Lärdomar från första boxen:
- Jag borde egentligen ha låtit nicklet sitta kvar på batteripolerna, och svetsat kopparen i detta, det hade antagligen varit lättare.
- Om det fastnar koppar på svetselektroderna, måste det dremlas bort med det samma.
- Om man inte gör detta, och om man inte håller svetselektroderna rakt och med jämnt tryck, finns risken att svetsa hål i batteriets minuspol. Detta hände en gång.
- Sättet som kopparfolien böjs på för att nå ner till batteripolerna är inte optimalt. Det uppstår en del mekaniska spänningar. Jag har inte listat ut hur man bäst löser detta, men att förhandsforma kopparen på något sätt kanske fungerar.
- Att modellera kopparbanorna, skriva ut, klippa i papper och sedan klippa i koppar, fungerar bra. En bra sax hanterar både 0.1mm och 0.15mm utan problem. Om jag hade nån apparat som kunde CNC-skära kopparfolie vore det ännu bättre, men det har jag inte.
- Det finns inget lätt sätt att ta ut en skadad cell ur batteriet, utan man måste bryta bort kragen i 3D-modellen. Kanske vore det bäst att skriva ut batterihållare där minussidan saknar krage.
- Cellerna sitter en aning för tätt för att hållaren ska kunna skrivas ut med bra håldiameter för cellerna, så man får slipa upp alla hål en aning med dremel i efterhand.
- Resterna av svetspunkterna är i vägen vid punktsvetsningen, så de ska jag dremla bort inför nästa bygge. Det tar tid, men resultatet blir förhoppningsvis riktigt bra.
- Det är svårt att löda anslutningar till kopparfolien med min 40w (?) lödpenna, skulle behöva något kraftigare.
- Jag behöver inte skruva fast batterihållarna i boxen, de sitter väldigt bra ändå.
- Maskeringstejp, inbyggda säkringar och lite eftertanke gör risken för kortslutning liten, och risken för katastrofal kortslutning ännu mindre.