Hur gjorde ni PCBer förr i tiden?

[TomasL]

Nu menar jag i tidens linda, på 70/80-talet, typ.

När jag började med detta, dvs gick från vero och liknande till egenetsade kort, nån gång mitten 70-talet:
Började med Penna för direktetsning (om ni kommer ihåg dessa).
Gick snabbt över till gnuggisar för direktetsning och kurvtape direkt på kort.

Dock när korten blev lite komplicerade, så började jag med fotolitografi:
Dvs, jag ritade korten med tuschpenna och 2:1 gnuggisar.
Använde ritpapper med millimeterpapper som bakgrund.

Har ett reprostativ, så jag köpte ortokromatisk film, och fotade av det jag ritat med min småbildskamera.
Stoppade in negativet i förstoringsapparaten och exponerade en bit lith-film i korrekt skala.
Därefter exponerade jag med en sol-lampa på ett laminat med fotoresist (på den tiden fick man spraya själv).

I mitten på90-talet fick jag på något o-utgrundligt sätt tag på en skarp version av Protel (autotrax) https://en.wikipedia.org/wiki/Autotrax

Med plotter och laser kunde jag helt plötsligt göra bra utskrifter på OH-film och ritpapper.
Lyckan var total

Sedan 15-20 år sedan så låter jag professionella pcb-tillverkare göra jobbet.

Vad jag etsade med?
Saltsyra och Väteperoxid naturligtvis. 50/50-blandning, det gick fort, riktigt fort.

[limpan4all]

På 70 talet så ritade jag först med penna. Sedan så gick jag över till UV-ljus och framkallning via tuchade orginal och kontaktkopiering.
Sedan under något år på 80 talet så slabbade jag fram prototyper på KTH's PCB labb.
Resten av 80 talet så hade vi en egen PCB tillverkare "in-house". Men de första layouterna tejpade jag. Sedan var det några år då layouthus gjorde layout-CAD jobbet med mig som bisittare. Jag snappade upp det viktigaste, mellan 85 och 90 var det en mix mellan att jag layoutade (EE-designer I/II/III för layout (autoroutning i MASStech) och Orcad SDT3.22 för schema) eller ett cad-hus gjorde det. Sedan 90 så gör jag alla layouter själv (Cadint PCB men fortfarande Orcad SDT 3.22 samt Spectra för autoroutning).
Körde samma MK-tillverkare till 2000 ungefär därefter så har Cadint producerat de flesta mönsterkorten och några olika legotillverkare har byggt korten (även prototyperna). De senaste 10 åren har jag varit löneslav och korten har producerats "internt" och jag har inte behövt bry mig...

[Teknikern]

Jag började med gnuggisar, färgpenna och kurvtejp på 70-talet och etsade med järnklorid och sen kom livet ifatt med jobb, lumpen och sen rullade det på utan egna konstruktioner, det enda jag höll liv i var felsökning och reparationer. När jag började igen så körde jag direkt igång med toner-transfer och etsar med natriumpersulfat, det funkar så bra så jag har inga tankar på att överge den tekniken. Dom första 4-5 korten blev "sådär" men sen jag byggde om laminatorn och ökade temperaturen så funkar det till 100%.

[E Kafeman]

Räknas tårtpapp som PCB?
Min första audio-förstärkare var en sensation, första heltransistoriserade slutsteget baserat på kiseltransistorer som jag någonsin sett beskrivet.
En sådan bara måste byggas.
Inga rör och inga klena germanium-trissor, bara massiv och kompakt råkraft på uppåt 10W.
Layouten klipptes ur tror det var Radio&Television som i en gördetsjälv-artikel gav detaljerna kring denna förstärkare.
Utklippta layouten klistrades på en bit tårtpapp för bättre stadga.
Med en syl gjordes hål i pappen i änden på varje ritat komponentben.
Funderade inte ens över andra PCB-lösningar, det var bara använda det som fanns inom räckhåll.
Komponenter inköptes och dess ben stoppades ner på rätt ställen, exakt som layouten visade.
I flesta fall räckte komponentbenen på undersidan till för att ansluta till nästa komponent och lödas, tror ben behövdes förlängas en eller två gånger.

Förstärkaren fungerade utmärkt i någon vecka, sen behövdes några av komponenterna på annat håll.
Det är så än idag, mest intressant att kolla om saker fungerar, sedan plockas delarna till nya projekt.
Om inte de äldre projekten funnes skulle man få beställa och vänta på udda komponenter som inte finns i mitt hand-förråd men vänta är det värsta som finns.
Precis när man har något spännande vars funktion helst måste verifieras omgående för att lugna vetgirigheten om det verkligen fungerar vill man inte vänta.
Då är det bra att ha en stor skrot-låda med mängder med före detta projekt.
Har däremot slutat med tårtpapp, man kan tröttna på tårta också.

[SeniorLemuren]

Det absolut första kortet var till en egentillverkad FM-sändare med förförstärkare till en knappmikrofon, 4 transistorer som fick plats i ett paket filtercigaretter komplett med batteri. Tillverkades i slutet av sista terminen i mina ingenjörsstudier. Läraren i elektronik blev imponerad när jag demonstrerade den, vilket bidrog till högsta betyg i elektronik i slutbetyget.

Jag målade ledarbanorna med ett smält stearinljus, med en tändsticka som pensel och etsade med Saltsyra och Väteperoxid. Senare blev det tape.

[Glenn]

Jag fick göra kretskort i högstadiet, gnuggisar och kurvtejp på OH-papper, som låg på en förlaga.

Sen exponerade man med overheadmaskinen och framkallade och etsade.

Det hela var så bökigt att jag sedan bara använde verokort hemma ..tills man kunde skicka iväg och få dom gjorda..

