Har man så mycket insikt att man kan ta av locket och mäta spänning, så behövs kanske inte någon effektmätning alls för att få ett hyfsat riktvärde. Om du skulle missa några procent har inte så stor betydelse för ljud, vi hör ju logaritmiskt.
* Mät drivspänningen +Vcc till - Vcc och multiplicera med 0,7 för en ostabbad nätdel (vanligast). När du mäter drivspänningen olastad så är det toppvärdet från likriktaren. När den lastas sjunker den till runt effektivvärdet, men hinner ta igen sig lite mellan basdunkarna. Därför är 0,7 ett lite pessimistiskt värde.
* P = U^2/8*Z om man räknar med växelspänningen pp-värde.
där U = drivspänning och Z den tänkta högtalarimpedansen.
Ex. Om olsatd drivspänning +Vcc till -Vcc är 100 V och Z = 4 ohm, så blir uteffekten P = 70*70/(8*4) = ca 153 W.
Tänk på att effekten ändras kvadratiskt mot drivspänningen. Men du hör ingen större skillnad mellan 150 W och 300 W, du kan märka den vid en omkoppling till dubblering eller halvering.
Mäta ut-effekten på förstärkare.
Re: Mäta ut-effekten på förstärkare.
Tillräckligt effekttåligt resistivt effektmotstånd - ja, högtalare, nja - så länge konen rör sig i den magnetiskt linjära delen så är det hyffsat linjärt, är den närmare ändlägena, nej, men då bruka det också höras.
Nästa steg att prova är att testa med två lika starka toner samtidigt (fixas enkelt av ljudkort och en ljudediteringsmjukvara som kan skapa toner) med säg några hundra Hz ifrån varandra - när det börja arbeta olinjärt så får man intermodulationsprodukter som en pik under och över dom två starkaste tonerna med samma frekvensavstånd som mella dom två starka mittre frekvenserna.
Kan man lyssna på signalen och det börja arbeta olinjärt så låter det snabbt oehört illa, liknande sprucken högtalare - örat är mycket känsligt för detta och det låter anskrämligt även om intermodulationsprodukterna ligger under 60 -70 dB av huvutonernas nivå och ofta innan det syns på en FFT-analys eller att man ser att kurvan börja klippas i topparna..
Detta är väldigt vanlig metod för att testa linjeraritet på RF-steg då tredje och femte överton vid en-tonsmätningar kan vara långt utanför förstärkares och utgångars filterfrekvensområden, dvs. mäter man på en UMTS-slusteg vid 2 GHz så är första udda övertonen på över 6 GHz...
Nästa steg att prova är att testa med två lika starka toner samtidigt (fixas enkelt av ljudkort och en ljudediteringsmjukvara som kan skapa toner) med säg några hundra Hz ifrån varandra - när det börja arbeta olinjärt så får man intermodulationsprodukter som en pik under och över dom två starkaste tonerna med samma frekvensavstånd som mella dom två starka mittre frekvenserna.
Kan man lyssna på signalen och det börja arbeta olinjärt så låter det snabbt oehört illa, liknande sprucken högtalare - örat är mycket känsligt för detta och det låter anskrämligt även om intermodulationsprodukterna ligger under 60 -70 dB av huvutonernas nivå och ofta innan det syns på en FFT-analys eller att man ser att kurvan börja klippas i topparna..
Detta är väldigt vanlig metod för att testa linjeraritet på RF-steg då tredje och femte överton vid en-tonsmätningar kan vara långt utanför förstärkares och utgångars filterfrekvensområden, dvs. mäter man på en UMTS-slusteg vid 2 GHz så är första udda övertonen på över 6 GHz...
Re: Mäta ut-effekten på förstärkare.
Jag gjorde ett sådant en gång jag höll på med orkesterförstärkare. Det var två st 8 ohm som kunde parallellkopplas till 4 ohm eller seriekopplas till 16 ohm. Den såg ungefär ut så här.
Den kunde även användas som korvgrill med en 500W lab förstärkare.
Den kunde även användas som korvgrill med en 500W lab förstärkare.
Du har inte behörighet att öppna de filer som bifogats till detta inlägg.
