Ett diskantelement ska dämpas 4dB rakt och fint över hela sitt frekvensomfång. Detta måste göras i direkt anslutning till elementet, och går inte att justera från ljudkällan.
Elementets effekttålighet är 200W, och impedansen är 4Ω.
Ett motstånd i serie kan ju vara en idé, men sådär jämn dämpning blir det väl inte då antar jag.
Hur göra?
Hur dämpa ett diskantelement?
ska man dämpa rätt så finns det två dämpmodeller som är lämpliga, annvänds ofta i rfteknik, pi eller t kopplade dämpsatser, med dom så får man rätt impendans och rätt dämpning, från båda håll, pi kopplas motstånd mellan insignal och nolla, sedan motstånd till utgång och ett motstånd tillnoll igen
t motstånd från in till mitten från mitten till ut och från mitten till nollan
har bara kollat värdena i arrlhandboken , och dom är för 50 ohm, kan kolla upp för 4db så kan du räkna om det till 4 ohm
t motstånd från in till mitten från mitten till ut och från mitten till nollan
har bara kollat värdena i arrlhandboken , och dom är för 50 ohm, kan kolla upp för 4db så kan du räkna om det till 4 ohm
tog en titt och google fann mycket
t.e.x
http://chemandy.com/calculators/T_atten ... ulator.htm
vill du kolla på annat så sök på
attenuator calculator
t.e.x
http://chemandy.com/calculators/T_atten ... ulator.htm
vill du kolla på annat så sök på
attenuator calculator
Horndrivare har jag lite koll på...Kollar man produktkatalogen så står det 250W över 1KHz... Men fortfarande imponeradeMeduza skrev:GrodanB, om jag inte minns helt fel nu så klarar diskantdrivern D.A.S GM ND-10 typ 300w vid 1250Hz
Intressant!
I vilka program har du gjort dessa simuleringar???
Vilka mätningar gjordes på de fysiska högtalarna för att kunna börja leka med värdena som du gjorde - det påminner nästa som S-parametermätning när det gäller RF-pryttlar - men med högtalare så är det besvärligt med den akustiska biten (dvs. skapa S21, S12 och S22 delen i mätningarna
) - men din krokiga kurva så ser nästan ändå ut som något som är upptaget med mictrofon i rum
hur skapade eller var fann du modellerna för dina högtalarelement - den akustiska delen brukar inte vara så välbeskriven om man säger så...
kort sagt nyfiken ur mätteknisk synvinkel.
(intressant det där med felvända diskanten... - men om det är inspelat i rum kan det också vara en utsläckning i rummet man ser, därav undran rent mättekniskt)
---
Efter att jobbat en del med RF så har jag full förståelse att 'prylar man inte tänker på' som filter kan påverka resultatet i avsevärd grad även vid ganska små avvikelser, löjligt små justeringar värdemässigt (tycker man) kan vara skillnaden mellan närmast perfekt och ganska dåligt prestanda.
när man jobbar med mer eller mindre reaktiva komponenter - som högtalare ändock är - så måste man hålla tungan rätt i munn när man kombinerar med lika reaktiva filterkomponeter då vid fel val av värden kan ge... ähum ...oväntade resultat...
I vilka program har du gjort dessa simuleringar???
Vilka mätningar gjordes på de fysiska högtalarna för att kunna börja leka med värdena som du gjorde - det påminner nästa som S-parametermätning när det gäller RF-pryttlar - men med högtalare så är det besvärligt med den akustiska biten (dvs. skapa S21, S12 och S22 delen i mätningarna
) - men din krokiga kurva så ser nästan ändå ut som något som är upptaget med mictrofon i rumhur skapade eller var fann du modellerna för dina högtalarelement - den akustiska delen brukar inte vara så välbeskriven om man säger så...
kort sagt nyfiken ur mätteknisk synvinkel.
(intressant det där med felvända diskanten... - men om det är inspelat i rum kan det också vara en utsläckning i rummet man ser, därav undran rent mättekniskt)
---
Efter att jobbat en del med RF så har jag full förståelse att 'prylar man inte tänker på' som filter kan påverka resultatet i avsevärd grad även vid ganska små avvikelser, löjligt små justeringar värdemässigt (tycker man) kan vara skillnaden mellan närmast perfekt och ganska dåligt prestanda.
när man jobbar med mer eller mindre reaktiva komponenter - som högtalare ändock är - så måste man hålla tungan rätt i munn när man kombinerar med lika reaktiva filterkomponeter då vid fel val av värden kan ge... ähum ...oväntade resultat...
Programet heter LspCAD, ett specialprogram för högtalare.
I basen (under ca 500Hz) är "vågigheten" rummseffekter.
Diskanten, om du kollar tråden finns en mätning gjord på den av tillverkaren (normalt gjord med oändlig baffel, i praktiken en vägg), har en del elaka dalar och toppar. Resten är diffraktion pga. baffeln utformning. Konstruktören av denna högtalare rekommenderar bygge som går rakt emot rekommendationerna om man vill unvika kantdiffraktion. Dvs. inte nedfräsning av elementet och dessutom föreslår de en en centimeter hög kant runt om baffeln för fästning av fronttyg.
Elementen är mätta ganska nära (ca 30 cm) så att man får med lite av kantdiffraktionen, baffelstödet.... Men samtidigt skjuter ner rummets inverkar hyffsat långt ner...
