Slipa ferritkärnor

[rikkitikkitavi]

Jag har kommit över några riktigt feta ferritkärnor som använts.som högfrekvensdrosslar (antar jag) .

De har alltså ett luftgap (ca 1,5mm) och jag skulle vilja planslipa dessa så att luftgapet försvinner och det går att tillverka en transformator.med.hög magnetiseringsinduktans.

En ide var att limma fast våtslippapper på en glasskiva och sedan skrubba på. Ferriten är inte hårdare än slippappret, har kollat.

Frågan är om man kan komma ner i en sådan planhet att luftgapet <30-40um?

Ytorna behöver inte bli planparallella, bara jämna.

Alternativet är att tillverka egen ferritcement som jag lägger i luftgapet men det kommer ge stora förluster pga inhomogent flöde.

Jag är öppen för nya ideer annars.

[blueint]

Bild?

[gkar]

Jag har har slipat ferritplattor och, jo, det är rätt hårt och spricker lätt.
Låt det stå och slipa sig sakta mot någonting fint och plant länge så blir det nog bra.

Hålrummet kan du alltid fylla ut med någon bra ferritmassa. Undrar hur mycket det påverkar om spalten bara är 10-tal um?..
Massan borde gå att göra själv. Men det kommer antagligen inte att bli lika bra som om det var sintrad ferrit från början. Men det borde fungera bra eftersom det är ett tunt skikt.
Så mycket ferrit och så lite lim som möjligt i ferritmassan.

[blueint]

Kan man smälta ferritmaterialet?

[rikkitikkitavi]

Ah, har inga bilder, de ligger på mitt jobb. Det är ialla fall U100(101) kärnor (måtten i mm över skänkeln)
Så här ser de ut, fast ena benet är då nerslipat (och så har jag ingen aning om vilken ferrit det är men det spelar ingen roll, tänkte ändå inte ha så hög flödestäthet)
http://www.epcos.com/inf/80/db/fer_07/u_101_76_30.pdf

Ferriter tål höga temperaturer, de produceras genom att ferritpulver pressas och sintras vid ca 1400C. Problemet är termiska spänningar vid snabb uppvärmning utifrån, och vid 4-500C når de Curiepunkten och tappar sina magnetiska egenskaper. De flesta moderna ferriter når optimal arbetstemperatur( lägsta förluster) runt 7-90/100C.

Jag har tidigare slipat luftgap i centrumbenet i bla ETD kärnor så jag har lite hum om hur ferriter beter sig.

Var ju inne på att fylla hela luftgapet (1,5mm) med ferritpulver mixat med bindemedel, men även om jag försöker få max ferrit och min bindemedel är det ju volymsandelen som är viktig, det avgör hur stor del av luftgapets area som egentligen effektivt täcks av ferrit, och risken är att inhomogenitet gör att ferritpulvret i luftgapet mättas => tillbaka i ruta ett med ett luftgap. Hysteresförlusterna gör också att det kan bli varmt , flera hundra C och då sprängs gapet av att bindemedlet sönderdelas. Luftgap ger också oehörda läckfält som kan ge så stora virvelströmmar i lindningarna att de smälter !

Min tanke var att försöka slipa ner som sagt, men jag vet inte om det är realistiskt att med enkla verktyg nå planheten 3-40 um

Går det blir det kanske ett svetsinverterprojekt någon gång

Som exempel: En ETD49 kärna har utan luftgap en permeabilitet på 2000, i praktiken har de kärnor som säljs utan luftgap ca 10 um spalt och då får man ca 1500 i permeabilitet. Men U100 kärnor är större, så man kan tolerera ett större luftgap.
(kvoten mellan luftspalten och längden på flödet genom kärnan är ungefär densamma)

[blueint]

Tänkte man kunde smälta den genom induktion eller dielektriskt växlande fält. Givetvis med lite högre frekvenser då den är gjord för att tåla just det. Det borde räcka med att får den strax över glasningstemperaturen.

[Krille Krokodil]

Det du gör är ju i princip läppning och med den metoden rätt tillämpad kommer man ner under 1 um. På slutet ska man ha väldigt låg avverkningstakt, så kör med det finaste sandpappret du kan få tag i. Föremålet ska röra sig så varierat som möjligt, så kör i en 8:a som långsamt roterar eller liknande.

[rikkitikkitavi]

tack för tipsen! blueint, jag tror jag behöver en HF trafo för det ...