Är det samma typ av buss/bakplan i hela pdp-8 familjen? Samma storlekar på korten också?

Hur är minnesdensiteten kärnminne kontra halvledarminne på PDP-8 om det nu är liknande storlekar på korten? Tidigt 70-tal måste varit övergången mellan dessa olika minnestekniker tänker jag!

Gillar skarpt såna här trådar, där man långsiktigt renoverar och går igenom saker!
Kul att följa tråden!

Nej det är inte samma.
PDP-8 (kallas straight-8) 1965 var byggd av transistor-diod kort. Virat bakplan.
PDP-8/S är en seriell implementation, långsam sålde inte mycket byggd med transistorer/dioder och virat bakplan.
PDP-8/I/L/PDP-12 byggd med TTL logik virat bakplan.
PDP-8E/M/F är byggd med TTL logik, rakt bakplan sk. Omnibus, quad bredd.
PDP-8/A i olika varianter. Samma bakplan Omnibus men bredare kort passar, hex-wide för att lådan har plats för dem. Kärnminneskorten har speciella platser och en femte rad finns i bakplanet för strömförsörjning.

De första tre generationerna var byggda på single/dubble flipchip:ar Man satte flera jämte varandra i det virade bakplanet. Du får klicka runt lite i min andra 8L tråd: http://www.elektronikforumet.com/forum/ ... hp?t=46611

Nästan alla kort från PDP-8E/M/F passar i PDP-8A. Tvärtom är svårare eftersom korten inte får plats rent fysiskt. Dessutom så har CPU/option 1&2 speciella kopplingar mellan sig i bakplanet så de måste sitta på bestämda platser. RL8A diskkontrollern som är hexwide går att köra i en 8E men man måste sätta den i ett förlängningskort så det hamnar utanför lådan (det får inte plats på bredden).

Läs mer här: https://en.wikipedia.org/wiki/PDP-8


Intel 2102 kom, 1972, någonstans där började minnestekniken gå från kärnminne till SRAM och framförallt DRAM. Ungefär då kostade en bit minne $0,1 oavsett teknologi. Men redan i mitten på 1970-talet hade halvledartekniken tagit över helt. På ett quad kort som jag postat bild på tidigare fick man plats med 4K 12-bitars minne. På ett dubbelt hex-wide kort som jag har i min andra 8A så fick man plats med 16K 12-bitars kärnminne. Så då vann kärnminnet.

Senare kom MS8-D halvledarkortet, då med hela 128K 12-bitarsminne på ett hexkort. Detta kortet behöver också en annan minneshanterare då PDP-8 normalt bara hanterar 32K minne som mest.



Kul att det gillas!

Angående crimpkontakterna: Jag är säkert Captain Obvious här, men min erfarenhet är att det går acceptabelt att löda den där typen av kontakter. Bra nog för att det inte ska vara direkt synligt att de är lödda istället för klämda när de är monterade, dock lite beroende på hur värmen påverkat ledarnas isolering och om tenn flutit in i ledaren under isoleringen.

Om man bara anade vad som kan komma att vara värt att spara till framtiden. Jag vet inte om jag har kvar något, men i början på 90-talet skrotade jag ett gäng Alfaskopprylar och där ingick bland annat kablage med 40-polig kontakt av den typ som ni diskuterar. En av dessa kablar använde jag för förlängning till en 8-bitars "IDE"-hårddisk (till scsi-kontrollern A590 till Amiga 500) då det begav sig (helt enkelt för att den tålde den kabeln och jag hade ingen extern kabel för scsidisken som jag också körde på samma kontroller...). Dessa kablar kom från tangentborden, det var parallell data mellan tangentbord och terminal.

Problemet med att löda är att de spricker, men jag tror inte det är ett stort problem i hobbysammanhang när man inte ständigt drar i och ur kablarna. Mitt problem för närvarande är att jag inte har någon kontakt som passsar alls. Har inte ens en bit dubbel hylslist att bygga av.

Nu till det andra minneskortet. Jag fick mäta och fundera en liten stund innan jag insåg vad som var fel. Jag trodde först att MD-DIR, alltså signalen som som styr åt vilket håll som minnesdatabussen går på var defekt på kortet så att minneskortet aldrig drev bussen när man försökte läsa minnet, men det visade sig vara en felaktig teori. Så jag började mäta runt styrsignalerna runt minneskretsarna och för att försöka lista ut vad som fattades. Upptäckte att MEMCLR signalen inte rörde sig, det kändes fel. MEMCLR resettar D-latchen som håller minnesinnehållet som ska läggas ut på MD-bussen.

Satte i mitt andra minneskort för att se hur den skulle se ut och visst vad det fel. Signalen skapas av två andra signaler som går in i en NAND grind. Tyvärr verkade NAND grinden slutat att bete sig logiskt och höll utgången hög oavsett insignaler.


Bytt och klart, så nu har jag två fungerande minneskort (med reservation för att jag inte testat alla minnespositioner).

