Söker vätska/pasta för oxiderade kontakter.

[cosmox]

Hej på er!

Jag fick en förfrågan idag om det går att göra något, mer eller mindre permanent,
åt oxiderade kontakter.Kontakterna befinner sig i ganska tuffa industri miljöer.

Jag vet inte exakt vilken typ av kontakt det rör sig om ännu förutom att de inte
är guldpläterade och att de har fyra eller åtta stift. Detta har ställt till stora problem
för företaget som säljer givarna varpå dessa kontakter sitter. Givarna sitter i
fasta installationer men med jämna mellanrum kan man behöva avlägsna kontakten
för att göra en kalibrering.

Mina frågor är:
1 Kan man, efter att man avlägsnat oxiden från en kontakt, skydda den för framtiden på något vis?

2 Finns det tex någon kemikalie/pasta man kan injicera i kontakten så att det bildas ett skyddande lager?
Jag förstår att man måste veta vilken typ av metall som används i kontaktblecken för detta.
Jag ska försöka ta reda på det.

3 Jag lurade ett tag på om man kunde spruta i lite lödpasta i honorna. Lagom så det inte blir kortis.
Vad tror ni om det?

4 Går det att guldplätera kontakter i efterhand? Är det svårt? Vinner man något på det?

Alla förslag bra/dåliga är välkomna!

/Hampus

[blueint]

Olika metaller i pläteringen av hon och han kontakt kan ställa till det.

[cosmox]

På vilket vis då?

[Super7]

Jag har tyvärr inte det riktiga svaren men tanken gick direkt till bilar och deras kontakter.
Dom är väl oftast fyllda med nått klet? vaselin eller polfett till batteripoler?

[cosmox]

Intressant, vet du någon återförsäljare av detta?

[Oblivion]

Televerket hade metervis med dokument om detta problemet, jag vet att de körde mycket ädelmetaller såsom silver och platina i sina reläer som satt ute på stationerna, ibland kom det direktiv om att byta vissa relätungor mot andra legeringar som som visat sig hålla bättre

Vad de hade för knep för att hålla oxidation borta ifrån oädla kontakter vet jag faktiskt inte, diesel används ibland vet jag eller kanske vaselin som tidigare skrivet.

[v-g]

Batteripolfett finns på Biltema och jag brukar använda det, jag hoppas att det är bra

[SeniorLemuren]

Jag jobbade på ett litet företag som tillverkade elektronikkort till styrsystem för marint bruk för många år sedan.

Eftersom det var höga krav på tillförlitlighet så pläterades kretskortskontakterna med guld.

Jag var inte direkt inblandad i den processen men det såg ut att vara en rätt så enkel procedur som inte krävde särskilt avancerad utrustning, jag tror inte ens att man använde el i processen.

Det blir ju en ganska ömtålig beläggning mot slitage eftersom guld är mjukt, men i dessa fall skulle ju kretskorten sitta på sin plats i åratal.

[bigmac]

På firman har vi ett klet som Ford har tagit fram som heter Motorcraft electrical Grease

http://fcsdchemicalsandlubricants.com/m ... ry=Greases

Ser ut som silikon men stelnar aldrig, sannolikt ngn form av vaselin

[erdes]

Man kan nog använda något smörjfettsaktigt eller vasselin för att hålla vatten (luftfuktighet) borta och hindra oxidation ganska länge. Om det är en del ström i kontakterna kanske det kan vara en idé att använda någon silikonfett eller något som inte brinner så bra, kan vara jobbigt om en gnista tänder eld på kontakten tänker jag... Men electrical grease låter ju som gjort för jobbet

Guldplättera går att göra själv men kan vara lite trixigt. Beror lite på vilken metall kontakterna består av. Det finns ganska fiffiga penpläteringsutrustningar som är typ som en stor filtpenna. Man kopplar sin metalldel och pennan till en spänningskälla, doppar penspetsen i en lösning av t.ex guld och sen duttar man med den på metalldelen och så är det klart. Finns lite på Conrad (sök på galvanoteknik). Tror inte de hade guld dock, Konrad Walström (konstnärsaffär) har dock guldlösning. Tänk vara på att förgyllningslösning är riktigt giftigt (guldcyanid...) samt att det också kostar som om det var guld... Duh...

En fara med guldplätering är att guld löser sig i vissa metaller t.ex koppar. Så om man guldpläterar en kopparbit så kommer långsamt kopparatomerna och guldatomerna vandra runt så guldskiktet kommer långsamt att bli en legering av koppar och guld. Detta gör att efter ett tag ändras guldskiktets egenskaper (månader/år). Man brukar ju ha 18k guld i smycken eftersom 24k (rent guld) är för mjukt, fast för elektriska kontakter är de tvärt om, man vill ha en mjuk yta som ger god kontakt. Dessutom om koppar kryper fram till ytan kan den oxidera och kontakten blir dålig. För att lösa detta problem får man ha ett barriärskikt av en annan metall mellan kopparn och guldet, vanligtvis nickel. Så ska man guldplättera koppar (och många andra metaller) bör man först förnickla den och sen förgylla. Blev en del kemi men så är man ju en galen kemist också... Dessutom är det ett lite festligt fenomen att metallatomer faktiskt kan vandra runt i en metall, lite emot vad man tror

Man måste ju inte förgylla dock, kan räcka ganska bra med förnickling. Nickel är rätt så motståndskraftigt mot oxidation jämfört med koppar eller silver. Kan ju vara en fördel att det finns det på Conrad och nickelklorid är inte tokgiftigt som guldlösningar...

