Är det sensorn som skiljer, eller är det mekanisk slutare som skiljer?
Eller är det helt enkelt så att endast ena typen av sensor går att använda med mekanisk slutare, men båda kan användas utan slutare?
Angående objektiv:
Det finns adaptrar, men resultaten varierar.
Har inte koll på vilka digitala systemkameror som är "stora" idag, men för 15-20 år sen så var det Canon och Nikon. "Alla" gamla objektiv kan användas med adapter med Canon utan någon optik i adaptern, medan Nikon har objektivfästet längre ut varpå vissa äldre objektiv, åtminstone M42-objektiven, kräver optik i adaptern för att kompensera för detta, ifall man vill kunna fokusera på längre avstånd än "ganska kort".
Min erfarenhet av en enkel helt mekanisk adapter utan elektronik ihop med M42-objektiv och en Canon digital systemkamera är att det tar evigheter att ta varje bild. Autofokus går inte att använda, kameran kan inte ens manuellt säga att man ska skruva åt ena eller andra hållet. Samtidigt är mattskivan (grejen som gör att man kan se en bild i sökaren, som påverkas av fokus osv) olämplig för manuell fokusering. Så för att fokusera så måste man välja läget att man ser sensorns bild direkt på displayen och digitalt zooma 5x/10x i det man ser, för att justera fokus. Nästa problem är att exponeringsautomatiken inte fungerar, och här måste jag erkänna att jag helt enkelt inte begriper varför. Beroende på vad för bländare man ställer in på det gamla fasta objektivet från stenåldern så blir bilden olika mycket överexponerad. I vissa lägen kan -2 bländarsteg på automatiken fungera hyggligt, men i andra lägen räcker inte ens det. Så man måste alltså ställa ISO-läge, exponeringstid och bländare manuellt och prova att ta några bilder och titta på kamerans histogram hur exponeringen blev.
Med andra ord så kan det fungera perfekt om man t.ex. ska ta bilder på döda föremål och har gott om tid på sig, eller om man t.ex. ska ta porträttfoto i en studio eller liknande där man i förväg kan bestämma var objektet som fotograferas befinner sig och man inte har något ljus utifrån som ändrar sig utan kör med fast uppsättning blixtar/lampor. Om man har känsla för att ratta exponeringen för hand så kan man kanske använda sådant objektiv för att t.ex. fota konserter på håll och liknande, eftersom avståndet är i princip detsamma hela tiden även om ljusstyrkan varierar. Men att använda en sån adapter osv blir garanterat rätt uselt om man tar bilder t.ex. på sociala sammankomster.
Om jag förstått rätt så finns det adaptrar som har viss elektronik som på något sätt får ljusautomatiken att fungera bättre. Jag minns inte detaljerna men det kanske också finns adaptrar som även talar om åt vilket håll man ska röra fokusringen (vet inte hur det funkar men kan tänka att de kanske tänder en svag tvåfärgad lysdiod som färgar bilden något så att man ser indikeringen i sökaren?). Gissar att dessa fungerar på så sätt att de lurar kameran att fokusen redan nått sitt ändläge och kameran tycker "jaha, vi gjorde vad vi kunde" utan att bli arg, kanske?
Jämfört med äldre objektiv så har zoomobjektiv blivit väldigt mycket bättre. Ett 18-55 zoomobjektiv som följde med en digitalkamera för kanske 15 år sen kan vara lika bra som fasta objektiv som man hade på 70-talet.
Jag har diverse olika M42-objektiv och det enda jag använder alls (förutom för att prova resultatet) är min östtyska 135/2.8 och det är extremt sällsynt att jag använder den. I övrigt använder jag mest objektivet som följde med min kamera.
https://www.fotosidan.se/blogs/manshagb ... or-2-8.htm
(stod mer om detta i en gammal tråd som jag dock tappade bort...) 
