Bland annat xxargs har ju ofta påtalat hur "dåliga" laster[1] som switchade nätaggregat och liknande ställer till det i elsystem. Jag konstaterade igår att den 220V/110V 2 kVA transformator jag använt för att driva några radioprylar (i 100W-klassen) jag inte tagit mig tid att ställa tillbaka till 220V med inte gillar den switchade nätdel jag har till transceivern.
Med allt gående på tomgång (och en uppskattad förbrukning på några tiotals W) blir trafon ordentligt varm (man kan inte hålla handen på den någon längre stund) inom 30 minuter. Utan belastning blir den knappt ljummen på några timmar.
Det blir nog till att koppla om apparaterna till tvåtjuge trots allt...
[1] Mina egna laster är både konstanta och uppskattade...
Switchade nätaggregat, elkvalitet och transformatorer
Har du Kollat att du inte har knas i likriktningen på ingångssidan typ halvågslikrikning på din 115-volts aggregat... sådant gillar _inte_ ringkärnetrafos, inte heller EI-trafos även om dessa tål lite mer DC-bias innan magnetisk mättning...
När det gäller Amerikanare och deras byggsätt på kraftsidan så får man inte bli förvånad över någonting...
Många (alla?) switchare inställda på 115 Volt kör internt med en spänningsdubblakoppling för att få fram sina 325 Volt som nästan alla switchare kör internt med. Det är därför det nästan alltid sitter 2 st 200 Volts kondingar i dessa aggregat istället för 1 st 400 Voltskonding då dessa är seriekopplade i 230 Volt-fallet, och med en extra manuell flyttbar eller automatisk omkoppel med diod till mitt i mellan kondingarna för att agerar spänningsdubblare vid 115 Volt matning. - Därför blir det väldigt fel om man sätter 230 Volt på en 115-volt inställd aggregat då systemet helt plötsligt får 650 Volt över sig, om kondingarna inte hinner ryka innan.
När det gäller Amerikanare och deras byggsätt på kraftsidan så får man inte bli förvånad över någonting...
Många (alla?) switchare inställda på 115 Volt kör internt med en spänningsdubblakoppling för att få fram sina 325 Volt som nästan alla switchare kör internt med. Det är därför det nästan alltid sitter 2 st 200 Volts kondingar i dessa aggregat istället för 1 st 400 Voltskonding då dessa är seriekopplade i 230 Volt-fallet, och med en extra manuell flyttbar eller automatisk omkoppel med diod till mitt i mellan kondingarna för att agerar spänningsdubblare vid 115 Volt matning. - Därför blir det väldigt fel om man sätter 230 Volt på en 115-volt inställd aggregat då systemet helt plötsligt får 650 Volt över sig, om kondingarna inte hinner ryka innan.
-
hcb
- Moderator
- Inlägg: 5984
- Blev medlem: 23 februari 2007, 21:44:50
- Skype: hcbecker
- Ort: Lystrup / Uppsala
- Kontakt:
Ah, intressant. Jag får skruva upp kragget när jag kommer hem igen. Mycket riktigt är det omkopplingsbart mellan 115 och 230 V. Trafon har EI-kärna och r en fulltransformator. Som sagt, den blir ordentligt varm av nätaggregatet, så mycket att jag trodde att det var något knas med transformatorn. Men dina inlägg här fick mig att undersöka saken närmare!
Av vilken anledning är ringkärnetransformatorer känsligare för DC-komponenten? Mindre kärnarea?
Av vilken anledning är ringkärnetransformatorer känsligare för DC-komponenten? Mindre kärnarea?
Ringkärna är betydligt mer optimerad magnetiskt mellan järnkärnan och lidningen. kärnan är stålband som är hårt ihoplindat och ofta magnetiskt orienterat. Har också för mig att H-B-kurvan har betydligt tvärare knä när kärnan mättas och redan vid normaldrift nästan smakar på gränsen och därmed nästan obefintlig marginal för ev. 'DC-offset' på magnetfältet.
Det är en av orsaker till att ringkärnetrafo lättare drar säkringar vid start i jämförelse med motsvarande EI-trafo, som både har mer läckfält ( ekv. med induktans i serie med trafon) som begränsar strömmen, högre resistans i lindningarna (fler varv för given VA) och snällare mättningskaraktär i kärnan.
Ur kärnmättnadssynpunkt så skall ringkärnan (och alla andra trafo) kopplas in vid spänningstoppen på nätperioden - _inte_ vid nollgenomgången, det är vid spänningstopparna som alla olastade trafos har som minst ström genom sig under drift, även om alla tomma kondingar efter trafon drar hur mycket ström som helst vid inkopplingsmomentet - med detta berör inte själva trafons magnetiska arbetspunkt.
---
En ringärna så kan man ibland känna och höra extra brum några perioder vid tillslag, sedan har magnetfältet centerat sig, men jag har haft 'oturen' att vara på andra sidan betongvägg till en trafo på, tror jag, 10 MV som slogs på - och det kan jag säga - det hördes!!! - det dunkade till i hela utrymmet jag var i trots tjock betongvägg mellan och ett 50 Hz bröl med okänt antal övertoner sakta avklingande i över en halv minut - så lång tid tog det för magnetfältet att centrera sig i kärnan i den trafon...
Det är en av orsaker till att ringkärnetrafo lättare drar säkringar vid start i jämförelse med motsvarande EI-trafo, som både har mer läckfält ( ekv. med induktans i serie med trafon) som begränsar strömmen, högre resistans i lindningarna (fler varv för given VA) och snällare mättningskaraktär i kärnan.
Ur kärnmättnadssynpunkt så skall ringkärnan (och alla andra trafo) kopplas in vid spänningstoppen på nätperioden - _inte_ vid nollgenomgången, det är vid spänningstopparna som alla olastade trafos har som minst ström genom sig under drift, även om alla tomma kondingar efter trafon drar hur mycket ström som helst vid inkopplingsmomentet - med detta berör inte själva trafons magnetiska arbetspunkt.
---
En ringärna så kan man ibland känna och höra extra brum några perioder vid tillslag, sedan har magnetfältet centerat sig, men jag har haft 'oturen' att vara på andra sidan betongvägg till en trafo på, tror jag, 10 MV som slogs på - och det kan jag säga - det hördes!!! - det dunkade till i hela utrymmet jag var i trots tjock betongvägg mellan och ett 50 Hz bröl med okänt antal övertoner sakta avklingande i över en halv minut - så lång tid tog det för magnetfältet att centrera sig i kärnan i den trafon...
