Kondensatorns strömledande förmåga?

[jesse]

fast nu börjar diskussionen bli lite väl teoretisk. enskilda elektroner - om det nu finns något sådant, förflyttar sig väldigt långsamt i en ledare... det är ju en serieeffekt där de påverkar varandra med energifält utan att någonsin få fysisk kontakt med varandra... Enda skillnaden i en kondensator jämfört med en elektrisk ledare är att avståndet är längre mellan elektronerna.

Strömmen in och ut ur kondensatorn är ju exakt densamma....

Hade det varit så att det var tomt med elektroner på ena sidan och man sedan börjar fylla på allt eftersom kondensatorn laddas, så hade det ju faktiskt inte gått någon ström ut på andra sidan. Men det är ungefär lika mycket elektroner oavsett laddning, totalt sett.

SÅ strömmen går faktiskt igenom kondensatorn även om enskilda elektroner inte gör det.

[Mindmapper]

Hur kan den ta upp laddning om samma mängd elektroner som kommer in också går ut på andra sidan?
Ska inte potentialbegreppet in i det här sammanhanget också?

[HUGGBÄVERN]

Kondensatorn leder ström, där vi med ström inte tar i beaktande att vi målat liten kludd färg på enskilda elektroner och kollar om de slinker över från ena till andra sidan till den andra. I kretsteorin bryr man sig just inte så mycket om sådant utan betraktar det som en ström som att det faktiskt flyter en ström genom kondensatorn.
Betänk att när vi betraktar elektr(on)iska kretsar förutsätter vi att ström flyter från PLUS till MINUS och accepterar att det är så, men elektronströmmen, vilken är skild från "ström-strömmen" flyter från MINUS till PLUS.

[rikkitikkitavi]

ström är alltså egentligen ett teoretiskt begrepp som beskriver elekttonflödet storlek?

och kan relateras till potential skillnaden och motsåndet i kretsen. alltså.herr ohm, farady et al. måste varit ena jävelar på abstrakt tänkade som kunde.formulera sambandwn uitfrån lite halvtaskiga obsevationer med hemmabygga instrument.

respect!

[HUGGBÄVERN]

Elektronflödet är iofs ointressant.
Gubbsen du hänvisar till var säkert mycket duktiga matematiker som kunde vektoranalysen utan och innan.

[rikkitikkitavi]

fanns vektoranalysen på den tiden det begav sig? newton o de redan döda fransmännen uppfann väl diff o integralkalkylen tidigare?

[HUGGBÄVERN]

Gubbsen på 1800-talet hade vektoranalysen för att sätta upp lagar som bestämmer hur elektriska och magnetiska fält fungerar. faradyas bur bygger ju på vektoranlysens alla rROT, GRAD och DIFF, jämte läskiga dubbel och trippelintegraler.

[HUGGBÄVERN]

Tänker givetvis på Maxwells ekvationer som ligger till grund för elläran (elektromagnetisk fältteori). En tanke är att elektroner i rörelse skapar elektromagnetiska fält som rör sig med ljusets hastighet. När elektroner dräller iväg i ett medium, rör de sig ganska långsamt men fältet de skapar rör sig, som sagt, med ljushastigheten och får elektroner längre bort att "hoppa på tåget" och börja röra sig de med. Det är ju så elektronerna på ömse sidor om kondensatorn vet att de ska röra på sig.

[kimmen]

Hur kan den ta upp laddning om samma mängd elektroner som kommer in också går ut på andra sidan?
Ska inte potentialbegreppet in i det här sammanhanget också?

Nettoladdningen i kondensatorn är i princip oförändrad eftersom samma mängd går ut som in. Det som händer är att man tar bort laddningar från ena plattan och tillför lika många till den andra, dvs att det blir en obalans. Det är snarare att kondensatorn tar upp en laddningsobalans än nettoladdning.

[xxargs]

man kan likna det vid en vattenfylld vattentank med en gummimebram i mitten som delar av det i två halvor - ju högre tryck så spänns mebranet ut mer, men vattnet (elektronerna) som trycks in i ena ändan kommer inte att blanda sig med vattnet som trycks ut i andra ändan och totala mängden vatten/elektroner i tanken kommer vara samma oavsett. Energin som lagras är inte i vattnet/elektronerna utan hur mycket gummimebranet är utspänd och på samma sätt så lagras energin (viljan att trycka tillbaka elektronerna igen) i elektrostatiska fältet i kondensatorn.

[Argtomte]

likväl släpper den igenom ström en kort stund när den ansluts till en likspänning. Det må kallas övlerlagrad växelspänning, men strömmen går där och den är verklig.

Strömmen som går in i kondensatorn är ju proportionell mot ändringen i potential över kondensatorn. När man kopplar in något som tidigare var oanslutet, till en likspänning, så får man ju en transient över kondensatorn, och då har man inte likspänning egentligen. En teoretisk kondensator som *alltid* har varit ansluten till samma likspänningskälla kommer aldrig att dra någon ström (om den är ideal).

[jesse]

>En teoretisk kondensator...

DU har rätt, rent teoretiskt. Men mitt svar var praktiskt. Det finns folk som tror att de inte riskerar att någon ström ska gå igenom en kondensator eftersom det är "likström" och kondensatorn spärrar likström, och sedan är de förvånade att de fått en stöt eller bränt sina transistorer. Så i praktiken är det viktigt att känna till.

Jag skrev det tidigare inlägget mest för att inte någon nybörjare ska tro att det aldrig går ström igenom kondensatorn bara för att man använder sig av en likströmskälla.