Lödpasta tror jag inte på, den brukar härskna, och så leder den ganska dåligt.

[xxargs]

Silikon är inge bra i samband med elektronik och kontakter - silikonspray är totalförbjudet i samband med kontakter och brytare då de ger problem med isolerande beläggningar av kiseloxidmodell (läs bildas 'sten') när de bryts ned av tex gnistor vid omkoppling och nästan omöjliga att få bort igen.

---

Skall det vara säker på kontakt så får man titta på hur kontakter byggdes för militärbruk runt 70 - 80 - dvs. guldbelagt på precis allt - alternativt helvulkat/gastätt och vaselininpackat, inget annat hjälper i längden. alternativ som man har vid kraftkablar är självrensande konstruktionen med hög ström och spänning samt vassa eggar hela tiden svetsade tills sig nya kontaktpunkter eller med eggar skrapar nya spår var gång med gastät metall/metallkontakt vid kontaktpunkterna - kräver dock hög presstryck i kontaktstyckena och kontakten blir svårmatningsbart och trögt vid många stift.

TV-reparatörerna på 60 och 70-talet levde på att bland annat att smörja upp kanalomkopplare när de fortfarande var mekaniska och man fick garanterat göra det igen inom 1-2 År och oavsett vilken soppa man använde så blev det alltid nya okyddade spår just där kontakterna släpade och helheten blev glappt med tiden även om det var försilvrat

jag kommer ihåg på början av 1990-talet när man pratade med AMP om tex kortkontakter som man hade i PC och där kunde man beställa hur många matningar kontakten skulle tåla innan det gick hål i guldpläteringen och minsta antalet matningar i standardkontakter som fanns i lager var 8 matningar - dvs 8 i och urtagningar av kort i kontakten.

nickel under guld är bekymmersamt vid RF då nickel är magnetiskt och bottnar ren magnetiskt vid höga effekter vilket ger hög passiv intermodulation (dvs intermodulationsprodukterna ligger mindre än 160 dBc under relativt sändareffekterna av tex. 20 Watt per kanal som i GSM mm.)


Att snåla på kontakterna och dess ytbeläggning hör till dom dyraste 'besparingsåtgärdena' en företag kan göra och tom. driva det i konkurs i konsekvens just för att produkterna blir osäkra och otillförlitliga i drift och till slut är det ingen som vill köpa längre och garantiåtgärdena ute i fält väldigt kostsamma då det kan innebär att man måste byta hela kabelstammar med kontakter.

tyvärr så rimmar det illa med driftsäkerhet och kvartalekonomi med VD som sitter max 3 år på företaget vilket gör att konstnadsdrivande poster som just kontakter gärna prutas på då det snabbt ger resultat för stunden i ekonomers ögon och dessa herrar planerar att ha smitigt iväg/sålt företaget innan kvalitetsproblemen pga. billigare kontakter har hunnit ifatt företaget...

[erdes]

Det har du rätt i, silikon borde ju faktiskt ge kiseldioxidbeläggningar om man värmer det överdrivet, typ gnistor, och det händer ju ganska ofta i kontakter. Täcka kontaktytorna med kiseldioxid är ju ett rätt bra sätt att förstöra vilken kontakt som helst.

Nickel och höga frekvenser visste jag inte, men man lär sig ju något nytt varje dag RF-teknik är ju oftast lite konstig, saker som är enkla för låga frekvenser blir plötsligt omöjliga... Har fortfarande svårt att förstå att en 1 meter kabel kan kosta 3900$
http://www.pasternack.com/product-VNA-T ... 74804.html
Det var kanske lite off-topic Fast för lägre frekvenser är nickelplätering ganska bra.

[xxargs]

fasstabila nätverksanalysatorkablar som är fasstabila upp till 26 GHz _är_ dyra - har man jobbat med sådana instrument som hp8753 och se hur kalibreringen och fasen rör sig mer än önskat redan på 400 MHz - 2100 MHz bara för att man flyttar kabeln en kort bit så förstår man snart varför man vill ha fasstabila kablar...

Nu har väl 'mina' kablar inte kostat mer än 4 pappa styck men ändå

RF är en dyr sport helt klart...

[LaRdA]

Det jag har svårt att förstå att en AUDIO kabel kan kosta lika mycket och mer.....

[xxargs]

Just HiFi-kablar som är guldpläterade och i snygg förpackning och hög prislapp har nog väldigt lite med den faktiska mätmässiga kvaliten att göra....

Hade i HiFi-världen redan från början använt balanserade signalsystem och kontrollerade impedanser så hade man utgått redan från början ett bättre läge ljudmässigt...

nu är det så odefinierat med ingångs och utgångsimpedanser, obalanser mot nätjord och nätfaser, att byter man någonting alls i sladdväg i sitt HiFi-system så får man med största sannolik en märkbar förändring - om det blir bättre eller sämre är dock helt annan sak men folk är uppenbart beredda att betala väldigt mycket för en märkbar förändring oavsett sort och lik en likriktarbrygga i resonemang göra att även en negativ förändring till en positiv sådan då man inte för sitt ego och liv vill erkänna att den stora investeringen faktiskt gav sämre resultat än innan... ...och det nyttjar HiFi-tillbehörsbranchen fullt ut...