GE-steg med BC337
GE-steg med BC337
Sitter med en liten förstärkarkoppling byggd kring en småsignaltransistor (BC337). Här är kopplingen:
http://web.comhem.se/axelsson/ce.pdf
När jag räknar på förstärkningen så borde den bli ca 90, när jag sedan testar på labbplattan så är spänningsförstärkningen endast ca 20 (frekvens ca 500 Hz). Så här räknar jag ut förstärkningen: Rc/r'e.
Vad jag förstått så har transitorns strömförstärkning (enligt databladet så ligger mellan 100 och 600) en viss betydelse för spänningsförstärkningen när man använder en by-pass konding. Kan det vara det som ställer till det? Eller är det kanske signalkällans inbyggda resistans?
http://web.comhem.se/axelsson/ce.pdf
När jag räknar på förstärkningen så borde den bli ca 90, när jag sedan testar på labbplattan så är spänningsförstärkningen endast ca 20 (frekvens ca 500 Hz). Så här räknar jag ut förstärkningen: Rc/r'e.
Vad jag förstått så har transitorns strömförstärkning (enligt databladet så ligger mellan 100 och 600) en viss betydelse för spänningsförstärkningen när man använder en by-pass konding. Kan det vara det som ställer till det? Eller är det kanske signalkällans inbyggda resistans?
-
- Inlägg: 7101
- Blev medlem: 31 augusti 2006, 16:42:43
- Ort: Jamtland
Jag fuskade och smällde upp kopplingen i en spice-simulator...
Både C1 och C3 har klart högpassinverkan på frekvensgången. 3 dB gränsen gentemot 10 kHz är ca 1900 Hz och förstärkningen faller fort nedåt i frekvens.
Dessutom är det ett 'knä vid 20 - 100 Hz beroende på att båda 3.3 uF kondigarna 'greppar' vid olika punkter gentemot sina omgivande resistanser i frekvensområdet - är det rakt på från en lågohmig signalkälla så syns inte 'knäet', men ju högre microfonimpedans man använder, ju större 'knä'
Du har förstäkningen 0 dB (1 ggr) vid ca 22 Hz, 19.6 dB (9.55 ggr) vid 500 Hz, ca 31 dB (35.5 ggr) vid 5 kHz och ca 31.7 dB vid 10 kHz (ca 38.5 ggr i spänningsförstärkning) - detta vid mycket hög lastimpedans på utgången (216000 Ohm) och 600 Ohm generator som signalkälla
Dessutom är utgående signalen ganska synligt olinjär över 1 V t-t i envelopen vid 5 kHz sinus och 0.022 Volt AC input vilket tyder på att trissan har olika förstärkningar vid olika ström, och vid 0.041 Volt AC så klipper kopplingen .
detta är vart fall vad spice-simulatorn säger att det blir...
mao fins det lite att jobba på både vad det gäller arbetspunkt och valda resistanser och kondingar runtomkring.
förresten, konstiga motståndsvärden som används i schemat - är det måhända amerikanska motståndsserien ??
Både C1 och C3 har klart högpassinverkan på frekvensgången. 3 dB gränsen gentemot 10 kHz är ca 1900 Hz och förstärkningen faller fort nedåt i frekvens.
Dessutom är det ett 'knä vid 20 - 100 Hz beroende på att båda 3.3 uF kondigarna 'greppar' vid olika punkter gentemot sina omgivande resistanser i frekvensområdet - är det rakt på från en lågohmig signalkälla så syns inte 'knäet', men ju högre microfonimpedans man använder, ju större 'knä'
Du har förstäkningen 0 dB (1 ggr) vid ca 22 Hz, 19.6 dB (9.55 ggr) vid 500 Hz, ca 31 dB (35.5 ggr) vid 5 kHz och ca 31.7 dB vid 10 kHz (ca 38.5 ggr i spänningsförstärkning) - detta vid mycket hög lastimpedans på utgången (216000 Ohm) och 600 Ohm generator som signalkälla
Dessutom är utgående signalen ganska synligt olinjär över 1 V t-t i envelopen vid 5 kHz sinus och 0.022 Volt AC input vilket tyder på att trissan har olika förstärkningar vid olika ström, och vid 0.041 Volt AC så klipper kopplingen .
detta är vart fall vad spice-simulatorn säger att det blir...
mao fins det lite att jobba på både vad det gäller arbetspunkt och valda resistanser och kondingar runtomkring.
förresten, konstiga motståndsvärden som används i schemat - är det måhända amerikanska motståndsserien ??
Värde som 2160 fins inte ens i E192-motståndsserien (2150 resp 2170 fins däremot...) - 460 finns heller inte utan är 459 eller 464 i E192-serien.
sedan finns det urgammla serier där man delade område 1-10 kOhm i tex. 20 delar med jämna intervall - men sådana uppdelningar fungerar dåligt då det blir besvärliga 'hack' när man hoppar mellan dekaderna (dvs. olika precision beroende på var i området man är - då naturen jobbar mycket i logaritm så blir en sådan uppdelning inte speciellt bra - ungefär som att passa in fyrkantiga klossar i runda hål...)
därför är jag lite nyfiken hur värdena togs fram, om det är något program som spottade ut detta utan hänsyn till standard motståndsserie.
Spice-simulering är väldigt användbar i sådana här frågeställningar och rimlighetscheck.
sedan finns det urgammla serier där man delade område 1-10 kOhm i tex. 20 delar med jämna intervall - men sådana uppdelningar fungerar dåligt då det blir besvärliga 'hack' när man hoppar mellan dekaderna (dvs. olika precision beroende på var i området man är - då naturen jobbar mycket i logaritm så blir en sådan uppdelning inte speciellt bra - ungefär som att passa in fyrkantiga klossar i runda hål...)
därför är jag lite nyfiken hur värdena togs fram, om det är något program som spottade ut detta utan hänsyn till standard motståndsserie.
Spice-simulering är väldigt användbar i sådana här frågeställningar och rimlighetscheck.
"Dessutom är utgående signalen ganska synligt olinjär över 1 V t-t i envelopen vid 5 kHz sinus och 0.022 Volt AC input vilket tyder på att trissan har olika förstärkningar vid olika ström, och vid 0.041 Volt AC så klipper kopplingen ."
Ja gm är ju proportionell mot Ic för BJT:er så det är ju inte så oväntat
Driver man från en högimpediv källa så är det väl mer beta som spelar roll men usch då blir det inte kul med reproducerbarheten hos förstärkningen...
Ja gm är ju proportionell mot Ic för BJT:er så det är ju inte så oväntat

Det fins väl orsaker till att man gärna bygger differiella kopplingar på ingångar och kommer undan en del av dessa egenskaper mha. just konstantströmstyrning och motkopplingar.
det går i princip att bygga diskreta differentialingångar, men IC-lösningar har fördelen att trissorna där är gjorda på samma substrat och därmed väldig lika i beteende - vilket inte garanteras med några BCxxx ur någon påse/rulle.
det fins iofs. transistorpar på samma bricka att köpa för just strömspegelanvändning och för just differentiella ingångar.
det går i princip att bygga diskreta differentialingångar, men IC-lösningar har fördelen att trissorna där är gjorda på samma substrat och därmed väldig lika i beteende - vilket inte garanteras med några BCxxx ur någon påse/rulle.
det fins iofs. transistorpar på samma bricka att köpa för just strömspegelanvändning och för just differentiella ingångar.