hej jag tänkte försöka tillverka en simpel modell av en jordfuktighetsmätare som används i blomkrukor. om möjligt så ska drifkällan vara ett batteri. Det är alltså en liten version av en jordfuktighetsmätare som fungerar så att när jorden är för torr i blomkrukan så ska en diod lysa så att man vet att det är dags för att vattna. Problemet med detta är att jag är ganska okunnig inom detta och jag vet inte vilka komponenter som jag ska använda till detta och hur.
om det är någon som har tid och intresse att hjälpa mig med detta så vore jag väldigt tacksam.
tack på förhand/Zendo
Jordfuktighetsmätare
-
JimmyAndersson
- Inlägg: 26586
- Blev medlem: 6 augusti 2005, 21:23:33
- Ort: Oskarshamn (En bit utanför)
- Kontakt:
-
EEPROMdanne
- Inlägg: 1155
- Blev medlem: 30 oktober 2007, 09:39:59
- Ort: Söderköping
Jag har gjort en, eller köpt en byggsats på electrokit. Denna:
http://www.electrokit.se/item_show.php?code_no=12100908
Där lyser dioder olika mycket beroende på hur fuktigt det är. Ska ha ett relä till den och sen en pump som ska vattna blommorna automatiskt
Bra ifall man reser bort, eller är lat
http://www.electrokit.se/item_show.php?code_no=12100908
Där lyser dioder olika mycket beroende på hur fuktigt det är. Ska ha ett relä till den och sen en pump som ska vattna blommorna automatiskt
Bra ifall man reser bort, eller är lat 
Det där ser ut att vara en enkel sak som mäter resistans mellan ett par elektroder. Mycket osäkert och dessutom kommer elektroderna att förbrukas. Inte nog med detta, hur vet Du vad blomman tycker om metalljonerna som ofrånkomligen kommer att vandra ut i jorden?
En kpacitansbaserad lösning är det enda som verkligen kan fungera. Allt som bygger på resistansmätning är undermåsliga lösningar som inte håller i längden.
En kpacitansbaserad lösning är det enda som verkligen kan fungera. Allt som bygger på resistansmätning är undermåsliga lösningar som inte håller i längden.
http://www.isn.se/fuktindikator.htm#o303
Liknande en sådan finns här hemma. Den visar dock med lysdioder istället för en analog mätare. Det borde ju funka med att gå runt med den och trycka ner i jorden. Vad dom använder sig för metod kan jag dock inte svara på
Liknande en sådan finns här hemma. Den visar dock med lysdioder istället för en analog mätare. Det borde ju funka med att gå runt med den och trycka ner i jorden. Vad dom använder sig för metod kan jag dock inte svara på
-
EEPROMdanne
- Inlägg: 1155
- Blev medlem: 30 oktober 2007, 09:39:59
- Ort: Söderköping
Mät med växleström genom en konding alternativt med två pulser i rad där man byter polaritet mellan varje puls. det viktiga är att antalet elektroner som gått över till andra elekroden är nära noll efter mätningen och den vägen minskar drastiskt både polarisation som gör mätningen osäker och korresionen på elektroderna.
Prova i ett glas vatten med en nypa koksalt och stoppa ett par kolelektroder (tex. grafitstavar för stiftblyertspennor) kopplad till typ 4.5 - 9 Volts batteri, låt det bubbla en stund och sniffa med näsan ovanför [1] - så förstår ni snart varför metallelektroder korriderar så fort...
Dielektrisk mätning (kapacitansmätning) med högfrekvent växelström i brygga är en annan metod då vatten/fukt har väldigt hög dielectricitetskonstant (Er = 70 - 90) gentemot jord och andra ämnen (~ Er = 2-5) - misstänker att fuktighetsmätare byggd som konding (fins i Elfa) arbetar enligt den prinsipen.
[1] badhuslukt = fritt klor, det är den fria kloret mha väteperoxiden som oxiderar vätet i saltsyran som etsar kopparen i etsbadet - det är i princip bara silver(?), guld, platina och kol/grafitstav som står emot detta. - och all vanligt dricksvatten innehåller koksalt i små mängder och därmed ger mer eller mindre klorbildning vid oönskad elektrolys under mätpulserna om inte mätpulserna reverseras var gång polaritetsmässigt.
vätgasbildningen på andra elekroden under processen gör att metallytan täcks med vätgas och impedansen höjs snabbt - vilket gör att man börja mäta denna skikts resistans istället för jorden resistans och man får osäkerhet i sin mätning. Med hög klorhalt på ena elektroden och hög vätgashalt på andra elektroden så får man också en galvanisk cell - ett batteri vars spänning som stretar emot mätspänningen kan tolkas som högre resistans. Både den högre resistansen och polspänningen som bildas kallas sammantaget för polarisation.
Prova i ett glas vatten med en nypa koksalt och stoppa ett par kolelektroder (tex. grafitstavar för stiftblyertspennor) kopplad till typ 4.5 - 9 Volts batteri, låt det bubbla en stund och sniffa med näsan ovanför [1] - så förstår ni snart varför metallelektroder korriderar så fort...
Dielektrisk mätning (kapacitansmätning) med högfrekvent växelström i brygga är en annan metod då vatten/fukt har väldigt hög dielectricitetskonstant (Er = 70 - 90) gentemot jord och andra ämnen (~ Er = 2-5) - misstänker att fuktighetsmätare byggd som konding (fins i Elfa) arbetar enligt den prinsipen.
[1] badhuslukt = fritt klor, det är den fria kloret mha väteperoxiden som oxiderar vätet i saltsyran som etsar kopparen i etsbadet - det är i princip bara silver(?), guld, platina och kol/grafitstav som står emot detta. - och all vanligt dricksvatten innehåller koksalt i små mängder och därmed ger mer eller mindre klorbildning vid oönskad elektrolys under mätpulserna om inte mätpulserna reverseras var gång polaritetsmässigt.
vätgasbildningen på andra elekroden under processen gör att metallytan täcks med vätgas och impedansen höjs snabbt - vilket gör att man börja mäta denna skikts resistans istället för jorden resistans och man får osäkerhet i sin mätning. Med hög klorhalt på ena elektroden och hög vätgashalt på andra elektroden så får man också en galvanisk cell - ett batteri vars spänning som stretar emot mätspänningen kan tolkas som högre resistans. Både den högre resistansen och polspänningen som bildas kallas sammantaget för polarisation.
