Vill man bryta upp detta så får man prova att använda transformatorer i signalvägarna - telefonisystem är ju byggda på det sättet just för att det inte fins någon vettig jordreferens så fort man är några meter kabel bort.
Nu vet jag inte vilken frekvensomfång du kör, men är det inte för lågt och högt så kanske modemtrafos funkar, dom funkar uppåt några 10-tal KHz med långsamt ökad dämpning medans rullar av lite tidigt lågt ned i frekvens
Se schemat för modemtrafo i 600 Ohm system med 20 meter telefonkabel på mottagarsidan (signal från höger till vänster i det här fallet):
http://www.algonet.se/~toek/trafo_1.PNG
och frekvensgång 20 -200 Hz:
http://www.algonet.se/~toek/trafo_2.PNG
- 0.9 dB dip sista Hertzen ned till 20 Hz ser inte så farligt ut i musiksammanhang.
20 -20000 Hz:
http://www.algonet.se/~toek/trafo_3.PNG
att man tappat långsamt uppåt 6 dB vid 20000 Hz beror till stor del av missmatch mellan sändarsidan och mottagarsidan gentemot trafon.
En mera översiktlig plot (nu när jag kompå det här med logaritmiska skalor)
http://www.algonet.se/~toek/trafo_7.PNG
Lite anorlunda blir det med 1000 Ohm på sändarsidan och 10000 Ohm på mottagarsidan (mer standard 'line' länk)
20 -200 Hz:
http://www.algonet.se/~toek/trafo_4.PNG
vid 1000 - 10000 Ohm förhållande mellan sändare och mottagare så ramlar nivån betydligt mera nedåt i lågfrekvens, typ 4.5 dB mellan 20 Hz och 60 Hz och ytterligare ca 1 dB från 60 Hz och uppåt
medans vid 20-20000 Hz testet:
http://www.algonet.se/~toek/trafo_5.PNG
Ser att diskanten tom springer iväg i nivå en smula (4k last verkar vara den bästa lasten för spikrakt till 40 KHz) - men på bekostnaden av området 20 - 60 Hz. enligt
http://www.algonet.se/~toek/trafo_4.PNG
En mera översiktlig plot:
http://www.algonet.se/~toek/trafo_6.PNG
---
kompenserinskondingarna (och ännu värre nätverk) använder man för att matcha mot använd kabel och förbättra/förändra frekvensgången i matchade nät när sådant är viktigt, exemplen ovan har så små värden att det kan betraktas som ej inkopplade.
---
Vet inte hur villigt man använder equlizer för 'perfekt ljud', men bygga 2-3 sladdstumpar med en sådan modemtrafo i mitten (med dragavlastning och krympslang över) att skarva i vid behov kan ju rädda en uppställning när man inte får bukt med brummet på annat sätt - till en kostnad av något ojämnare frekvensgång.
skall man ha frekvenslinjära LF/AUDIO-trafos så får man vara beredd på att slanta, men är inte säker på att det blir bra ändå då ovanstående övningar indikerar att 'miljön' utanför är extremt viktig i avseende drivimpedanser och ingångsimpedanser - är dom fel mot vad trafon är designad för så hjälper det inte med ett belopp med många nollor på prislappen på trafon.
----
Ta hem Spicemodeller på tänkta modemtrafos och kör modeller på använd kabel (jag har en rimlig modell på CAT-5-kabel) och kabellängd, mät upp impedans på typisk linjeutgång samt typisk linjeingång (typ 1 KOhm på utgång och 10 KOhm på ingång - gissning)
och lek runt lite för att se hur mycket frekvensnivåvariation man får, om det är acceptabelt eller enkelt att använda equlizer för att korrigera - fömodligen mycket billigare än någon typ av proffesionell LF-isolertrafo.
---
Värde på telefonkabel, per meter räknat:
R = 0.066 Ohm
C = 36 pF
L = 650nH
Värde på CAT-5 kabel per meter uträknat
R = 0.166 Ohm
C= 49.7 pF
L = 497 nH
G, om det krävs (kan sättas till 0), formuleras till:
G = w * C * förlustvinkeln.
w = 2*PI*f
förlustvinkeln för dom vanligaste plastisolertyperna brukar anges till 0.0003 eller 0.03%
Förlustvinklen är något rörigt då man blandar in procent - men bara ibland
förlustvinkeln kallas också för tan(fi), i engelsk litteratur kallas det för DF (disspations factor) och dom relationer jag sett hittills är förljande:
tan(fi) = DF = 1/Q = ESR/Cx
DF = 1/Q * 100 = ESR/Xc * 100 då när det anges i procent (ghaaa!!)
DF anger altså andelen av energin som passerar som omvandlas till förlustvärme genom tex. dielektrisk förlust
xxargs
