Jag har sneglat lite på motoriserade potentiometrar (även kallade "flying faders") som drivs av DC-motorer, vilket möjliggör att värdet kan ändras och fysiskt få regeln att flytta på sig av exempelvis en mikrokontroller genom att driva motorn framåt eller bakåt. Att driva en motor är inget direkt problem så länge man tillför rätt spänning och ström, vilket i min research verkar ligga mellan 6V-10V och max 800mA per motor för de flesta modeller. Det finns vissa som fungerar vid 5V, men det är lite oklart hur det påverkar prestandan.
I vilket fall, om man vill använda flertalet motoriserade potentiometrar i samma projekt så stiger strömkravet betydligt. Skulle man exempelvis vilja ha 16 st potentiometrar så går det upp till 12.4A. Jag antar att man skulle kunna använda ett strömaggregat som levererar detta, men det är dyrt och lite läskigt för en nybörjare. Så jag kollade lite djupare och hittade konceptet kring "superkondensatorer", som om jag förstått det rätt fungerar ungefär som ett batteri i det att kondensatorn kan ta emot ganska låg ström och ladda upp en större bank av ström som den sedan kan portionera ut i stötar.
Mina frågor är:
- 1) Vad behöver man ta i beaktning för att veta vilken superkondensator som skulle fungera med en motor som kräver 6V-10V och 800mA?
- 2) Just 800mA verkar vara baserat på att man matar motorn med 10V, så om jag exempelvis skulle använda 9V eller till och med 5V, så antar jag att jag skulle behöva mäta vad potentiometern drar för ampere i just mitt scenario? Finns det något vettigt sätt att stresstesta motorn för att få reda på vad den drar som mest?
- 3) Som jag förstår det så avger superkondensatorn lagrad ström "stötvis". Jag försöker förstå vad det innebär i praktiken och vad skillnaden skulle bli jämfört med att ge kontinuerlig ström från ett aggregat? Kan motorn ändå köras kontinuerligt under längre tid eller skulle det bara vara möjligt att den hoppar till lite då och då?
