


Man blir ju sugen på att bygga! men som många andra... chassit står ju för helhetsintrycket och man har inte en mekanisk verkstad hemma så

M-verkstan förmodar jag.mr.olle.norell skrev:Min verkstad:![]()
Nävars, jag är med i en verkstadsförening för studenter här i stan (Linköping)
Där finns det lite kul maskiner
Det har sina fördelar att vara student
Det lät ju rätt bra!psynoise skrev:Snyggaste sätter att slippa jordloopar tycker jag är att använda differentialförstärkare på ingången även för obalanseradekopplingar.
Det finns faktiskt färdiga sådana kretsar, INA111A more complex circuit could have been used, but that would require 3 opamps, and for the intended task would offer few real advantages.
Detta är ett alternativ som jag överväger!psynoise skrev:Det ända du egentligen behöver är en inverterare för den ena förstärkarmodulen, prova med enklast möjliga kanske, och se om det fungerar tillfredsställande.
Det är kanske en nackdel, men jag fattar inte riktigtpsynoise skrev:Nackdelen hos båda ovanstående differentialförstärkarkopplingar är att du har olika ingångimpedans på den negativa och den positiva ingången.
Det är jag som måste ha tänkt fel, inimpedansen blir den samma för både den positiva- och den negativaingången. Att den klassiska instrumentförstärkarkopplingen använder ytterligare två operationsförstärkare beror nog på att man vill ha högre inimpedans samt mindre motstånd i serie med signalen.mr.olle.norell skrev:Det är kanske en nackdel, men jag fattar inte riktigtpsynoise skrev:Nackdelen hos båda ovanstående differentialförstärkarkopplingar är att du har olika ingångimpedans på den negativa och den positiva ingången.![]()
Tack!MiaM skrev:Fräckt bygge!
När det gäller det här med säkringar så skulle jag verkligen avråda från säkringar efter likrikarbryggan, och likaså avråda från att ha separata bryggor per matningshalva. (Enda anledninge att ha separata bryggor där är väl om man inte får tag på en tillräckligt starka brygga).
Intressant att läsa!MiaM skrev:Jag fick en (köpe)förstärkare av en bekant, det visade sig att den var uppbyggd av två slutstegskort, en balancerad nätdel och försteggrejerna. På varje slutstegskort satt det säkringar på matningarna, och på ett kort hade antagligen först en sluttrissa pajat och då dragit med sig ena säkringen och när den brunnit så hade den andra sluttrissan via den trasiga sluttrissan matat på spänning av fel polaritet in på den matning som hade trasig säkring, varpå lite av varje inklusive några elektrolyter hade pajat. Fördelen är att andra kanalen fungerar fortfarande trots allt detta tras, nackdelen är att mer än nödvändigt går sönder. Hade det istället bara varit säkring på växelströmsidan så hade säkring(ar) brunnit och antagligen så hade inget mer än den första döda sluttrissan (eller vad som nu dog först, det kan ju varit en drivtrissa) pajat, och det varit lättare att laga. Fast då hade förstärkaren varit helt oanvändbar till den blivit lagat (eller till någon åtminstone kopplat bort delar ur den trasiga kanalen...), nu kör jag den hela kanalen som ful-subwoofer-förstärkare till stereon som står i ett rum i stugan som mest används som förråd![]()
Det var en bra tanke! Steget ska jag ju bygga som internt bryggkopplat, och då borde ju inte speciellt mycket ström gå i jord.MiaM skrev:När det gäller jordslingor så gissar jag väl lite, men det går väl väldigt låg ström i jorden från nätdelen till slutstegskorten? Strömstyrkorna går väl i plus/minus-ledningarna till förstärkarkortet och ut till högtalarkablarna (och om man inte balanserar förstärkaren så går ström mellan högtalare och nätdelens jord). Det är kanske en bra idé att dra en fet jordkabel från nätdelen fram till ingångskontakten för en kanal och sedan upp till det där "balanserings-drivsteget" och sist fram till förstärkarkortet?
Eller går det strömmar i den jorden, t.ex. p.g.a. nån slags kondensator-motståndskoppling mellan utgång och jord eller liknande?
Här fick jag lite att tänka över!MiaM skrev:Jag minns att Allt om Elektronik / Elektor hade två separata jordpunkter på slutstegskorten till deras gamla hederliga Crescendo-slutsteg (nummer AoE nr 3 1983), ena jorden var kraftjord och drogs med grov kabel ihop med plus/minusledningarna till nätdelen, andra jorden var ingångsjord och drogs genom skärmen till ingångskontaktens jord, och sedan drogs en grövre jordkabel från ingångskontaktens jord till nätdelens jord.
En variant är kanske att dra plus/minus/jord med grova kablar från förstärkarstegen till nätdelen, en grov jord från nätdel till ingångskontakterna, och sedan bygga balanserad ingång på de där bryggdrivningskorten och ansluta plusingången till "signal"-pinnen på ingångskontakten och minusingången till jordpunkten på ingångskontakten? (I så fall kan man lika gärna ha balanserade ingångskontakter och dra balanserad kabel fram till försteget, och ansluta minusingången till signaljord vid försteget). De små brygg-drivkorten kan man kanske då jorda enbart med signalkabeln (med grov skärm) till ena slutstegskortet?
Jag har fått för mig att det är alltid bättre att ha en lite tveksam "öppen slinga" än att ha en riktig jordslinga...
Brasklapp: jag kan vara helt ute och cykla när det gäller jordningen.
Förutom brumrisken så finns väl också risken för högfrekventa självsvängningar, det skulle jag vara mer rädd för än brum (eftersom det kan grilla både högtalare och slutsteg i värsta fall).
Jag skulle absolut hänga på nån slags skyddskretsar med relä som bryter högtalaren och som triggas av likspänning och för stark signal vid höga frekvenser. Som bonus så slänger man väl på uppstartfördröjning när man ändå har en krets med ett relä. Om man har koll på de högtarelement man ska driva så kan man ju bygga in skydd mot överlast också, fast då behöver man en krets med riktigt långsam rekationstid...
Nån som är bättre på jordning får mer än gärna rätta mig
Jag tror inte du är helt ute och cyklar dock.psynoise skrev:Det är jag som måste ha tänkt fel, inimpedansen blir den samma för både den positiva- och den negativaingången.
Rod Elliot på sin sajt skrev:The receiver has an optional 3.3k resistor across the inputs (RO) to help balance the input against minor variations in cable impedance between the individual lines.