Jag försöker sätta mig in i det område som till en början ter sig som riktigt avancerad svart magi, mer än den svart röken i de små svarta sakerna med många ben. Jag försöker lära mig radioteknik, signalöverföring och antennkonstruktion.
Mer frågor kommer, garanterat, men jag börjar med lite materialfrågor. Det är tidigt på morgonen, sonen är nyvaken och tjurig, så det blir kortfattat.
När man designar en antenn så gör man elementen något kortare än den beräknade (för ljushastigheten i vakum) våglängden (eller fraktionen av våglängden). Den vanligaste förklaringen jag sett är att hastigheten i ett fast material är lägre, och att det finns en hastighetskoefficient för olika material/ledare för att kunna räkna ut rätt korrektion. (ARRL Antenna Handbook förklarar det mer som att man vill uppnå resonans i det aktiva elementet, om jag förstod det hela rätt.)
När jag designar en "sleeve balun" som skall vara en kvartsvåg lång (koppar- eller aluminiumrör koaxialt kring antennsignalens koaxialkabel), skall jag göra denna korrektion även där? Spontant känns det som att det borde vara så, med tanke på att en "sleeve balun" som ansluts till koaxialkabelns skärm i slutet av kabeln, vid antennmatningen, kan användas som ena parten i en dipol.
(Hur en "sleeve balun" eller en balun av lite extra koax kan omvandla en obalanserad signal (signal mot jord) till en balanserad (signal mot -signal) har jag inte riktigt förstått än.)
Tillägg: I denna tråd skrev laban12 "Varför tillverka något själv man kan beställa för en hundralapp och då få intrimmat till önskad frekvens!! ... Jag lägger ner den ursprungliga iden med att tillverka själv!". För mig är svaret givet, och inte samma som för laban12. Om jag försöker tillverka något själv blir jag tvungen, eller kanske snarare blir motiverad, att lära mig varför man gör på det sätt man gör. Jag lär mig teorin bakom, får en bättre förståelse och kanske kan göra enklare felsökning eller justering till just mina förutsättningar på egen hand.