[HUGGBÄVERN]

Mitt alldeles första mönsterkort, tejpade jag upp med kurvtejp och "tejppluppar" för komponenterna. Men kortet etsades faktiskt på DataSAAB i Linköping. Någon hade kontakter. DEt blev ett fint kort med tenn på ledarna. Det blev dock aldrig något kretskort.

Lite senare slabbade jag hemma i studentlyan med att gnugga direkt på kopparpertinatet och etsa i badrummet med järnoxid och lite saltsyra som booster.

En eloge till Kafeman för en himla cool idé. Om man vill testa något, ta lite styv papp.

[Marta]

Mina första kort ritades med cellulosalack och pensel på kopparlaminatet, efter att först ha kalkerat mönstret eller ritat det med blyerts.

Plötsligt en dag hade den lokala butiken en speciell tushpenna, tror den dette dalo-marker, med en lila långsamtorkande färg. Fungerade inte, etsvätskan slog igenom.

Fick sedan tillgång till reprokamera och använde MeccaNorma gnuggisar på bärfilm och tunn mjuk kurvtape. Ritade på rutpapper, la ritfilm över och gnuggade med 2:1 symboler.
Korten preparerades med något jag tror hette Agfa Copyex GN20, bara att gnida av värsta sk*ten med en trasa och lägga på. Korten blev absolut perfekta.

Nu är det CorelDraw i VirtualBox/w2k, overheadfilm och färdigbelagda kort med P20. Blir nästan lika bra med rätt framkallare och etsmedel. Det lilla som nu blir sedan jag blev invalid...

[TomasL]

Mina första erfarenheter var spikplatta, tror det fanns någon svensk nybörjarbok tidigt 70-tal där alla konstruktioner gjordes på spikplatta och små sockerbitar.
Första lödda grejjen gjord i 7an på FVA som det hette på den tiden, på skolan hade vi en elektronikintresserad fysiklärare som körde elektronik som FVA.
Det blev en sk spionsändare, baserad på 1 transistor, sände naturligtvis på FM-nätet, fick plats i en tändsticksask med ett litet batteri, och kristallmikrofon (öronmussla egentligen).
Vi tillverkade egna veroboardliknande kort till denna, ritade med en speciell tusch-penna (tjockt trögflytande bläck) etsade med någon etsvätska jag inte kommer ihåg namnet på längre.
Har för mig att det var ett gult pulver som blandades ut i vatten.

[Nerre]

Det var väl de gamla Elektronik för alla som började med spikplatta?

Farsan och jag läste böckerna parallellt under ett par år och jag tror han köpte breadboard ganska tidigt. Vi slutade dock bygga alla grejer innan vi kom till bok 3. Labbaggregatet tror jag man bygger i bok 2? Det har han fortfarande kvar.


Vi hade en sån där lila penna, men ganska snabbt gick vi över till fotoresist och ritfilm, främst med gnuggisar på ritfilmen. Exponerade med ett gammal ansiktssolarium från 70-talet.

Han byggde etstank, med bubbling, av plexiglas för att få järnkloriden att bita bättre. Därför har jag för mig verkstan hade tryckluft draget till pentryt (det var på diskbänken där vi slabbade med etsandet). Vi körde i alla fall inte med nån luftpump i och med att vi hade tillgång till tryckluften, men möjligen drog vi en lång slang.

Sen hjälpte han en bekant att bygga ett styrsystem till värmepumpen (bekanten jobbade som kylmontör och hade i princip redan byggt pumpen, men behövde hjälp med att få automatisk avfrostning), och byggde en digital logg till segelbåten, och ett startur för kappseglingar.

[ConnyK]

Det var lite annorlunda inköpsställe, vet att jag köpte järnklorid på apoteket.
Syror var bara att handla på färghandeln.
Kommer ihåg att jag övergick till att etsa med Salpetersyra som var väldigt effektiv och blev en otäck gulaktig rök.
Fick se sedan att röken från etsningen på köksborden hade gjort diskbänken mörk, vart "lite" poleringsarbete att få den att se normal ut.
Såna små detaljer hur hälsosam röken var i lägenhetsettan var inget man häktade upp sig på den tiden, skulle aldrig utsätta mig för sånt idag.

[Teknikern]

Dom nitrösa gaserna som salpetersyra lämnar ifrån sig är inget man ska stå i närheten av, eftersom jag renoverar mycket grejer så har jag salpetersyra som betbad till vissa saker. Ska det betas så måste det blåsa den dan och åt rätt håll för utomhus är enda stället jag är på när jag betar med den soppan. Numera får man ju inte köpa salpetersyra alls som privatperson och måste som firma ha licens men har man en gång fått licens så får man fortfarande köpa även om firman inte finns kvar längre men man får bereda sig på att man måste uppge var det ska användas och vad det ska användas till eftersom det kan användas till sprängämnestillverkning.

[TomasL]

Det var väl saltsyra och väteperoxid som avgav gulaktiga klorhaltiga gaser.

Salpetersyra innehåller inget klor, så det kan nog inte bli gulaktiga gaser av den.

[Teknikern]

Så här står det på wikipedia, "Koncentrerad salpetersyra ryker vid rumstemperatur då nitrösa gaser (kväveoxider), i synnerhet NO2, avgår. Dessa ångor kan vara gul- eller rödaktiga, och är synnerligen irriterande, då de är giftiga och löser sig i fukt till att bilda små droppar av salpetersyra."

Betar jag metall med syran så blir det ett rödbrunt moln. Salpetersyra är inget kul alls att handskas med men tyvärr nödvändigt att ha i arsenalen.

[4kTRB]

Bokplast använde jag ibland. Klistrade på och ritade med en tuschpenna och skar bort med en skalpell.
Sedan var det bara att etsa.