Sen tog jag mig för att leta upp och laga ett fel som jag kännt till ett tag. När man trycker LXA för att ladda registret för vilken minnesarea man vill använda så verkade alltid den högsta biten bli satt, EMA0 (DEC numrerar sina bitar baklänges i PDP-8 serien). Vid reset så är EMA0-2 noll i bakplanet (höga), vad man än försöker ladda sen så blev alltid EMA0 = 1 (låg i bakplanet). Så det kändes som ett logikfel med en bit som satt fast på M8317, option #2 kortet som hanterar vilken minnesarea man vill använda och inte ett fel på en drivare.

Först så laddar man "7"

Sen laddar man "0" och får då fyra.


Letade upp schemat för att få en idé om var jag skulle börja mäta, men inget stämde. Hittade inte rätt schema till min version av kortet. Inte bra. Men jag misstänkte ju att signalen blev fel någonstans på kortet när man manuellt laddar LXA registret. EMA0-2 laddas i detta fallet från databussen DATA7-9 så det kändes rimligt att att börja där. Så jag letade upp DATA7 i bakplanet och verifierade att den rörde sig rätt. Det gjorde den. Sen började jag ohmmäta mig fram till vilka IC-kretsben signalen gick till genom att mäta mellan kortkontakten och alla IC-ben, ett drygt jobb. Den gick till min förvåning ingenstans! Så då försökte jag följa kopparbanans väg på kortet. Fann detta:


Skrapmärken på kortets baksida.


Med belysning bakifrån ser man det jag lyckes mäta fram. Avbrott! Omöjligt att se utan belysning bakifrån och förstoring, ledningsbanan är endast 0,3 mm bred, så skadan är i storleken 50 um.



Lödde en bit virtråd och förseglade med nagellack. Mitt genomskinliga var slut så jag fick låna barnens lila.


Kortet på förlängare under test.

Nu kan man ladda vilken siffra man vill.

Snyggt, det går framåt som tåget! Du är snart fullutbildad DEC reparatör! Kul att följa felsökningen! Fasen vad luriga sådana där tunna sprätt på kopparbanorna kan vara, det räcker med ett rakbladstunnt sprätt, knappt synligt för blotta ögat!

Hehe. Den lila färgen ger det verkligen en fin touch! Två fixade minneskort och KM8-A. Suveränt jobbat! Dags att köra OS/8. Har du kört diagnostikprogrammen också?

Tack!

Det är snart dags för OS/8, har inte kört diagnostiken ännu. Jag håller på att snickra på seriekablar. Trodde jag skulle hinna mer i helgen...

vi gleder oss til fortsettelsen...

Jag fick korten och komponenterna i förra veckan. Så här blev det:

Det är inget så många chip man behöver om man använder "moderna" kretsar. Det går två minnen eftersom man har 12-bitars minnesbredd. Man slösar helt enkelt bort ett halvt minne. Jag gjorde bara en liten ändring på kortet jämfört med originalet, jag vred och flyttade in batterihållaren en aning. Annars tar den i skenorna på sidan om man hart otur med vilken hållare man väljer.

Detta kortet har två fördelar jämfört med de andra korten.
1.) Man får 32K med batteribackup
2.) Det tar bara en plats i bakplanet. Praktiskt i en liten maskin som denna.

Fast jag är ju egentligen mer en originalrenoverare...

Nu har jag ungefär nio kort över.

Sen pillade jag lite med seriekabeln. Jag tog fram mitt andra seriekort, det behövs eftersom jag ska använda det till os8diskserver. Då ansluter man en seriekabel till en Unix/Linux maskin som har en server som kör. Denna har en eller två RK05 diskimage:ar mountade. Sen har OS/8 en handler som låtsas vara RK05 handlern men som istället pratar med servern på Unix/Linux maskinen över serieporten.

Eftersom jag inte hade någon bra 40 polig kontakt som passade så fick det bli såhär:

Hittade en bra beskrivning här: http://avitech.com.au/?page_id=1628
Trådbygeln kopplar i princip ihop RS232 reciverns TTL utgång med ingången på UART:en. Om man byglar på ett annat sätt så kopplar man ihop strömslingeinterfacets utgång med med ingången på UART:en. Listigt, för genom att ha rätt kabel kan man välja om man vill använda RS232 eller strömslinga. Och visst fungerade det!

Programmet som körs räknar upp AC och lägger ut värdet på serieporten, i en loop.

Det här har väl säkert varit uppe redan, men är dessa BERG stiftlistkontakter för trånga för att rymma en "vanlig" IDC-flatkabelhona av den typ som sitter på t.ex. IDE/PATA-kablage? Jag antar att svaret är ja eftersom ni söker kontakter...

Nej, de passar faktiskt. Om man slipar ner eventuella styrklackar. Men om man som i mitt fall ovan behöver fem anslutningar i kontakten så är det inte praktiskt med en IDC kontakt, även om det går. Men det är ju inte "rätt".

Snyggt med nya minneskortet!