Både ja och nej.
Din tanke bygger på att dessa egenheter inte hanteras av systemet.
Men för att spalta upp hur jag menar att det kan fungera:
> Bilen måste ha en bit information, om den ska slå på ström till motorn.
· Denna information lagras så länge att den håller till nästa instans.
>> Bilens hastighet är därmed PWM'ad med exempelvis en cykel om 10µs.
· Dvs var 10µs slår den på, eller låter bli, ström till motorn.
< Bilen behöver således inte bära med sig sin egen PWM. Vilket förenklar kretsen för bilar väsentligt.
> Flukturerande spänning hålls på ett minimum då en bit är hög eller låg i sig.
· Beskrivande exempel: bit 1 är 14V som 1, 13 som låg, bit 2 är 11 som hög och 12 som låg.
< Spänning flukturerar ja. Inte på ett sådant sätt att det påverkar.
· Dels genom bitarnas uppbyggnad (se just ovan), dels genom deras lilla andel av tidscykeln som sådan.
> Det fulla referensvärdet, om vi kan kalla det så, är ex 15V och hålls med en liten cap; liten så det är större men ändå följer spänningsvärdet på platsen.
· Att jämföras med det bitvärde som kommer in. Dvs är biten för låg så kommer även referensvärdet vara för lågt. Relativt sett lika mycket för lågt. Dvs 15\12 är samma som 10\8.
> Bilen kan oxå använda bitar som säger bromsa, växla och slå på lyset.
>> Broms kan fungera aktivt, som en egen bit, eller passivt, som utebliven men förväntad bit. Dvs andra uteblivna Kör-biten slår på bromsen.
· Vilket inte är en helt dum konstruktion faktiskt. Körningen blir mjukare med denna lösning.
>> Att växla kan skickas via bilens identifierande IR-LED.
· Den kan oxå skickas direkt till växlarna, som då alla väntar på just den CarID'n och växlar med den som hittar den.
>><< Den filosofi som utgör grund för MCR gör att detta moment med förare som växlar utgår.
· Det är bilens position på banan, i förhållande till bilarna runtomkring som avgöra det.
· Föraren kan därmed koncentrera sig på att köra, och se bilen köra runt banan på ett fräckt vis.
>> Slå på och av ljuset... om detta är en gemensam order är det en enskild bit, oavsett antal bilar.
>> nota Bene <<
Det som styr valet av metod är inte vad som finns utan vad som är möjligt.
Möjligt att implementera hemma hos hr Johansson med ätteläggar.
> En alternativ metod vore att skicka en avräknad ström av bitar.
Typ:
15 ... 15 ... 15 ... 15 ... 15 ... 1's H/-/L ... 2's H/-/L ... 3's H/-/L ... ... 15 ... 15 ... ...
>> Dvs att en 15 reset alla mottagare. Som annars börjar räkna fram till sin plats i turordningen.
· Och där är Hög 12V och Låg 8V, en utebliven signal är 10V.
>> Svårigheten här bleve att göra räkningen.
· Månne en cap som håller reset tills dess tur...
> En annan variant vore att omvandla hela drivspänningen till ett bytevärde.
>> Genom att låta varje bils hastighets-PWM styra en bit, en switch, i ex en R-2R-stege skapas en spänning som sedan kan spaltas upp av bilen och tala om vad den ska göra.
>> Med R-2R kan man haka på hur många bitar, eg förarstationer, som helst.
<< Med viktade resistorer måste man hålla reda på att varje tillkommande förarstation får korrekt viktad resistor.
>> Drivspänningen hålls jämn genom att skilja ut hög/låg som fraktion av bit. Dvs inte så mycket 0/1 som exempelvis +2V/+1V.
· För att hålla spänningens fluktationer stabilare växlas värdena för Hög/Låg om vartannat.
· Märkligt nog blir Hög/Låg
... 8/4 ... 2/4 ... 2/1, inte ... 16/8 ... 2/4 ... 1/0, och ej ... 2/1 ... 1/0.
Kod: Markera allt
Hög 8 2 2
Låg 4 4 1 Värde U
Byte 0 0 0 9 13,5
0 0 1 10 14
0 1 0 7 12,5
0 1 1 8 13
1 0 0 13 15,5
1 0 1 14 16
1 1 0 11 14,5
1 1 1 12 15
>> Om vi utgår från tre bilar och 9V och att varje steg ovan är +½V så blir högsta spänningen (9+0.5×12=) 15V och den lägsta (9+0.5×9=)
< Denna variant är kanske allra enklast och mest effektiva?
>> Varje bil behöver då bara ex en dubbel voltkomparator för att se om just dess värde finns.
· Ett värde som finns om den i förarstationen liggande PWM'n har ett att skicka.
< Återigen klarar sig komparationen genom att den punkt bilen mäter flukturerar lika som värdena som ska mätas.
