Ljussignal till hemtelefon

[luffare]

Min mormor hör dåligt så det börjar bli dax att fixa en lampa som lyser när telefonen ringer.

Har inte så stor koll på hur telefonlinjen funkar men har för mej att det bara kommer spänning när det ringer och att det är 110V. Så då undrar jag kan man bara ta och koppla en lysdiod med ett motstånd mellan trådarna? det är väl växelström så om man tar två st parrarelt i motsatt riktning så borde dom lysa fin fint. Men vilket värde ska det vara på motståndet? (minns inte hur mycket en lysdiod klarar av) nån som har förslag? alla tips är av intresse

[slaeshjag]

Telefonlinjen klarar ju inte att ge så mycket kräm, jag tror det skulle vara lämpligare med att du bara aktiverar ett relä etc. med telefonlinjen som driver ett par saftblandare eller liknande.

[PeterH]

Är det kära mormor som behöver den så köp en färdig för någon hundring... Finns hos Telia, troligtvis också hos Classe och Teknikbutiken.

Hembyggen modell "spara pengar" brukar inte hålla i längden och om man konstruerar så att dom gör det kostar det mer än en färdig Vill du absolut bygga en egen så kan ju en optokopplare vara en lösning...

/PeterH

[MadModder]

Det här schemat ritade jag ihop på min Amiga för 18 år sen. Det ser _lite_ skumt ut med transistorerna där. Vet inte riktigt vad jag tänkte på, men det fungerade. Hade den kopplad till datorns joystickport, därav "fire" till höger där.
Den funkar fortfarande. Dock har det (troligtvis efter byte till ny utrustning i telestationen) börjat blinka till ibland även fast det inte ringer, så jag har den inte inkopplad längre. Ska knåpa ihop en ny. Det kan behövas när stereon är på

[prototypen]

Problemet med MM:s koppling är att en kort liten transient på teleledningen gör att T1 snabbt laddar ur C5 och då blinkar det till.

Om man inverterar runt kondensatorn så att den ska laddas av R4 innan det blinkar så blir det tåligare mot linjetransienter.




Resten kan plockas från MM konstruktion.

T2 och T3 är en schmittrigger med transistorer, man kan själv bstämma till och frånslag men det borde sitta ett motstånd på T3 kollektor. Jag kunde ha ritat med transistorer men då hade det behövts en transistor till. 555 är ju en användbar krets och nu blev det hysteres med den också.

Protte

[luffare]

Hade tänkt nåt enklare, med dom prylarna jag har hemma. saftblandare eller annan lampa hade inte varit fel men då handlar jag nog en färdig så slipper jag riskera en stekt mormor om jag klantar mej. vill helst inte ha nån extra strömkälla heller.

[BJ]

Det lät så kul, det du skrev om transistorerna där.

Men om man tittar på kopplingen en stund så tycker i alla fall jag att det ser vettigt ut.
(Har man hållit på för mycket med elektronik då? )
Är det inte så att T4 är en pnp-transistor som drar ner ner-änden till 0 V så att reläet drar?
Och den styrs av T2 och T3 som fungerar som en darlington-kopplad sänkande npn-transistor med lyftmotstånd ovanför,
och nån sorts strömbegränsningsmotstånd (skydd för T4 kanske?) nedanför.
Och T1, med sitt lyftmotstånd ovanför, bara vänder på signalen som går till T2 + T3.

Är det inte så? Vad resten gör orkar jag inte tänka på just nu. ...

[MadModder]

Nej, det är inte riktigt så.

Vi börjar med kretsen i viloläge.
T1 är stängd, C5 är uppladdad till VCC via R4, och T2 är öppen.
Detta medför att basen och emittern på T3 är kortslutna och T3 är då stängd, och T4 får ingen basström.
Det här innebär alltså att kretsen drar ström när den inte är aktiverad, om än ganska lite.

När optokopplaren öppnar får spänningsdelaren R2/R3 T1 att öppna. C5 laddas då ur helt, och T2 stängs. Ström kan då passera genom R5, T3 och R6 så att T3 öppnar så basen på T4 blir jordad och öppnar. T4 är kopplad som emitterföljare, och släpper upp jord genom dioden till reläet.
Lite knasigt, eftersom först försvinner 0,7V över T4, och sen 0,6V över dioden. Inte optimalt.

Idag hade jag skippat T3 och T4, satt R5 på T2's bas, skippat R6, och satt relä mellan plus och T2. Sen dioden parallellt över reläet.

[BJ]

Aaa... Okej. Inte lite avancerat.