Ja, men troligtvis mycket värre att bygga som en DIY maskin.
Titta bara på kvaliteten på det som kommer ut ur maskinen i första inlägget. Det var inte mycket att hurra för.
Så skört var väl inte zcorp-"utskiften", tyckte inte jag iaf. Man kan även köra ut gjutformar eller dopa så att det blir som gummi, efter lite knådande förståss.
Jo, men vi skulle ha FFFén till att göra en plugg för att göra en form av för tillverkning av kolfiberdel - det gick, men urk vad skört det var.....
Det finns de som FFF i vax som man gjuter in i gips och sedan smälter ur vaxen ur - det är bara one-shot och hoppas att inte gjutaren klantar sig, men det blir riktigt bra och man kan få gjuten homogen aludetalj med väldigt hög upplösning - absoluta noggranheten blir sämre på grund av problemet att beräkna gjutkrympningen tyvärr.
Jorå, det finns massa olika maskiner att köpa, men att bygga själv blir inte lika lätt. Före semestern i somras åkte jag runt och tittade lite på olika maskiner. Antingen var dom för dyra eller så blev det dårlig kvalitet. Den som i mitt tycke var mest prisvärd var Protec's maskin för ca 200.000:- Jag skulle aldrig köpa en zcorp-maskin, men bygga en skulle jag kunna tänka mig. Lite bara för att testa om det går.
Jag pratade lite med en snubbe på Solimakarna och han sa att det inte alls är några dyra eller krångliga saker i "deras" maskin. Så den kunde vara lämplig att "kopiera för eget bruk".
Borde inte det sköra (som bengt-re skrev) i zcorp-"utskiften" bero på detta:
Skriv ut i fast eller böjligt material. Du kan välja mellan ett stort spektrum av utskriftsmaterial. mjuk, hårt, plast, för direkt gjutning av lågtemperaturmetal.
?
Det är alltså ett pulver som "skrivs ut". Men hur blir pulvret hårt? Dvs så att det inte faller isär som ett sandslott när man tar på det.
Jimmy: De lägger ut ett lager pulver och skriver sedan ut ett mönster med någon typ av vätska som binder pulvret. Därefter lägger man på ytterligare ett lager och fortsätter så. När delen är kvar får man helt enkelt ta upp den ur pulvret som inte stelnat. Miljonkronersfrågan är vad det är för pulver Någon typ av epoxi kanske...
Senast redigerad av strombom 13 januari 2007, 03:48:54, redigerad totalt 1 gång.
Som du ser på videon, så "printar" dom ut bindmedlet. Det klibbar ihop pulvret som sen stelnar till ett gipsaktigt material. Sen kan man "dopa" det till olika hårdheter.
Tyvärr kunde jag inte se videon särskillt bra på den här datorn (labbdatorn). 233MHz och 48MB minne gör att det mest blev stillbilder.
Mycket intressant idé ialllafall. Den var ju inte så billig, men istället för att göra prototyper på "det gamla tråkiga sättet" så borde detta ändå spara en del pengar i längden.
Finns olika tekniker, SLS, SLA, FDM m.m. Kan läsa mer här: http://www.efunda.com/processes/rapid_p ... ng/fdm.cfm
Vi har en gammal Stratasys på jobbet som använder FDM men den är väldigt långsam och det blir ganska grova detaljer. Konstruktionen är inte allt för olik den i FAB @ Home. SLA är det bästa tycker jag, blir grymt snygg yta.
Jag undrar varför dom även skriver ut pulvret där det inte behöver vara? Borde väl få tex stabilitet om det bara skrevs ut tex några mm bredvid eller så, eller kanske tom inte alls utom just där det behöver vara? Kan ju tycka att det kanske kan vara lite drygt att dom behöva suga upp allt överflödigt pulver när grejen väl är klar.
Dum idé kanske men smältlim? Doserar man ut det så har du en "tålig" prototyp. Dock inte i färg men däremot så gott som "gratis" dessutom kan man smälta ner den säkert 10 gånger utan problem och bara göra ny av det gamla.
Färg _går_ ju att ordna men då måste man ha samma modell som bläckstråle och det gör det mycket svårt (anser jag) för att få "blandningen" till att bli homogen.
Enda svåra med denna metod är att få ut en nog liten droppe och få den att stelna i helst kubisk form.
Det enda som krävs är ju en behållare som håller nog hög temp samt ett munstycke som håller värmen men samtidigt kan portionera ut en nog liten klick. Avkylningen kan påsnabbas med vanligt vatten om så kräves.
Henry:Det är nog enklast så man kan säkert justera "kubstorleken" på pulvret så det bara omringar modellen.
Något lämpligt lösningsmedel i en ombyggd vanlig skrivare. Istället för pappersmatning så åker maskinen i längdsled över pulverbädden och skriver sida efter sida med 2bitars färg. Vid nytt papper brukar det väl växla om och mekaniken går baklänges. Borde ju nästan vara klippt som skuret för att backa till startläget igen.
v-g: Typ Protec's maskin funkar med den principen. Den smälter plasten i tunna strängar. En av nackdelarna är att man måste ha ett stödmaterial eftersom annars kan man inte bygga "tak".
Med pulvermetoden finns det stöd hela tiden för hela ytan. När man är klar suger man upp överflödigt pulver som sen används pånytt.
Henry: Skulle man bara lägga ut pulver där man behöver för stunden, så skulle det rasa till slut, och man kan inte bygga ut åt sidorna längre upp. Det går bara åt pulver där man sprutar ut bläcket. Det tar lite längre tid pga att man måste lägga ut pulver överallt, men det är försumbar tid totalt.
Pulver köper man per kg, och bläcket i halvlitersdunkar, direkt från Solidmakarna. Tror det var en så gott som standard HP-printer som finns innuti. Den ska bara gå fram & tillbaka. Det är "botten" som stegar sig nedåt.
Kommer inte ihåg exakt, men tror det var en vanlig skrapa. På med pulvret, och skrapa av det som är för mycket. Det åker tillbaka till uppsamlingsburken i botten på maskinen.
