tjenare!
Jag har byggt en kortvågsmottagare för 80meter d.v.s 3,5MHz. den är byggd för att ta emot SSB och CW. men det skulle ju självklart vara roligt att även lyssna på AM med den.
Så finns det något enkelt filter eller någon form av "converter" som man kan koppla mellan radion och högtalaren som gör om ljudet från SSB till AM?
Lyssna på AM ed SSB, det går alldeles utmärkt. Till och med bättre ibland om det är en riktig SSB-mottagare eftersom den då har mindre bandbredd och lyssning kan ske på det sidband som är störningsfriast.
Enda nackdelen är om Du skall lyssna på musik. Då gäller det att frekvensen är exakt inställd, annars blir förhållandet mellan tonerna fel och det låter som om alla instrument var ostämda. Blir också lite mera variation i signalen eftersom AGC reglerar på sidbandet där det finns information.
En AM-signal innehåller allt som en SSB-signal gör och lite till. Eller rättare sagt mycket till. Största delen av effekten vräks bort på en bärvåg som innehåller ungefär noll information och inte gör någon som helst annan nytta än att möjliggöra mottagning genom simpel likriktning av signalen. En balanserad modulator skapar en signal utan bärvåg. Sidbanden är identiska, därför är det slöseri att sända båda, så på med ett filter som klipper av det ena.
Man kan också se en SSB-signal som en frekvensförflyttning. T.ex. flyttar man upp 300..3000 Hz så att det istället blir 3750.3..3753kHz. Mottagaren flyttar sedan ned signalen igen.
Marta:
Som du säger är AM-modulering slöseri med effekt.
Undrar varför man tidigare i historien valde AM i så gott som alla rundradiosändare.
Var det ekonomiska skäl, att man till rimlig kostnad inte kunde göra bra mottagare. Eller fanns det andra orsaker? Är det svårt/omöjligt att få 'musikaliskt' ljud i SSB.
Eller fanns det inte kristaller på 1930-talet?
På 30-talet var det nog ganska svårt att hålla frekvensen stabil med tanke på rörens uppvärmning. Energi var inte så dyr heller då, att spotta ut en massa överflödig energi på ett ställe och då ha mycket enklare mottagare var nog totalekonomisk det bästa.
Skall det hållas stabilt så var det kristaller som gällde (och än idag) - vilket knappt fanns förrän efter andra världskriget och var länge ganska exklusivt.
Innan PLL och räknarna blev tillgängliga utanför militära kretsar (läs efter transistorns och första logikkretasrnas uppfinning) så så var man tvungen att använda en kristall för varje specifik frekvens man ville lyssna på - vilket knappast passade i rundradiosammanhang och amatörradioriggar, och då är det väldigt svårt att få superstabil lokaloscillator om det samtidigt skulle vara justerbart...
med kristall och PLL så kan man får en skenbar fritt justering över stort område, men ändå begränsad i steg som bestäms av upplösningen på räknarna. en kompromiss mellan stabilitet och flexibilitet genom att ge upp den steglösa justeringen.
Med AM så hade man också möjlighet att få låsning mellan lockaloscillator och bärvåg i mottagaren - medans med SSB så saknas bärvågen som fas och frekvensreferens och även den andra sidbandet, vilket gör att en SSB-mottagare måste gissa sig fram och man träffar aldrig riktigt helt rätt i frekvens och fasläge om det inte i själva utsändningen fins någon form av referens som man kan gå på (tex. 50 Hz brum...)
I TV-utsändningar så var effektåtgången för sändningen ett stort bekymmer (50 kW) och man ville inte slösa 50% på energin på bara bärvågen utan mer nytta än som referens - där dämpade man bärvågen så att den finns kvar som frekvensreferens men ändå inte stjäl så mycket effekt, samt snöpte bort större delen av ena (undre?) sidbandet med filter - men inte helt, också av fas/frekvens-referens skäl då tex 50 Hz och 15625 Hz (bild och linjesynk) var viktiga att behålla oskadd för TV:ns bild och linjesynkning utan allt för avancerade mottagare.
1925:
"Oliver Heaviside, 75 år, avlider."
"Kvartskristallers egensvängningar börjar utnyttjas för frekvenskontroll."
Så kristaller var nog inte var mans egendom på den tiden.
