skulle vilja ha lite hjälp med vad det är för storlek på en kondring, lyckades bränna den så skulle behöva byta ut den men är lite osäker på vilken jag skall köpa, hoppas det finns på ELFA.
Jag undrar ju hur man lyckas bränna en konding utan att resten av kretsen pajar? Med lödkolven?
Normalt är det ju så att en trasig konding är något som så att säga är "första felet" och som sen ofta ger följdfel (i alla fall om det blir kortis). Avbrott i en konding är rätt sällsynt (då handlar det väl snarare om att den åldras så kapacitansen minskar).
Med det vill jag alltså få fram att det är nog inte så sannolikt att det hjälper att bara byta kondingen om den är synbart trasig.
Jo att den har pajjat är "mild" överspänning, dock verkar det som att resterande komponenter har överlevt, det vet jag iofs inte förren jag har lött på kondringen som utbyte.
Inte säkert men sannolikheten finns där absolut, denna kan ju tex ha varit vara en ingångs konding och således kvittar det om den havererat såvida det inte skapat spikar och att det inte finns någon regulator som tagit hand om ev sådana.
Att konstruktören väljer en tantalkondensator ... är det främst för att den är fysiskt mindre?
Vid reparationer så kan det ju vara intressant att testa med en vanlig elektrolytkondensator (något som man kanske har i lager) bara för att se om det funkar igen.
Ja tantalkondingar väljer man inte i onödan. Dom har sina nackdelar som pris och känslighet. Sen släpar dom på ett rykte om att brinna lite då och då, vilket var vanligare förr (typ 20 år sen). I denna applikation verkar det ju finnas plats, så kanske vikten + låg ESR var avgörande?