Kretskortslayout på 70-talet?

[limpan4all]

Jag gjorde några stora tejpade layouter (dubbelsidiga 220*235,35 kort med ca 1500 komponenthål i 4:1) sen så bytte jag till CAD för schema i mitten av 80talet (lämnade bort för layoutCADningen) samt egen layoutCAD i slutet av 80 talet.

ALDRIG att jag en skulle vilja gå tillbaka, det var ett satans skitgöra som tog äckligt mycket tid dessa kort kunde ta 6-8 veckor att tejpa.

Men metodiken för kretsplanering och kortflöden används fortfarande, och jag tror att den hårda skolningen att göra rätt från början var väldigt danande.
Det gick ju helt enkelt inte att göra fel eller att flytta det hela 2,54mm för att man behövde få in några ledare ytterligare.

Men det som är den verkligt stora styrkan men CAD miljön är den stenhårda kopplingen mellan schema och layout dvs nätlistan, samt att stycklistan och P&P kan genereras automatiskt baserat på valen av värde och layoutsymbol.

[Icecap]

Att ha tejpat mönsterkort på gammalt vis är lite som att börja µC-banan med ASM, man får en annan förståelse för det hela.

[psynoise]

Apropå sånthära, jag har sett någonstans ett riktigt gammalt bygge där man har änvänt 2 kretskort och sedan satt alla saker imellan dom..
Det kallas för något speciellt sätt att bygga elektronik på, men kommer inte ihåg vad.

------------------- Laminat
||Komponenter||
-------------------- Laminat


Undrar om det verkligen är prakitkst. Hehe.
Ang. CAD så måste det juh vart jobbigt att tänka ut hur man ska göra layouten på laminaten.. det blir juh som ja. ett slags 3dkort..

Har själv sätt detta mycket i lumpen hos gamla luftvärnsrobotar, var nog en vanlig teknik för kompakt design med hålmonterat.

[TomasL]

Några av korten i mina TEK-Skop (70-80 Talet) är multilayer, dock inte det vi vanligtvis menar med multilayer.
Det verkar som korten är screentryckta, ungefär som tjockfilmskretsar, och inte etsade.
Dock är de gjorda på vad som liknar vanlig FR4

[kimmen]

Det var en häftig NC-maskin på Tektronixfilmen, styrd av hålremsa Och sedan lite senare säger kommentatorn om monteringen av komponenterna att det kommer nog maskiner att göra i framtiden. Han hade helt rätt!

[AndersG]

Har en bekant som har en sådan i drift... Med hålremsa. En annan bekant har en där vi skrotat hålremsan och håller på och datoriserar den..

[sodjan]

Intressant tråd...

När vi började datorisera Ericssons fabrik i Norrköping ca 1982 blev jag "ADB-ansvarig". En PDP11/23+
och en PDP11/24 (senare ombyggd till 11/84) införskaffades. 24'an (senare 84'an) med max primärminne,
alltså 4 MB. Körde diverse postprocessering (alltså konvertering av CAD-data som hämtades ner
från Stockholm till CAM-data till monteringsmaskiner och testutrustning) samt olika kommuniktions
program för olika maskiner (alltid RS232 över current-loop). Disk var i början 3 x 20 MB RL02 (removable
disk) som efter ett tag kompleterades med 2 x 300 MB 8" winchester diskar. PDP'erna körde RSX11-M/plus.
Programmering i Macro (en assembler), Fortran och lite Pascal.

De maskiner som hade remsläsare för styrningen försågs med BTR ("Behind Tape Reader") kort. Detta
var 8085 baserade kort med ett RS232 interface samt en parr-interface som emulerade en remsläsare.
Så istället för att montrera en remsa i maskinen så valde man ett "program" (d.v.s en remsa som låg
som en fil) på PDP's som sedan kördes genom BTR kortet.

> Hur var prisutvecklingen för PDP-11?

Lite oklart hur du menar. Jag antar att det var som med all annan datorutveckling, de blev
kraftfullare och billigare med åren. Modell 24 och 84 hörde till de sista PDP modellerna med
bl.a 22 bitars adressbuss (alltså max 4 MB minne). Arkitekturen var dock fortfarande 16 bitars
så varje process hade 64 KB minne att röra sig i. Men å andra sidan kunde man göra väldigt
mycket i 64 KB på den tiden...

Hur som helst, i samband med att Compaq köpte upp Digital (DEC) så såldes PDP-11
verksamheten till ett Irländskt företag (Mentec) som under några år vidareutvecklade
arkitekturen och byggde egna en-korts PDP-datorer. Idag finns inget av detta kvar.

[Glenn]

Ritade mönstren i 2:1 på ett stort pappersark med blyerts och suddgummi. Undersidan med raka linjer och översidan med en "skakig" linje om det nu skulle vara någon sådan. Därefter transparant ritfilm över och gnugga följt av kurvtape.

Aha! Nu äntligen fattar jag

Jag fick för länge sedan en bunt med gamla elektroniktidningar, och då var det även med lite (mycket snyggt) handritade kretskortslayouter
i blyerts på millimeterpapper, jag funderade länge hur han hade fått över dom på kretskort, men nu inser jag ju att det bara var designen
som sedan gnuggades på ett transparent ark

Det fanns även med riktigt gamla kopior på papper där man såg att originalet hölls fast av fyra "klor" märkta "Xerox", troligen en väldigt
tidig kopiator.

Det följde även med en ritning på en frontpanel, också extremt snyggt och nogrant ritad på millimeterpapper. Jag gissar att den ritningen sedan lämnades till ett företag som fräste ut den, det var väl knappast CNC då

Tidningarna var från slutet av 70-talet och början av 80-talet.

[4kTRB]

Är det sånt som Robert Widlar sysslar med här:

Widlar låter som ett namn från Norge.

[psynoise]

R. Widlar är ju en riktig kändis, konstruerade den första integrerade operationsförstärkaren bland annat. Han har dock diskuterats en del innan på forumet, länk.

[anders_bzn]

Dessutom ser det väl ut som att han håller på at tejpa ihop layouten till en IC snarare än ett kretskort!

IC-Kretsar tejpades också för hand förr, fast då i en lite större skalfaktor.