Men det borde inte vara helt omöjligt att göra tillräckligt stabila LC-oscillatorer. Med den tidens radioapparater som kanske vägde 20kg (??), så kunde man väl tänkas ha en stenspole på ett par kg, och en vridkondensator med 20 cm diameter. Men rörens kvalitet kanske inte räckte till.
Tror inte att själva rören var största bekymmret...
Det är en stor konst att göra vridkondnsatorer och drosslar helt stabila utan microfoni och temperaturstabila - ju större det är ju svårare är det då allt rör sig mycket mer geometriskt vid allt större storlekar. Sedan var drosslarna ofta silkesisolerade Litztrådar och utsatt för rumsfukt som sakta torkade ur strukturerna under många timmar efter påslag, plattkondingarna var utsatta för rumsluft med dess täthet och fuktinnehåll och allt förstås temperatur och väderberoende...
Att göra saker i sten hjälper inte eftersom även sten ändrar fysiska mått med temperaturen. Inte ens kristaller är helt temperaturstabila även om man har hittat snitt i kristallstrukturern som rör sig väldigt lite på olika temperaturområden (man har ibland olika snitt om kristallen är avsedd för rumstemperatur eller för att köras i kristallugn tex. då bästa åldringsegenskaperna nödvändigvis inte är där den är stabilast över temperaturen)
Radiorören var nog lättare att få till stabilare än drosslar och vridkondningar då några graders temperaturändring knappast påverkade inkromet som ligger rumt 400 - 700 grader sas. och utrymmet höggradigt evakuerad och därmed inte luftmiljökänsligt.
även idag så är det svårt att göra kavitetsfilter utan att det drar sig några 100 kHz när temperaturen rör sig 40 grader - i SSB-fallet är det känsligt på några få Hz...
I teorin är allt enkelt, i verkligheten slåss man med en massa ytterligare parametrar som teorierna gärna bortser ifrån, men som ändå bestämmer den slutliga prestandan.
Det är få människor idag som skulle kunna bygga en rörhäck med den presisionen som ändå byggdes in i apparaterna under andra världskriget och dess massproduktion.
Det här ser man också på mätinstrument som tillverkades typ 1985-1995 gentemot idag då den inbyggda nogranheten är väldigt mycket lägre idag och istället använder DSP och databehandling för att sminka alla dessa 'fel' och lyckas i flesta fallen - men inte alla...
Vad säger radioamatörerna. Ni som har gedigen erfarenhet av äldre SSB-mottagare. Är de tillräckligt stabila för att ge njutbart ljud även om man släpper ratten en stund? Finns det andra problem i stil med atmosfäriska störningar?
Gamla apparater är inte stabila nog för att lyssna på SSB-musik. Har inte sådär gedigen erfarenhet av sådana, men har lyssnat på sådana. Trots VFO på ett smalt område och blandning med kristallfrekvens för att fåLO-signalen så driver det. Även den bästa VFO driver trots avancerade kretsar för temperaturkompensering.
Även en amatörburk med syntes driver. Kinesiska gummikristaller är ganska så temperaturberoende... Kommersiella mottagare har ofta en gemensam referensfrekvens och om denna utgörs av en rubidiumnormal så kan det bli verkligt stabilt. Numera är det inom räckhåll även för amatörpriser, men det ser ut som att en frontpanel nerlusad med knappar och flimrande displayer är viktigare = säljer bättre, i de prisklasser där det annars hade gått att göra något radiomässigt mycket högpresterande för de pengar som dessa skådebröd betingar.
Sveriges Radio har gjort försök med utsändningar på SSB och/eller med reducerad bärvåg på sina utlandsprogram, men jag tror inte att detta pågår längre.
Det var förr även svårt på sändarsidan att skapa SSB med hög effekt. AM kunde anodmoduleras med ett olinjärt slutsteg i klass-C och en stadig modulationsförstärkare, medan SSB måste skapas på låg nivå och sedan förstärkas linjärt.
Det absoluta fasläget är inget problem för audio, så det räcker att hålla frekvensen rätt utan att ha den absolut synkroniserad.
Ett litet sidospår, men vårt stereosystem bygger på en signal med dubbelt sidband och undertryckt bärvåg. Där är fasen viktig eftersom signalen, dens.k. S-kanalen som är skillnaden mellan de två stereokanalerna, skall blandas med monosignalen för att återskapa dessa. Pilottonen är frekvens- och fasreferens.
hur kan ja göra då?
