- vilken pinne
- vilken strömstyrka
- avstånd till godset
- vinkel till godset
- hastighet
..Sen sak man lyckas hålla dessa konstanta medans man svetsar, speciellt avståndet till godset eftersom pinnen förbrukas efter hand.
..Sen ska man lyckas tända utan att fastna och ändå hålla "lågan" igång.
Och har man ingen som kan tala om vad man gör för fel är det svårt att veta vilken parameter som inte stämde. När jag lärde mej var det ju en lärare som sa vilken pinne, ställde in svetsen och visade.
Det är inte enormt svårt, men det tar ett tag att få in tekniken, så öva öva öva.
MIG/MAG är mycket enklare, bara en inställning - ström (ok, gasmängd också men det är ganska trivialt) och sen svetsa, blir det hål - sänk, blir det kattskit - höj..
Anekdot: När vi skulle lära oss pinnsvets i plugget satt jag och en klasskompis i båsen brevid varann och det gick skitkasst, man skulle svetsa ihop två stycken vinkeljärn lagda mot varann och sen få till en godkänd svets hos läraren.. Det gick som sagt kasst och vi tyckte det var trist så vi fick för oss att istället börja bygga nåt av alla förbrukade ihopsvetsade L-profiler (typ 15-20cm långa, 5-7mm gods eller nåt) , det fanns MASSOR av dessa, typ hundratals då fler än vi hade misslyckats många gånger, så vi byggde ihop en "gubbe" i nästan naturlig storlek med dessa som vi svetsade ihop.
Lustigt nog när vi hade förbrukat ett antal timmar på detta gick våra övningar mycket lättare pga all träning, och vi blev godkända. "gubben" lämnade vi ståendes brevid/bakom svetsbåsen.
Sen fick jag flera år senare höra från en annan elev i en årskurs under oss att dom hade haft ett helvete att bära ut "gubben" i metallcontainern sen när nån lärare upptäckte att den stod där
