i Xerox-maskinernas barndom...
"Silk"-Lager på kretskortslaminat?
Om man vill göra det på det gamla hederliga viset så är processen för screentryck lite lik att etsa kretskort.
Man spänner upp en finmaskig nylonduk i en ram och målar med fotoresist och låter den torka. Fotoresisten belyser man på samma sätt som på kretskortet och tvättar bort det som inte härdat. Sen är det bara att maska runt om trycket med tejp och spänna eller tejpa fast ramen så att den sitter som på ett gångjärn. Därefter får man rikta in var kretskortet ska vara så att trycket kommer rätt och t.ex. tejpa ett L som markering. Själva trycket görs genom att hälla lite färg i ramen och sen tar man en gummirakel och sprider först ett tjockt lager färg över mönstret och sen skrapar man bort färgen från mönstret med lite hårdare tryck på rakeln. Ett drag för varje och ramen stabilt fastsatt så blir det väldigt fina linjer. Det går inte att få lika hög upplösning som vid etsning eftersom det är svårt att pressa igenom färg genom små detaljer även om fotoresisten klarar det, men normalstor text ska inte vara något problem. Antagligen behövs en speciell färg för att tryckas på plastmaterial (dekalfärg tror jag att den kallas) och nylonduken bör vara finmaskigare än de som används till textil och kartong, duktäthet 100 eller mer.
Man spänner upp en finmaskig nylonduk i en ram och målar med fotoresist och låter den torka. Fotoresisten belyser man på samma sätt som på kretskortet och tvättar bort det som inte härdat. Sen är det bara att maska runt om trycket med tejp och spänna eller tejpa fast ramen så att den sitter som på ett gångjärn. Därefter får man rikta in var kretskortet ska vara så att trycket kommer rätt och t.ex. tejpa ett L som markering. Själva trycket görs genom att hälla lite färg i ramen och sen tar man en gummirakel och sprider först ett tjockt lager färg över mönstret och sen skrapar man bort färgen från mönstret med lite hårdare tryck på rakeln. Ett drag för varje och ramen stabilt fastsatt så blir det väldigt fina linjer. Det går inte att få lika hög upplösning som vid etsning eftersom det är svårt att pressa igenom färg genom små detaljer även om fotoresisten klarar det, men normalstor text ska inte vara något problem. Antagligen behövs en speciell färg för att tryckas på plastmaterial (dekalfärg tror jag att den kallas) och nylonduken bör vara finmaskigare än de som används till textil och kartong, duktäthet 100 eller mer.
En kvalificerad gissning är att anledningen till att man pratar om "silk layer" är att just screentryck använts för detta. Ett äldre namn på screentryck är silkscreening, pga att duken som användes var av silke innan man började använda plast. Jag skrev nylon förut, men nu när jag tänker efter så är det nog polyester som används huvudsakligen. Fungerar säkert med nylon också, men de skiljer i motståndskraft mot kemikalier så man kan kanske inte ta till vilka rengöringsmetoder som helst.
Edit: språk
Edit: språk
Senast redigerad av grubs 20 augusti 2007, 19:01:42, redigerad totalt 1 gång.
