och bygga magnetfält och värme. Magnetfältet kan skapa rörelse- eller läges- energi hos ankare eller dyl. Om ankaret rör sig när magnetfältet inte längre klarar av att vidmakthålla lägesenergin. Då kommer ankaret att röra sig och kan då under vissa förutsättningar orsaka mera energioppbyggnad i spolen pga generatorprincipen. Värme kommer väl att främst bli i spolens tråd, pga resistans och i dioden.
Kortsluter man inte spolen, kommer höga spänningar att skapas så länge energin lagrad i magnetfältet räcker. Spänningen som skapas kommer förmodligen att orsaka ett överslag någonstans som ser till att energin omvandlas till värme.
Som jag ser det finns det flera alternativ. Det jag har skrivit innehåller säkert också stora brister. Vi har dock lämnat ämnet i tråden. Ts har inte svarat på den fråga jag ställde tidigare.
Den frågan är viktigare för hur ts ska fortsätta. Vi är alla nog överens om att han ska ha frihjulsdiod.
Mindmapper skrev: ↑2 juli 2023, 22:08:10
En fundering är hur länge ska pumpen gå?
Ska den gå till vattennivån sjunkit så att flottören kontakt bryter. Blir det vågor på vattenytan kan flottören slå till från pumpen väldigt snabbt och väldigt ofta. Isåfall är det inte bra för kontakten i flottören inte heller relät eller pumpen. Frihjulsdioden kan då göra att kontakten i flottören får ett längre liv.
Å andra sidan så om pumpen går väldigt sällan så kan frihjulsdioden öka risken för oxid i flottörbrytaren. Utan frihjuldiod så gnistrar det i flottörbrytaren då den bryter, och detta kan rensa bort oxid. Kanske?.
"En fundering är hur länge ska pumpen gå?
Ska den gå till vattennivån sjunkit så att flottörens kontakt bryter."
Där ska det nog stå: Ska den gå när vattennivån sjunkit så att flottörens kontakt sluter.
Mia kan vara något på spåren kanske. Fast det känns inte så troligt att de flesta som sätter dit gnistskydd på kontakter har fel och att det skulle fungera längre utan gnistskydd. Fast det finns ju självläkande kontakter som ska ha lite gnistor för att rensa. Är kontakten av den typen så kan det vara som Mia säger. Själv har jag vad jag vet inte någon större erfarenhet av självläkande kontakter.
Däremot har jag bytt en hel del kontakter som gett upp för att det inte funnits gnistskydd eller frihjulsdioder, alternativt har de funnits men slutat fungera. På PLC där utgångarna slår Till/Från ofta är det ganska uppenbart om gnistsläckningen inte fungerar. När en viss utgångsfunktion ofta slutar fungera pga att reläkontakterna ger upp. De andra kontakterna bara fungerar hela tiden, varför ger denna utgång upp så ofta? Om den dessutom går sönder ofta långt innan dess naturliga livslängd är till ända, måste det vara något större fel. Det kan då vara att kontakten är underdimensionerad, det händer ibland. Fast ofta hittar man en trasig eller obefintlig gnistsläckning.
Som ett sidospår om självrensande kontaker har jag lagat upp en del motordon till frånskiljare där konstruktören tyckt att det var en bra ide att köra signaler genom polerna på en motorkontaktor.
Det funkar inte i längden då de kräver lite större strömmar för att rensa bort ett oxidskikt.
