Vi behöver kanske inte gå in på allt för mycket detaljer om vad jag jobbar med såhär på nätet (finns faktiskt nåt som heter industrispionage), men kort och gott, vi har tre lika stora resistiva laster kopplade till varsin fas i Y-koppling. Varje lasts effekt styrs av varsin tyristorenhet, alla tre tyristorenheterna får dock samma styrsignal från utrustningens regulator. Alltihop filtreras sedan av stora linjefilter.
Vad jag kan lyckas tänka ut så bör det bli en (ganska sönderhackad) nollström när tyristorerna går in och styr, men den bör normalt sett inte kunna bli större än fasströmmen. Även om lasterna skulle vara mariginellt ojämna i resistans så borde det inte påverka mer än några ampere, dessutom går det att utläsa den nuvarande resistansen (den kan irriterande nog ändras över tid), och den ligger inom +- någon ohm mellan de tre kretsarna (max 1-2% skillnad) under drift.
Trots detta uppmäter vi en fasström på ca 28-29 ampere, och en nollström på ca 42 ampere vid full effekt, både före och efter linjefilter. Samma ström får man om man mäter över alla tre fasledarna tillsammans (av förklarliga skäl). Detta med en TRMS strömtång av välrenommerat märke. Detta innebär att nolledaren tillika nollstiftet i CEE-donet överbelastas med ca 30%, vilket iofs inte bör innebära någon direkt fara, men ändå inte känns riktigt rätt.
Det enda sättet jag kan komma på som detta borde kunna uppstå på är om tyristorerna på nåt sätt lyckas flytta vågorna i tid. Det är dock mig veterligen inget en tyristor ska vara kapabel till..
Så, kort och gott; någon som kan förklara detta mystiska fenomen..?
Hade velat ha fatt i en "Power Quality Analyzer" (vad kan det heta på svenska? Kraftkvalitetsanalysator?) för att se vad som i själva verket händer, men dom kostar mer att köpa än produkterna vi tillverkar (vilket inte vill säga lite), så det är ganska uteslutet. Nån i NV-Skånetrakten som har en att låna ut?
