Svärmor hotade med blomvattning. Så jag byggde ihop en automatisk blomvattnare av lite skräp jag hade liggandes hemma. Två stycken mässingsbläck sitter i kruka och är kopplade till en AVR butterfly. Den mäter av ressistansen mellan bläcken och då den har sjunkit till ett visst värde (uppskattat) så startar den en spolarvätskepump från en gammal nissan som sedan vattnar blomman tills rätt motstånd mellan bläcken uppstår igen.
Ta något annat än mässing! Mässing innehåller koppar vilket är dödligt giftigt för växter. Man tar ihjäl träd genom att vattna dem med kopparvitriol eller slå in kopparspik i dem.
timeout på pumpen vore bra, vet ju inte hur stor tank du har men man vill nog inte att allt pumpas ut på golvet...
Du får ta reda på hur lång tid de normalt tar att nå önskat värde i krukan lägga till ett par sekunder och programmera så att pumpen inte får gå längre än så i taget. Gör det det så måste man manuellt återställa det hela.
Jag menar att du har sett till att pumpen stannar om något går snett. Det kan tex finnas en bugg i ditt program, av någon anledning kanske gränsen du satt aldrig uppnås, drivningen av micron kanske strular så att den inte beter sig som tänkt, kablar hoppar loss osv osv. Vattenskador kan bli ganska kostsamma.
På kaffemaskiner jag jobbar med så kan dessa inte ta in mer vatten än 30 sekunder i taget, tar de längre tid att fylla upp tanken så säger den ifrån. Behöver den fylla på flera gånger mellan man tagit koppar så säger den ventil läcker och slår också ifrån. Utöver detta så har den även läcksensorer ifrom av elektroder (i rostfritt)...
Även nivåsensorn för vattnet i tanken är en elektrod i rostfritt.
Kolelektroder har jag plockat från gamla batterier. Jag tror det finns en stav av kol i mitten på vanliga alkaliska batterier. Synd att slakta motorer, menar jag...