Vilket förträffligt tillfälle att klämma in en infodump om datalagring på skivor
rogerk8 skrev:Lite flummigt funderar jag då på om det inte får plats större minnesmängd längst ut än längst in (i samma skivsektor)?
Alla skivor kan rymma mer information på de yttre än på de inre spåren.
T.ex. blir det lite bättre ljud i början på en vinylskiva jämfört med på slutet. Om man spelar 70-talets gamla vinylskivor med äkta fyrkanalljud (CD-4) med bärvågor modulerade med fram-back-skillnadsinformationen så är risken för dålig läsning av bärvågorna större längre in än i början på skivan.
Vanliga disketter som är formatterade med t.ex. en PC har samma datamängd per spår. Det gör att risken för läs/skrivfel är störst längst in. Därför har man första spåret längst ut och ofta filsystemformat där "det viktigaste" börjar på spår 0.
Disketter formatterade med t.ex. Commodores 1541 (diskdriven till t.ex. C64) (eller även de flesta andra 8-bit-diskdrives från Commodore, förutom 3,5"-driven 1581 tror jag) eller DD-disketter för Macintosh ("800k") kör olika datamängd på olika spår. I Mac-fallet körs motorn rent fysiskt i olika hastighet på olika spår. Commodore 1541 är lite fiffigare och byter klockfrekvens på elektroniken. I båda fallen är det bara ett par fasta steg som hastigheten kan varieras med, vilket gör att man får grupper om kanske något halvdussin spår där första spåret i gruppen har bäst datasäkerhet och sista spåret i gruppen har sämst datasäkerhet. Det här gör också att det inte är någon speciell poäng med att ha "viktigaste datan" i början på disketten. För att snabba upp processen att först läsa i katalogen var en fil ligger och sen läsa själva filen så ligger katalogen och listan över lediga block i mitten (spår 18 av 35 möjliga) på 1541. (Jag vet inte hur Mac gör).
Sidospår: Commodores 1541 (och dess släktingar såsom t.ex. 4040) är konstruerade på så tidig stenålder att 5,25"-disketterna bara var specade för 35 spår. Ganska tidigt ändrades specen till 40 spår och hålet för läshuvudet blev fysiskt större på disketterna. 1541's mekanik kan flytta läshuvudet över hela 40-spår-utrymmet, men det finns ingen helt lämpligt valbar klockfrekvens som ger god datasäkerhet på spår 36-40. Med hygglig kvalitet på disketterna så kan man ändå med egna hack använda dessa spår, men de används inte av standardmjukvaran i diskdriven. Lite synd, lite mer detaljer i elektroniken för en till (lägre) klockfrekvens och smärre ändring i mjukvaran hade gett 14% mer utrymme per diskett. På den tiden hade det varit värt mycket, ca 195 istället för ca 170k/diskett.
Alla moderna hårddiskar lär väl ha olika datahastighet på olika spår. Gamla hårddiskar med MFM-interface hade samma datahastighet. De första hårddiskarna med mycket enkel elektronik behövde hjälp från kontrollern för att hålla reda på vilka spår som behövde "diskanthöjning" vid skrivning, därav att man behöver ange "write precomp" (spårnummer) när man talar om för en MFM-kontroller vad den anslutna disken har för data.
Både gamla diskettkontrollers och gamla hårddiskkontrollers kunde skriva enskilda block/sektorer separat. Orsaken var att ett helt spår (en sida) rymmer drygt 5k på en diskett och än mer på en hårddisk, och det var ju rätt mycket data med dåtida mått. T.ex. har kontrollern i C= 1541 bara 2k RAM. Det här gör att det måste finnas synkmönster och mellanrum mellan varje sektor, och det äter upp en hel del utrymme. Om man skippar detta och bara har ett "mellanrum" per spår så kan man klämma in mer data. Amiga gör så om jag inte minns fel, och får därför in 11 sektorer om 512 bytes per spår, istället för de 9 PC får in. (PC går om jag inte minns fel att mixtra om att få in 10 sektorer med nåt rätt enkelt hack, fdread och fdformat tror jag programmen hette, men det var "ostandard")