Tack för kommentarerna! Visst kunde jag skapa nya NC-filer också, men problemet låg nog [med min begränsadegkodar-erfarenhet] mera i hur jag själv tänkte mig logiken i "programmet" - med koordinatsystem, offsets, mm.
Fick slutligen till det.
Här är utgångsläget, "kravspecifikationen":
Jag har tio olika kurvformer (=fräsbanor) vilka skall kombineras på olika sätt för att skapa olika figurer som skall fräsas ut.
Ur samma arbetsstycke fräser jag många olika figurer, därför vill jag helst ha en fil som kräver så lite modifiering som möjligt mellan körningarna. Jag behöver dock inte köra alla figurer [ur samma arbetsstycke] på en gång - det är ok. att köra dom en i taget, dvs göra modifieringarna mellan varje figur.
Figurerna blir olika stora och jag vill optimera materialåtgången, dvs ha möjligast lite spill. Fasta utgångspunkter [för resp. figur] är därför svåra att tillämpa.
Det här är alltså mest en fråga om att få igång en vettig serieproduktion
Efter mycket funderande och några smärre ändringar i de färdiga G-koderna fick jag det sedan bortåt småtimmarna att se ut som jag ville.
Fick ihop en fil som kräver endast tre nya variabelvärden för varje körning: Utgångspunkten för X och Y och sedan figurens nummer (finns alltså ett antal olika).
Jag behöver inte använda olika koordinatsystem (G54, G55, osv.). Jag kom fram till att det hade inneburit antingen mera spill, eller så flere variabelvärden att sätta mella körningarna.
Utgångspunkten för varje figur (och fräsbanorna) sätts med Offset och sedan används variabler för att förskjuta banorna i förhållande till varandra.
Skall snart göra första körningen - får se om det fungerar som jag hoppas...
Sedan som information: jag brukar visuellt testa gkoden i Camotics, ett gratisprogram som finns både för Linux och Windows.
Det har dock vissa brister, bla stöder det inte "elseif" (men nog "if" och "else", så man kan gör workarounds), men ger ändå en hyfsat bra bild av hur slutresultatet [förhoppningsvis?] blir.