Inget färdig finns än. Jag ska börja designa förstärkarmodulerna efter semestern.
Separata lindningar för alla kanaler lär ju bättra på stereoseparationen i transienter, eller? Men det kanske är marginellt. Alltså, man läser ju så mycket på nätet och speciellt audio-folk med begränsade elektronikkunskaper brukar kunna uttala sig om att det låter si och så utan vetenskapliga prov. En kille skrev att en zenerdiod lät så mycket bättre än nån annan spänningsreferens i hans reglerade nätdel... Då blir jag skeptisk, så det är därför det är intressant att ventilera konstruktionstankar här.
Det jag har läst i stora drag är att:
1. Separata trafos är bäst, separata lindningar är nästan lika bra, gemensamma lindningar är inte så bra. En transient på en kanal kan då komprimera den andra.
2. Dubbla likriktare (en per lindning) är klart bättre än att koppla ihop och köra en brygga (eller lindning med centertapp).
3. Reglerat låter bättre än oreglerat så länge man inte pressar nätdelen över gränsen, då låter oreglerat bättre.
4. Stor kondensatorbank är bra för basen, men kan försämra diskanten pga ökade induktanser i kondingarna. Många mindre kondingar är inte bättre för de har större induktans i förhållande till kapacitans, snarare är en stor kvalitetskonding bättre.
5. Problemet ovan kan lösas med en snubber.
Mina kommentarer:
1. Förstärkningen påverkas ju inte av matningspänningen, så det borde bara var ett problem vid drivning nära max?
2. No clue
3. Kan tänka mig att det blir tydligare när man kommer över knäet för vad en reglerad klarar i last.
4. Borde bara var impedansen (som ju innefattar induktansen) som har betydelse och den blir oftast mindre med många små.
5. Vet inte, men jag läste en matematiskt grundad artikel om hur en snubber före likriktaren dämpar ringning pga trafons induktans och kapacitans som bildar en svängningskrets när likriktaren slår ifrån (när spänningen går under glättningskondingarnas). I artikeln var svängningsfrekvensen runt 0,5MHz och kunde reduceras till en kort rundad puls mha rätt kalkylerad snubber.
VA, Watt och transformatorer
Re: VA, Watt och transformatorer
Håller med i dina kommentarer. Nätdelens styvhet och kapacitans gör dock stor skillnad när man kommer till klippning - och det kan vara tidigare än man tror på grund av musikens i förhållande till snitteffekten höga toppeffekt.
Jag skulle själv ha valt en 2x VA för två kanaler än separata x VA för två kanaler då de separata transformatorerna ger lägre matningsspänning till den mest belastade kanalen än den delade trafon skulle gjort i alla fall förutom då båda kanalerna är lika belastade. I det lika belastade fallet så blir de likvärdiga.
De problem som kan uppstå är snarare att olämpliga jordningsarrangemang gör att kanalerna påverkar varandra. Spelar en kanal så kommer signalen också ut svagare och distorderad ur en annan.
1. Nej precis. PSRR ligger på 100dB+ vid de frekvenser det rör sig om. Men om nätkabel isolerad med snigelslem ger bättre ljud så är det här ju en enorm skillnad
2. Dubbla likriktare ger dubbla diodförlusten (både effekt och spänningsfall) i nätdelen men låter dig styra bättre var de pulserande strömmarna mellan kondensatorer och likriktare går. Förutsatt att jordningsarrangemanget är lämpligt ur distortionssynpunkt så är detta dock inget som ska behövas.
3. Har man en förstärkare med dålig PSRR så borde en reglerad nätdel förbättra en hel del, men är PSRR bra så undertrycks vad som händer på matningsspänningen på samma sätt som tidigare.
4. Elektrolytkondensatorer har lägre induktanser än många väntar sig. Motsvarar inte mer än enstaka centimeter kabel. Många små elektrolyter parallellkopplade är bättre som du säger. Särskilt med plus och minus dragna med BREDA banor på var sin sida av dubbelsidigt kort får man mycket låg induktans.
5. Snubber över transformatorn (eller över dioderna vilket ger samma effekt) kan vara en bra idé. Det vill på att bli lite ringninar i nätdelen, särskilt om transformatorn har hög läckinduktans då diodernas frånslag blir mycket abrupt i det fallet. Jag har sett sådana ringningar på en NAD-förstärkare. Transformatorn på denna är av EI-typ med delad bobbin så den har ganska hög läckning.
Jag skulle själv ha valt en 2x VA för två kanaler än separata x VA för två kanaler då de separata transformatorerna ger lägre matningsspänning till den mest belastade kanalen än den delade trafon skulle gjort i alla fall förutom då båda kanalerna är lika belastade. I det lika belastade fallet så blir de likvärdiga.
De problem som kan uppstå är snarare att olämpliga jordningsarrangemang gör att kanalerna påverkar varandra. Spelar en kanal så kommer signalen också ut svagare och distorderad ur en annan.
1. Nej precis. PSRR ligger på 100dB+ vid de frekvenser det rör sig om. Men om nätkabel isolerad med snigelslem ger bättre ljud så är det här ju en enorm skillnad
2. Dubbla likriktare ger dubbla diodförlusten (både effekt och spänningsfall) i nätdelen men låter dig styra bättre var de pulserande strömmarna mellan kondensatorer och likriktare går. Förutsatt att jordningsarrangemanget är lämpligt ur distortionssynpunkt så är detta dock inget som ska behövas.
3. Har man en förstärkare med dålig PSRR så borde en reglerad nätdel förbättra en hel del, men är PSRR bra så undertrycks vad som händer på matningsspänningen på samma sätt som tidigare.
4. Elektrolytkondensatorer har lägre induktanser än många väntar sig. Motsvarar inte mer än enstaka centimeter kabel. Många små elektrolyter parallellkopplade är bättre som du säger. Särskilt med plus och minus dragna med BREDA banor på var sin sida av dubbelsidigt kort får man mycket låg induktans.
5. Snubber över transformatorn (eller över dioderna vilket ger samma effekt) kan vara en bra idé. Det vill på att bli lite ringninar i nätdelen, särskilt om transformatorn har hög läckinduktans då diodernas frånslag blir mycket abrupt i det fallet. Jag har sett sådana ringningar på en NAD-förstärkare. Transformatorn på denna är av EI-typ med delad bobbin så den har ganska hög läckning.
