LOPT trafo någon ?
Öka inspänningen så kan du öka den längden, för jag fick lite drygt 4 cm när det begav sig. Synd att du inte kan mäta utgången från den för då kan du se om du ligger inom trafons maximala utspänning som den kan hantera. Överskrider du så blir det överslag i den vilket kortsluter sekundärlindningarna så det blir en ljusbåge i den i stället, alternativt förstör likriktardioderna.
Nja 50-talet är nog lite väl optimistiskt skulle jag vilja påstå. Men några kV över dess högsta utspänning klarar dom säkert. Men en som har säg 35kV som max klarar med stor sannolikhet inte av 50kV ut utan ett internt överslag plus att likriktardioden inte heller klarar sådana spänningar. Kommer ihåg att jag fick överslag i en som i normala fall ger 25kV ut redan vid 32kV, men det skiljer säkert en del mellan typ och typ. Men om du kan få tag på en öppen typ som inte är ingjuten så kan du kanske få lite högre spänningar eftersom du kan koppla bort dioden som den kan ha.
Det viktiga som jag har märkt är att ha en bra drivkrets, man kan pumpa ut bra med kräm om man har en fungerande drivkrets, så man kan ändra frekvensen mm. Lyckades dra gulvita cm-långa plasmaarcs med min trafo innan jag stekte en av mosfetarna i drivsteget,
Orkade inte byta den så det ligger på is, Viktigt med pheta drivtrissor med. Kunde med lätthet smälta motståndsben med plasman:) blixtrade som ett tomtebloss när metallen smällte. Men det är ju som sagt bara värt att leka med stora trafos från stora tv-apparater. Dom små är långt ifrån lika roliga.
Orkade inte byta den så det ligger på is, Viktigt med pheta drivtrissor med. Kunde med lätthet smälta motståndsben med plasman:) blixtrade som ett tomtebloss när metallen smällte. Men det är ju som sagt bara värt att leka med stora trafos från stora tv-apparater. Dom små är långt ifrån lika roliga.
Dessa svarta varianterna innehåller ju en diod eller flera, så utspänningarna är alltid DC från dessa. Vill man ha någonting ordentligt annat leka med så är nog egna hem tillverkade att föredra.
Jag gjorde en väldigt enkel flyback transformator en gång. Jag använde en rak ferritstav för dom var lättare att linda och så att den klarar av höga likspänningar utan att kärnan mättas. Så det blev till att sno AM-staven från min radio, använder ändå aldrig AM.
Sen lindade jag godtyckliga antalet varv på sekundären och beräknade antal för drivspolen och flyback spolen och kopplade sen detta till 2 stycken 2N3055 trissor, dom håller ju för en del. Jag brukade alltid koppla en liten neonlampa till sekundären för att se om spänningen var runt 100v eller så för då lös den. Detta var på natten så jag hade släckt ljuset för att se ett ev svagt ljus från lampan. Jag satte igång det hela och jäklar vad den lampan lös! Den lös upp hela rummet så jag utan problem hade kunnat läsa en tidning. Det var inte rött ljus från den utan mer vitt. Knappt 10 sek senare så slocknade den. Jag förstod inte varför den första sekunden men några sekunder senare när den vita pricken i ögat försvunnit så gjorde jag. Den lilla lampan var nu en hög av smält ljust glödande glas som hade gjort ett ordentligt brännmärke i bordet..
Denna gav alltså ifrån sig en hel del ström vid några 100v inte så värst hög spänning men detta berodde på att sekundärens varv inte var mer än runt 100 eller så. Detta var för runt en 8 - 9 år sedan så jag hade inte grejer att mäta upp spänningen från den. Men om man lindar sin egen sekundär med några 1000-tals varv eller så, så kan man nog få ut ordentligt med spänning och långa ljusbågar utan risk för överslag så länge som man isolerar väl mellan varje varv och att man har ordentliga kärnor.
