Huvudprincipen är att man laddar en komponent med elektrisk energi och därefter urladdar den med en annan spänning eller strömkarakterisitik. Tänk som två hinkar med vatten där en skopa kan användas för att flytta vatten från en låg nivå till en högre.
Eftersom förluster uppkommer främst vid strömändring över tiden (di/dt) och kapacitanser är spänningströga som varierar strömmen för att kompensera i motsats till induktanser (spolar) som är strömtröga och varierar spänningen för att kompensera så ger induktanser minst förluster som mellanlagringselement.
Sedan släpper man på ström genom induktansen, stänger och låter den ladda ur till sekundärsidan. Genom att reglera hur länge påslaget sker och hur ofta kan man styra processen. Man kan konstruera detta med kapacitanser, induktanser, resistanser och transistorer vilket är omständigt och ger dålig reglering. Eller så kan man använda en färdig regulator såsom t.ex Nationals
Simple switcher serien. Det finns två typer av regulatorer. De med inbyggd FET-switch och de som är avsedda att styra en större sådan utanför kretsen.
Effektkapaciteten beror främst på switch-halvledare (bipolär/FET transistor) samt spole eller transformator och dioder samt kapacitans på sekundärsidan. Observera att switch-halvledaren måste vara snabb och ha låg resistans vid tillslag. Likriktardioderna måste också vara snabba.
Ett
exempel på
styrkrets är
TSM101 (SO-8, TSM101CD) med ELFA artikelnummer 73-796-55.
(om något är fel finns det säkert någon som kan korrigera
)