Filtret är konstruerat med uppmätt data alltså inte modelerat...
Andledningen till att man kan vara tämligen säker att det är en dipp pga. fel fas på diskanten är både lyssning och lite filterteori... Du skall inte behöva fasvända diskanten med orginalfiltret. Det saknades en hel del mellan regster.
Elementen är uppmätta var för sig utan filter.
I basen (under ca 500Hz) är "vågigheten" rummseffekter.
Diskanten, om du kollar tråden finns en mätning gjord på den av tillverkaren (normalt gjord med oändlig baffel, i praktiken en vägg), har en del elaka dalar och toppar. Resten är diffraktion pga. baffeln utformning. Konstruktören av denna högtalare rekommenderar bygge som går rakt emot rekommendationerna om man vill unvika kantdiffraktion. Dvs. inte nedfräsning av elementet och dessutom föreslår de en en centimeter hög kant runt om baffeln för fästning av fronttyg.
Elementen är mätta ganska nära (ca 30 cm) så att man får med lite av kantdiffraktionen, baffelstödet.... Men samtidigt skjuter ner rummets inverkar hyffsat långt ner...
Filtret är konstruerat med uppmätt data alltså inte modelerat...
Andledningen till att man kan vara tämligen säker att det är en dipp pga. fel fas på diskanten är både lyssning och lite filterteori... Du skall inte behöva fasvända diskanten med orginalfiltret. Det saknades en hel del mellan regster.
Elementen är uppmätta var för sig utan filter.
grym skrev:ska man dämpa rätt så finns det två dämpmodeller som är lämpliga, annvänds ofta i rfteknik, pi eller t kopplade dämpsatser, med dom så får man rätt impendans och rätt dämpning, från båda håll, pi kopplas motstånd mellan insignal och nolla, sedan motstånd till utgång och ett motstånd tillnoll igen
t motstånd från in till mitten från mitten till ut och från mitten till nollan
har bara kollat värdena i arrlhandboken , och dom är för 50 ohm, kan kolla upp för 4db så kan du räkna om det till 4 ohm
fungerar bra i effektanpassade system.
det är dock inte optimalt i ljudsammanhang där förstäkaren representerar väldigt nära 0 Ohm i impedans medan elementet kanske har 3 Ohm resistivt i 4 Ohms system och 6 Ohm i 8 Ohm system - och dynamisk betydligt högre då dom arbetar som komplex last.
dock hindrar det inte att man använder ovanstående metod ändå så att slutsteget ser en snygg ampassning mot högtalaren
---
Använder här i mina ögon snyggare hyperbolisk metod än den vanliga aritmetiska metoderna som beskrivs på de flesta ställena.
fördelen med hyperboliska metoder förutom mycket korta formler är att den även hanterar komplexa impedanser om man så vill, vilket är väldigt knepigt att göra i motsvarande aritmetisk lösning.
I hyperboliska metoden så används Neper istället för dB som dämpmått (betecknas här som 'gamma'), och regeln är enkel - det går 8.686 dB per Neper, vilket ger:
gamma = 4 dB / 8.686 = 0.4605 Neper
därefter för PI-brygga för samma impedanser på var sida (Z = 8 Ohm):
R3 (seriemotståndet) = Z*sinh(gamma) = 8 * sinh(0.4605) = 3.816 Ohm
R1,R2 (motstånden som går till jord var sida om seriemotståndet R3) =
= Z / tanh(gamma/2) = 8 / tanh(0.4605 / 2) = 35.36 Ohm
enkelt - eller hur!
---
med pi-brygga kan man också anpassa mellan olika impedanser, och enlig följande hyperboliska metoder:
koll hur mycket minimum loss för att gå mellan 8 Ohm (Z1) till 4 Ohm (Z2) matchning - under dess dämpning så blir resultatet motstånd med negativ resistans - vilket också indikerar att man har räknat fel, om man nu inte använder NIC (negative impedance converter) i sin lösning:
cosh(gamma) = sqrt(Z1 / Z2)
; för 8 Ohm till 4 Ohm, gamma = acosh(sqrt(8/4)) = acosh(1.4147)
; gamma = 0.8814 Neper eller 7.66 dB loss
R3 = sqrt(Z1 * Z2) * sinh(gamma) ; 5.6568 Ohm i serie för 8>4 Ohm
1/R1 = 1/(Z1 * tanh(gamma)) - 1/R3 ; oändligt hög - motstånd behövs ej här
1/R2 = 1/(Z2 * tanh(gamma)) - 1/R3 ; 5.6568 Ohm mot jord på 4 Ohm sidan
skall man ha mera dämpning än ovanstående så blir det jordade motstånd på var sida om seriemotståndet, R1 närmast Z1 och R2 närmast Z2.
----
I den hyperboliska metoden så ser man klart koppling till telegrafekvationen och transmissionsteorin då 'gamma' inte behöver vara reell som ovan utan kan vara komplex värde (gamma = alpha + jbeta, varav alpha är dämpningskonstanten (som används i ovanstående övning) och beta är faskonstanten (används ej i ovanstående övning)) och används i högsta grad när man designar passiva filter enligt den gamla spegelimpedansmetoden, vara många av ovanstående formler är en derivat därifrån.
