Som kopplingarna är utformade nu så är det inte speciellt bra skyddad för transienter - de är bara 100 kOhms motståndet till MT8870 som 'håller emot' då 32 kOhms reaktans gentemot 100 kOhms resistans gör att det mesta av spänningen ändå hamnar på 100 kOhms motståndet.
600 Ohm trafo betyder inte att trafon i sig är 600 Ohm - tvärt om - kanske har en öppen lindningsimpedans på 10 - 100 kOhm vid telefonfrekvenser - vilket gör att all spänning (om det svänger tillräckligt snabbt) avspeglas helt även på sekundärsidan med full spänning mot MT8870.
Visserligen har du reaktans i form av kondingar i serie som håller emot 50 Hz och nedåt + att trafons induktans gör att det leder ganska mycket då den har liten växelströmsreaktans på låga frekvenser - men transienter och pulser från åsknedslag är det inte långsamma svängningar utan snabba och väldigt bredbandiga - en sådan här modemtrafo börjar rulla av i överföringen nedåt runt 50 Hz vid 600 Ohm miljö (dvs reaktansen pga induktansen är ca 600 Ohm vid 50 Hz ungefär) medans dessa går utmärkt med full koppel mellan spolarna till flera hundra kHz, vilket gör att impulser går rakt igenom trafokopplingen och allt hamnar över 100 kOhm-moståndet till MT8870.
Jag skulle sätta en dubbelriktad zenerdiod av något slag tvärs över spolen på sekundärsidan av trafon - 2-3 Volt räcker då nyttosignalen normal ligger mellan 0.1 till max 1 Volt i amplitud.
Skadas MT8870 av ringsignalen?
-
Mindmapper
- Inlägg: 7100
- Blev medlem: 31 augusti 2006, 16:42:43
- Ort: Jamtland
-
prototypen
- Inlägg: 11105
- Blev medlem: 6 augusti 2006, 13:25:04
- Ort: umeå
Nerre: I dom flesta fallen ja, dom andra fallen kommer som reparation från kunder som försöker få åskador som garanttifel med en massa tjaffs som följd - och här märktes det väldigt väl om det var bra konstruktion eller inte, även om allt var telegodkänt på den tiden med viss minimumkvalitet.
Trafon har så pass mycket massa i sig att den lätt sväljer ganska mycket energi - det är värre med zenerdioden, den lär inte tåla några 2 Ws pulser i µs nivå differentiellt på telelinjen - har sett 1 W trådlindade motstånd smälla av i telegodkännandetester i Finland... - därför bör man fördela effektutvecklingen i så många delar med lagom spänningsfall som möjligt och tex. den 2-3 dB dämpningen som trafon ger och kanske mycket mer på höga frekvenser kan mer än halvera effektålighetsbehovet i korta tidsrymder på dioden och istället för en fet special-transildiod så räcker det med en vanlig zener...
Därför sätter jag den efter på sekundären istället för primären då varje led innan har tagit sin del av störningen och zenerdioden behöver bara putsa av lite av spänningstoppen som är kvar.
Däremot sitter 2.2 kOhms motståndet lite illa till, den bör inte vara av metallfilmstyp då metallfilmsmotstånd har väldigt låg tålighet för just pulser/transienter och det blir lätt avbrott i dom...
---
protte:
Du har tur - Själv har jag repat tillräckligt med Telelinjeanslutna grejor yrkesmässigt och sett alla dom som inte har haft tur... Åskan kan röja ganska duktigt även i innerstäder och vid grävd kabel... - ja egentligen i alla situationen när avståndet mellan telenät och elnätsrelaterat (dvs. skyddsjord inblandat...) är mindre än 2-3 mm, vilket oftast brukar vara i just linjetrafon i teleutrustningen...
När det är stort svart hål rakt ut igenom en tufvassonstrafo som matar utrustningen så vet man att åskan har dunkat på duktigt...
Här ser man också skillnanden mellan en bra konstruktion och mindre bra konstruktion och bara en sådan sak som placeringen av zenerdioden på primär eller sekundärsidan enlig. ovan kan påverka felutfallen med 30-40% bara för att dioden övelevde på sekundärsidan men inte när den är på primär.... det är ytterst sällan som trafona går och i dom få fallen dom har gjort det så har det oftast röjt ordentligt...
Är det billig och liten insats att fixa det mer tåligt i konstruktionen så bör man göra det IMHO.
Trafon har så pass mycket massa i sig att den lätt sväljer ganska mycket energi - det är värre med zenerdioden, den lär inte tåla några 2 Ws pulser i µs nivå differentiellt på telelinjen - har sett 1 W trådlindade motstånd smälla av i telegodkännandetester i Finland... - därför bör man fördela effektutvecklingen i så många delar med lagom spänningsfall som möjligt och tex. den 2-3 dB dämpningen som trafon ger och kanske mycket mer på höga frekvenser kan mer än halvera effektålighetsbehovet i korta tidsrymder på dioden och istället för en fet special-transildiod så räcker det med en vanlig zener...
Därför sätter jag den efter på sekundären istället för primären då varje led innan har tagit sin del av störningen och zenerdioden behöver bara putsa av lite av spänningstoppen som är kvar.
Däremot sitter 2.2 kOhms motståndet lite illa till, den bör inte vara av metallfilmstyp då metallfilmsmotstånd har väldigt låg tålighet för just pulser/transienter och det blir lätt avbrott i dom...
---
protte:
Du har tur - Själv har jag repat tillräckligt med Telelinjeanslutna grejor yrkesmässigt och sett alla dom som inte har haft tur... Åskan kan röja ganska duktigt även i innerstäder och vid grävd kabel... - ja egentligen i alla situationen när avståndet mellan telenät och elnätsrelaterat (dvs. skyddsjord inblandat...) är mindre än 2-3 mm, vilket oftast brukar vara i just linjetrafon i teleutrustningen...
När det är stort svart hål rakt ut igenom en tufvassonstrafo som matar utrustningen så vet man att åskan har dunkat på duktigt...
Här ser man också skillnanden mellan en bra konstruktion och mindre bra konstruktion och bara en sådan sak som placeringen av zenerdioden på primär eller sekundärsidan enlig. ovan kan påverka felutfallen med 30-40% bara för att dioden övelevde på sekundärsidan men inte när den är på primär.... det är ytterst sällan som trafona går och i dom få fallen dom har gjort det så har det oftast röjt ordentligt...
Är det billig och liten insats att fixa det mer tåligt i konstruktionen så bör man göra det IMHO.