Jag har lärt mig att för att få ut mesta av dessa så är det inte alltid det bästa att mata trissorna med en fast frekvens som man själv bestämmer. Fungera helt ok om man hittar just den rätta frekvensen men den fungerar bara optimalt vid en viss specifik belastning och ändras den får man ändra frekvensen. Det allra bästa är att göra schemat i form av en flyback variant där det enda som behövs är en extra spole som sköter på och av tillslagen för trissan istället. Det gör att transformatorn hela tiden arbetar vid transformatorns resonans frekvens vilket ökar effektiviteten och i oftast också utspänningen ganska så mycket.
Drivlindningen skall täcka så mycket av kärnan som möjligt för bästa resultat så att så mycket av energin som möjligt går in i kärnan och inte bara blir till värme i tråden istället. Använd tex tillplattad litztråd eller flera tunna trådar bredvid varandra så det ändå kan täcka hela kärnan även vid få varv.
Jag gjorde en väldigt enkel flyback transformator en gång. Jag använde en rak ferritstav för dom var lättare att linda och så att den klarar av höga likspänningar utan att kärnan mättas. Så det blev till att sno AM-staven från min radio, använder ändå aldrig AM.
Sen lindade jag godtyckliga antalet varv på sekundären och beräknade antal för drivspolen och flyback spolen och kopplade sen detta till 2 stycken 2N3055 trissor, dom håller ju för en del. Jag brukade alltid koppla en liten neonlampa till sekundären för att se om spänningen var runt 100v eller så för då lös den. Detta var på natten så jag hade släckt ljuset för att se ett ev svagt ljus från lampan. Jag satte igång det hela och jäklar vad den lampan lös! Den lös upp hela rummet så jag utan problem hade kunnat läsa en tidning. Det var inte rött ljus från den utan mer vitt. Knappt 10 sek senare så slocknade den. Jag förstod inte varför den första sekunden men några sekunder senare när den vita pricken i ögat försvunnit så gjorde jag. Den lilla lampan var nu en hög av smält ljust glödande glas som hade gjort ett ordentligt brännmärke i bordet..Denna gav alltså ifrån sig en hel del ström vid några 100v inte så värst hög spänning men detta berodde på att sekundärens varv inte var mer än runt 100 eller så. Detta var för runt en 8 - 9 år sedan så jag hade inte grejer att mäta upp spänningen från den. Men om man lindar sin egen sekundär med några 1000-tals varv eller så, så kan man nog få ut ordentligt med spänning och långa ljusbågar utan risk för överslag så länge som man isolerar väl mellan varje varv och att man har ordentliga kärnor.
Jag har lärt mig att för att få ut mesta av dessa så är det inte alltid det bästa att mata trissorna med en fast frekvens som man själv bestämmer. Fungera helt ok om man hittar just den rätta frekvensen men den fungerar bara optimalt vid en viss specifik belastning och ändras den får man ändra frekvensen. Det allra bästa är att göra schemat i form av en flyback variant där det enda som behövs är en extra spole som sköter på och av tillslagen för trissan istället. Det gör att transformatorn hela tiden arbetar vid transformatorns resonans frekvens vilket ökar effektiviteten och i oftast också utspänningen ganska så mycket.
Drivlindningen skall täcka så mycket av kärnan som möjligt för bästa resultat så att så mycket av energin som möjligt går in i kärnan och inte bara blir till värme i tråden istället. Använd tex tillplattad litztråd eller flera tunna trådar bredvid varandra så det ändå kan täcka hela kärnan även vid få varv.
Nej den måste kanske inte men vill man ha ut så mycket som möjligt så är det rekommenderat. Jag märkte ialf en hyfsat stor skillnad på 2 trafos jag gjorde, där en hade några tunna trådar och en annan där jag täckte hela kärnan. Om detta gäller alla typer av trafos vet jag inte men det skadar säkert inte och det blev skillnad på dom jag gjorde.
